Monday 11 February 2008 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Jag kan berätta att det var en mycket bra dag idag<3 Sedan tänkte jag underhålla er med att ladda upp en "fortsätt berättelsen"-saga från huffleforumet :D som sådana sagor brukar har den här smått spårat ur från hur den började... Huffleberättelse Det var en gång ett elevhem som hette Huffel. Huffel var ett väldigt annorlunda elevhem därför att alla hade på sig gulsvata morgonrockar och de var väldigt magiska på det sättet att de alla varje dag åt en frukost bestående av kåda från ett piskande pilträd och gröt gjord på forumsbonusar. En dag var det en liten hufflare som hette Lyssa som gått ut för att leta efter Höra. Höra var en väldigt rolig och ganska klantig och en aning fin i kanten, till exempel som ett bröd. Ja, ni vet att bröd oftast är ganska runda, som kulmagar. Lyssa letade på skolgården, i skogsbrynet, bakom skolan och i sjön men ingen Höra fanns där så hon gick in i grottan som var stor och kladdkakeluktande. Lyssa hade hört historier om grottan som var väldigt läskiga och innefattade en rosa elefant, men förhoppningsvis också en hand som sprang omkring på ett fat och lekte Sagan Om Ringen. Då tänkte Lyssa "Jag vill ha en lila studsboll" så hon sprang iväg och sökte efter en studsboll. Men hon kom plötsligt ihåg att hon hade glömt att ta på sej sin gulsvarta huffelhalsduk. Därför gick hon tillbaka till sovsalen för att hämta den men mötte en husalf som blev lite intresserad av henne och började ta massa bilder av henne så hon sa, "Hörredu, kan inte du sluta upp med det där? Kan vi inte prata istället?" Husalfen funderade en stund, för att sedan gå till kylskåpet och hämtade två stora flumskumtårtor, som Lyssa tyckte att de kunde äta till fem raspiga lärkors sång. Hon tog en tugga. Det smakade rätt flytande ungefär som flumskumtårta som har varit på upptäcksfärd i rymden. Hon blev väldigt upprymd, och kom på att hon ännu inte hittat Höra, så hon sa till alfen, "Jag tar gärna en tårtbit till. Sedan kan vi kanske hjälpas åt att leta efter Höra?" Alfen tänkte en stund, och sade sedan, "Jovisst, henne har jag hört talas om, väldigt snäll, men lite klumpig och en fantastisk kock. Hon lagar helst kakor förstås, men är rätt så bra på att koka mandariner också." Efter måltiden gick Lyssa och husalfen, som sade att han hette Jafarchibald, för att leta efter Höra nere i biblioteket. Väl nere i biblioteket fick de syn på ett papper ovanpå en hög böcker, och på pappret stod det "HEMLIGT! Får under inga omständigheter alls öppnas!" Då satte sig husalfen ner och läste en intressant bok, men då sade Lyssa, "Hörde du också ett surrande nyss?" Men alfen var djupt försjunken i boken som för övrigt handlade om kor. Då skrek Lyssa, "SE! En stor biinsekt!!!" Sedan sprang hon fram och smällde till den med boken som alfen läst, men då blev Biet jätteargt och gick till attack mot alfen, som tjöt, "Jag har inte gjort något! Snyft, varför anklagas alltid jag för?" Men då kom Lyssa till undsättning och kastade ett ruttet ägg på Biet som helt utan förvarning började asgarva. "HAHAHA!!!" sa biet. "Jag älskar ruttna ägg!!!" Och så flög biet bort, dit den hade kommit ifrån, för att smaska på det ruttna ägget. "Wow, min hjälte", sa alfen fylld av beundran. Lyssa briljerade, men då hördes ett väldigt brak! Lyssa och alfen hoppade upp ifrån där de satt och tittade mot fönstret där en stor uggla precis krockat mot glaset. Ugglan var vackert isblå, och rejält vimmelkantig av kollisionen. Lyssa stirrade en stund på ugglan, och började sedan försöka kommunicera med den genom att flaxa med armarna eftersom att hon sett att ugglor gjorde så. Då började ugglan att skratta. Lyssa blev mycket arg på ugglan som grät av skratt. "Hur understår du dig att skratta åt mig. Jag försökte ju bara förstå dig!" Då harklade sig ugglan, och kvävde med möda sitt fnitter. "Jag har ett brev till dig om de nya kakrecepten som snart ska introduceras, och de borde vara i mycket gott skick." Lyssa gick fram till ugglan för hon var nyfiken på kakrecepten men ugglan ryckte undan foten och sa, "Först måste du betala en galleon." Lyssa grävde i sina fickor och letade febrilt efter en galleon, men hittade till slut bara en av plast men hon räckte den mot ugglan. "Duger den här?" "Nej", sa ugglan. "Nähä?" "Men om du inte kan betala med pengar så kan jag nöja mig med att få se huffles berömda grävling, får jag det?" Lyssa såg på Jafarchibald som för att fråga om hon borde visa ugglan grävlingen. Den lilla alfen nickade utan att tveka. "Det får ugglan, visa du", bekräftade alfen. Lyssa tvekade lite och sa till sist, "Okej... Kom med då." Och så lämnade de biblioteket och gick mot huffle-grävlingens boning. Det var ljust, mycket ljust för gyllengula sköldar speglar och prydnadsföremål fanns överallt och reflekterade ljuset från en eld som fanns mitt i rummet. Ugglan flaxade nyfiket på bredvid Lyssa som bestämt traskade framåt och husalfen utbrast, "Men, grävlingen är ju inte här!" Lyssa öppnade förfärat munnen. Ugglan åt ur högen med recept och undrade stilla om Lyssa skulle hitta grävlingen igen, men då blev det plötsligt kolmörkt, så när som på glöden i den nu slocknade eldstaden. Då hördes ett knarrande bakom dem och de vände sig hastigt om. Där kom Huffle-Grävlingen gående innifrån och den såg väldigt respektingivande ut. Så öppnade hufflegrävlingen munnen och sade...
Annons