March
Wednesday 3 December 2008 photo 1/1
|
21 dagar kvar till Jul - Melkior
Den förste vise mannen hette Melkior. Jag berättar nu som det kanske kan ha varit, för ingen vet det riktigt. Melkior lastade sin kamel, eftersom man då för tiden inte kunde resa på något annat sätt, och så gav han sig iväg för att komma till den fjärran staden som stjärnan stod över. Alla skrattade åt honom. De kunde inte tro att Gud själv hade kommit till världen som ett litet barn. De sade att Melkior var så gammal att han hade blivit barn på nytt. Andra sade att han borde stanna hemma, för en sådan resa kunde vara farlig. Och de frågade vad det skulle tjäna till. Men det enda han ville var att se barnet innan han dog. Melkior var nämligen mycket gammal. Han packade in presenter som han tänkte ge barnet, hartsstänger som luktade gott när man tände på dem, och doftande örter. Mer hade han inte. "Är det någon som vill följa med?" frågade han. Men ingen ville. Det var mycket svårt för den gamle mannen att göra allting själv. Han måste lasta kamelen, leda den, vattna den när han kom till en källa (för han måste rida genom öknen) och ta av packningen när han redde sitt läger för natten under bar himmel. Men stjärnan lyste hela tiden och visade honom den väg han skulle rida i många dagar och veckor.
Den förste vise mannen hette Melkior. Jag berättar nu som det kanske kan ha varit, för ingen vet det riktigt. Melkior lastade sin kamel, eftersom man då för tiden inte kunde resa på något annat sätt, och så gav han sig iväg för att komma till den fjärran staden som stjärnan stod över. Alla skrattade åt honom. De kunde inte tro att Gud själv hade kommit till världen som ett litet barn. De sade att Melkior var så gammal att han hade blivit barn på nytt. Andra sade att han borde stanna hemma, för en sådan resa kunde vara farlig. Och de frågade vad det skulle tjäna till. Men det enda han ville var att se barnet innan han dog. Melkior var nämligen mycket gammal. Han packade in presenter som han tänkte ge barnet, hartsstänger som luktade gott när man tände på dem, och doftande örter. Mer hade han inte. "Är det någon som vill följa med?" frågade han. Men ingen ville. Det var mycket svårt för den gamle mannen att göra allting själv. Han måste lasta kamelen, leda den, vattna den när han kom till en källa (för han måste rida genom öknen) och ta av packningen när han redde sitt läger för natten under bar himmel. Men stjärnan lyste hela tiden och visade honom den väg han skulle rida i många dagar och veckor.
Visa toppen
Show footer