February
Tuesday 20 July 2010 photo 1/1
|
Jag saknar min Fluff!
Innan han kom till, så visste jag inte att man kunde få en sån kontakt med en katt, som vi två fick. Jag har aldrig haft en egen katt, men jag har älskat många och haft mina favoriter. Det var nåt annorlunda med Fluff. Jag valde inte honom, han valde mig. Jag kände mig älskad av honom, jag kunde verkligen känna det i hela kroppen och detta säger jag inte för att skryta eller nåt. Han älskade mig och jag älskade honom, så otroligt mycket.
Så fort jag ropade hans namn, så kom han. Så fort jag tog ner händerna så hoppade han upp i min famn. Så fort jag var borta i en dag, så blev han tydligen helt till sig.
Kommer framförallt ihåg en gång när jag satt på ovanvåningen i Tittis rum. Vi pratade och fönstret var öppet. Fluff hörde nog min röst och började jama där ute, långt nedanför fönstret. Jag kollade ut och han kollade upp på mig. Jag ropade "Fliuff!!" och sen sprang jag ner och ut för att hämta honom. När jag kom ut så höll han på att klättra uppför väggen, upp till Tittis rum! Hur sjukt är inte det? Men som tur var så såg han mig och klättrade ner igen, lilla Fluff.
Sen blev han könsmogen och allt ändrades. Han blev helt manisk, såg bara katthonorna och hade varken tid med mat eller kel. Han mådde inte bra, det såg man. Dessutom började han bli aggresiv mot alla katter. Och människor. Han attackerade vissa och en del kunde inte ens klappa honom från marken. Helt sjukt. Och han är en stor bjässe, ingen katt att leka med. Men jag kunde iaf lyfta upp honom och klappa honom, men bara för en kort stund, sen hade han fått syn på en annan katthona.
Jag hade en speciell plats i soffan på Lillegård och när Fluff mådde bra satt vi alltid där och kelade. När Fluff blev könsmogen så hade han endast tid att ligga och slappa sent på kvällarna, efter jag åkt hem. Då la han sig tydligen på "min" plats och vilade och så fort någon kom nära så morrade han och hotade med tassen.
Sen flyttade jag Obbe och lämnade Fluff, jag mår så dåligt över det. Jag saknar honom så himla mycket och jag vet att han inte mår bra. Dom på Lillegård vet också det, han måste kastreras för att få sinnesro.
Jag hoppas att han fortfarande är i livet när jag ska flytta, för då tänker jag ta honom med mig. Hoppas inte att Lena har något emot det, för mitt hjärta säger att han är min katt.
Innan han kom till, så visste jag inte att man kunde få en sån kontakt med en katt, som vi två fick. Jag har aldrig haft en egen katt, men jag har älskat många och haft mina favoriter. Det var nåt annorlunda med Fluff. Jag valde inte honom, han valde mig. Jag kände mig älskad av honom, jag kunde verkligen känna det i hela kroppen och detta säger jag inte för att skryta eller nåt. Han älskade mig och jag älskade honom, så otroligt mycket.
Så fort jag ropade hans namn, så kom han. Så fort jag tog ner händerna så hoppade han upp i min famn. Så fort jag var borta i en dag, så blev han tydligen helt till sig.
Kommer framförallt ihåg en gång när jag satt på ovanvåningen i Tittis rum. Vi pratade och fönstret var öppet. Fluff hörde nog min röst och började jama där ute, långt nedanför fönstret. Jag kollade ut och han kollade upp på mig. Jag ropade "Fliuff!!" och sen sprang jag ner och ut för att hämta honom. När jag kom ut så höll han på att klättra uppför väggen, upp till Tittis rum! Hur sjukt är inte det? Men som tur var så såg han mig och klättrade ner igen, lilla Fluff.
Sen blev han könsmogen och allt ändrades. Han blev helt manisk, såg bara katthonorna och hade varken tid med mat eller kel. Han mådde inte bra, det såg man. Dessutom började han bli aggresiv mot alla katter. Och människor. Han attackerade vissa och en del kunde inte ens klappa honom från marken. Helt sjukt. Och han är en stor bjässe, ingen katt att leka med. Men jag kunde iaf lyfta upp honom och klappa honom, men bara för en kort stund, sen hade han fått syn på en annan katthona.
Jag hade en speciell plats i soffan på Lillegård och när Fluff mådde bra satt vi alltid där och kelade. När Fluff blev könsmogen så hade han endast tid att ligga och slappa sent på kvällarna, efter jag åkt hem. Då la han sig tydligen på "min" plats och vilade och så fort någon kom nära så morrade han och hotade med tassen.
Sen flyttade jag Obbe och lämnade Fluff, jag mår så dåligt över det. Jag saknar honom så himla mycket och jag vet att han inte mår bra. Dom på Lillegård vet också det, han måste kastreras för att få sinnesro.
Jag hoppas att han fortfarande är i livet när jag ska flytta, för då tänker jag ta honom med mig. Hoppas inte att Lena har något emot det, för mitt hjärta säger att han är min katt.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Wed 21 Jul 2010 23:58
ja han e verkligen din katt, de kan ingen säga något annat om! (din text gjorde mig helt rörd) <3
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/obelixstar/466398189/
Visa toppen
Show footer