Att våga lita på någon

Skrivet söndagen den 4 mars 2007

Finns det ingen vit medicin som reducerar allt som är svart, och gör det till en mer gråaktig färg istället? Det kan ha med mörka tankar, depression, svartsjuka och sådana saker att göra.

Jag vill inte vara mer svartsjuk än nödvändigt, men hur mycket är nödvändigt då? När har man befogenhet att vara svartsjuk? Jag vet ju inget, jag ser ju inget. Fler saker tyder på att jag kan slippa tänka i några mörka banor, men smågrejer gör att jag inte kan låta bli.

Jag har blivit så enormt mycket sårad ett flertal gånger i mitt liv pga. och av killar. Och för varje gång minskar min tillit för det manliga könet. Vem i helvete kan man lita på?! Man tror att man litar på någon, man antingen känner det i hela kroppen att man kan lita på någon, eller så hör man de tre små orden komma från hans hjärta. Du slappnar av, du fylls av värme och du tror att "Yes, nu äntligen har jag hittat någon som älskar mig för den jag är, någon som tycker om just mig!". Varenda gång har jag blivit fullkomligt fimpad och bortsopad...

Så vem kan man lita på när man inte ens kan lita på sin egen intuition och inre känsla? Det sägs att man ska följa och lita på den, och det har jag gjort hela mitt liv, men när det har kommit till känslor, kärlek och killar så faller jag helt dit och blir lika sårad varje gång.

Därför har jag numera så svårt för att lita på det manliga könet. Det känns som om jag bara är någon man har roligt med ett kort tag, och sen när man känner för det så fimpar man och sopar bort mig, så är jag borta och de kan hitta någon ny, någon bättre...

Jag vet att jag ska sluta tänka så, att ändå försöka våga lita på killar. Men jag antar att det är någon försvarsmekanism mitt inre intagit för att undvika att bli sårad.

Jag känner några som varit otrogna, och jag känner till många som är rena rama players och knullar hit och knullar dit och bara tänker på sig själva och eget nöje. Till sådana människor har jag inte mycket till övers, för de är så fullkomligt respektlösa. Det går knappt att sjunka lägre än otrogenhet.

Fattar inte ens varför jag skriver detta, då jag inte kan gå in på detaljer och ni inte får hela bilden. Kände bara att jag var tvungen att skriva av mig lite...

Jag har träffat en ny kille, och kämpar med att försöka lita på honom, även om det kan vara svårt då jag är rädd för att bli sårad. Men jag antar att ju mer jag lär känna honom desto mer kommer tilliten att växa. Förhoppningsvis. Tiden får utvisa. Det enda jag vet nu är att jag tycker mer och mer om honom för varje dag som går. Han är inte perfekt, det är ingen. Men bättra sig kan alla.

Men småsaker dyker upp då och då, som gör att jag fullständigt smälter... Tycker himla mycket om honom...

Ta hand om er därute!

/Emma