Thursday 18 December 2008 photo 2/2
|
6 dagar kvar till Jul - Flickan
Värdshusvärden som Maria och Josef till sist knackade på hos glömde snart de två igen. Och hans hustru hade så mycket att göra med alla de förnäma och fina gästerna att hon inte hann tänka på dem. Men de hade en dotter, en liten flicka, deras enda barn. Hon kunde inte glömma främlingarna. Särskilt Maria hade hon haft svårt att ta ögonen ifrån. Den stillsamma unga kvinnan med det allvarliga ansiktet tycktes henne olik alla de anra människor som hon hade träffat. Och när hennes far körde iväg dem så ovänligt, bev hon full av oro och bekymmer för dem. Hon låg länge vaken i sin säng. Plötsligt blev hela himmelen ljus. Flickan rusade upp. "Det brinner i stallet!" tänkte hon, för därifrån kom skenet. Hastigt klädde hon på sig, tog sin docka och rusade neråt vägen. Hon kände väl till den, eftersom hon ofta hade lekt där. Och så kom hon till stallet. Men där var ingen eldsvåda. Maria, den främmande kvinnan, log så vänligt och vinkade åt henne att komma in. Tyst och stlla gick hon och ställde sig bland herdarna bakom dne lilla åsnan. Där stod hon på tå och såg på barnet. Något så vackert hade hon aldrig förr sett. Det var det största undret hon upplevt i hela sitt liv.
Värdshusvärden som Maria och Josef till sist knackade på hos glömde snart de två igen. Och hans hustru hade så mycket att göra med alla de förnäma och fina gästerna att hon inte hann tänka på dem. Men de hade en dotter, en liten flicka, deras enda barn. Hon kunde inte glömma främlingarna. Särskilt Maria hade hon haft svårt att ta ögonen ifrån. Den stillsamma unga kvinnan med det allvarliga ansiktet tycktes henne olik alla de anra människor som hon hade träffat. Och när hennes far körde iväg dem så ovänligt, bev hon full av oro och bekymmer för dem. Hon låg länge vaken i sin säng. Plötsligt blev hela himmelen ljus. Flickan rusade upp. "Det brinner i stallet!" tänkte hon, för därifrån kom skenet. Hastigt klädde hon på sig, tog sin docka och rusade neråt vägen. Hon kände väl till den, eftersom hon ofta hade lekt där. Och så kom hon till stallet. Men där var ingen eldsvåda. Maria, den främmande kvinnan, log så vänligt och vinkade åt henne att komma in. Tyst och stlla gick hon och ställde sig bland herdarna bakom dne lilla åsnan. Där stod hon på tå och såg på barnet. Något så vackert hade hon aldrig förr sett. Det var det största undret hon upplevt i hela sitt liv.