Wednesday 3 June 2009 photo 2/8
|
Jag visste att mötas var vågspel och villa
som lockar så lönnligt och lurar så lätt,
men ändå blev allting med ens så stilla
i undran över det mötet gett.
Ja, jag visste så väl, vad kunde jag göra?
Jag anade aldrig att du kunde röra
så djupt vid min oro en gång.
Jag visste att ögon kan älska och smeka
och spela på strängar som galenskap bär,
men ändå lät jag våra ögon leka
i ordlös längtan, i stumt begär.
Ja, jag visste så väl, vad kunde jag göra?
Din blick blev min hud, din stämma mitt öra
och du blev i mig till en sång.
Jag vet att en visa är vad jag kan ge dig,
vårt nära var fjärran, vår början var slut.
Den sång jag helst sjunger, den bär jag i mig
och den kan aldrig få klinga ut.
Ja, jag vet så väl, men vad kan jag göra?
Jag sjunger en sång som du aldrig får höra,
jag bär på din tonmedaljong.
(Jag visste så väl, text&musik Barbara Helsingius)
som lockar så lönnligt och lurar så lätt,
men ändå blev allting med ens så stilla
i undran över det mötet gett.
Ja, jag visste så väl, vad kunde jag göra?
Jag anade aldrig att du kunde röra
så djupt vid min oro en gång.
Jag visste att ögon kan älska och smeka
och spela på strängar som galenskap bär,
men ändå lät jag våra ögon leka
i ordlös längtan, i stumt begär.
Ja, jag visste så väl, vad kunde jag göra?
Din blick blev min hud, din stämma mitt öra
och du blev i mig till en sång.
Jag vet att en visa är vad jag kan ge dig,
vårt nära var fjärran, vår början var slut.
Den sång jag helst sjunger, den bär jag i mig
och den kan aldrig få klinga ut.
Ja, jag vet så väl, men vad kan jag göra?
Jag sjunger en sång som du aldrig får höra,
jag bär på din tonmedaljong.