January
Wednesday 11 February 2009 photo 4/4
|
Jag blir så irriterad. Jag hade allt planerat. Allt gick så bra.
Efter allt katastrofalt på senare bestämde jag mig för att ordna upp mitt liv.
När det tog slut mellan han och mig så förlorade jag inte bara en av
mina bästa vänner,
jag förlorade också en stor del av mitt liv.
Jag spenderade så mycket tid med honom och allt, och sen så poff,
all den tiden som brukades spendera med honom bara kom tillbaka.
Vad skulle jag nu göra med den tiden?
Jag bestämde mig för att inte "sitta hemma hela tiden". jag skulle ta tag i mitt liv.
jag skulle lägga upp en plan, jag skulle skriva in mig på arbetsförmedlingen,
jag skulle bara göra allt bättre. Jag skulle starta ett nytt liv.
Allting gick så bra. Jag ''fixade'' till mitt utseende, så där kom självförtroendet.
Jag följde med ut och jag pratade med nytt folk=nya vänner.
Jag skrev in mig på arbetsförmedlingen och fyllde i alla blanketter
och jag kände mig så viktig, så duktig, så vuxen. Jag började leva igen.
Efter att ha varit totalknäckt och mådde skit och såg ut som skit
var jag nu en ny människa, jag såg någorlunda bättre ut, jag hade mycket bättre självförtroende och jag hade tagit första steget till vuxenlivet.
men nu när ingenting hänt. Återigen, jag, ensam, skogen, slacker.
helt jävla galet äckligt. Inget körkort ännu. (men det är påväg!)
Inget jobb. Börjar få lite panik för livet.
Jag vill skaffa mig ett liv. Flytta hemifrån. Bli lite mer självständig.
Inte bara få massa fakturor till mig, som jag inte kan betala eftersom
jag inte har någon inkomst. Panikångestattacker har jag bekantat mig med också på senaste, wii-yah. Det låter väl alldeles fantastiskt eller hur!
och nu, allt detta med Chris Brown.
Jag sitter ensam i mitt rum och lyssnar på hans musik och gråter. Gråter floder.
Så mycket har jag inte gråtit på väldigt länge kan jag säga.
Nästan samma känsla igen. Samma värk, samma tårar.
Och så nu är jag väldigt retlig, väldigt väldigt väldigt! Jag är lättirriterad.
Och vad ser jag då? Jo, något som får mig ännu argare. HON skriver med HAN.
VARFÖR GÖR HON DET??
Allt är bara katastrof. Det började katastrof,
det blev mycket bättre, nu är det tillbaka till katastrof.
Självförtroendet är just i denna sekund på MINUS,
inga pengar, ingenting ingenting ingenting. wtf.
Kan det inte bara bli bättre? Kan det inte bara lösa sig?
Just nu hatar jag mig själv. Ja, hat.
Och jag tycker synd om mig själv, ensamma och deprimerade
fula och äckliga patetiska Carro. HAHA. gosh.
hej då.
Efter allt katastrofalt på senare bestämde jag mig för att ordna upp mitt liv.
När det tog slut mellan han och mig så förlorade jag inte bara en av
mina bästa vänner,
jag förlorade också en stor del av mitt liv.
Jag spenderade så mycket tid med honom och allt, och sen så poff,
all den tiden som brukades spendera med honom bara kom tillbaka.
Vad skulle jag nu göra med den tiden?
Jag bestämde mig för att inte "sitta hemma hela tiden". jag skulle ta tag i mitt liv.
jag skulle lägga upp en plan, jag skulle skriva in mig på arbetsförmedlingen,
jag skulle bara göra allt bättre. Jag skulle starta ett nytt liv.
Allting gick så bra. Jag ''fixade'' till mitt utseende, så där kom självförtroendet.
Jag följde med ut och jag pratade med nytt folk=nya vänner.
Jag skrev in mig på arbetsförmedlingen och fyllde i alla blanketter
och jag kände mig så viktig, så duktig, så vuxen. Jag började leva igen.
Efter att ha varit totalknäckt och mådde skit och såg ut som skit
var jag nu en ny människa, jag såg någorlunda bättre ut, jag hade mycket bättre självförtroende och jag hade tagit första steget till vuxenlivet.
men nu när ingenting hänt. Återigen, jag, ensam, skogen, slacker.
helt jävla galet äckligt. Inget körkort ännu. (men det är påväg!)
Inget jobb. Börjar få lite panik för livet.
Jag vill skaffa mig ett liv. Flytta hemifrån. Bli lite mer självständig.
Inte bara få massa fakturor till mig, som jag inte kan betala eftersom
jag inte har någon inkomst. Panikångestattacker har jag bekantat mig med också på senaste, wii-yah. Det låter väl alldeles fantastiskt eller hur!
och nu, allt detta med Chris Brown.
Jag sitter ensam i mitt rum och lyssnar på hans musik och gråter. Gråter floder.
Så mycket har jag inte gråtit på väldigt länge kan jag säga.
Nästan samma känsla igen. Samma värk, samma tårar.
Och så nu är jag väldigt retlig, väldigt väldigt väldigt! Jag är lättirriterad.
Och vad ser jag då? Jo, något som får mig ännu argare. HON skriver med HAN.
VARFÖR GÖR HON DET??
Allt är bara katastrof. Det började katastrof,
det blev mycket bättre, nu är det tillbaka till katastrof.
Självförtroendet är just i denna sekund på MINUS,
inga pengar, ingenting ingenting ingenting. wtf.
Kan det inte bara bli bättre? Kan det inte bara lösa sig?
Just nu hatar jag mig själv. Ja, hat.
Och jag tycker synd om mig själv, ensamma och deprimerade
fula och äckliga patetiska Carro. HAHA. gosh.
hej då.
Comment the photo
Jag är hemma med sjubussen, jag kommer vakna halv tio, ring efter det om du vill komma och prata och fixa det med CV:t?
PUSS!
Men sure thing. Jag ringer dig, absolut.
Äter nu lite mat, men ringer dig direkt efter :D
Ta det bara lungt de går över jag lovar men man vet aldrig när.
3 månader tog det för mig den här gången. Det jag gjorde var helt enkelt att träffa nya människor.
Det är bara att fortsätta så ska du se att du träffar nån annan som är MYCKET bättre!
Angående jobbet så löser det sig, du kan ju alltid hitta något inom restaurang så länge.
Kram
men absolut, tack hoe. Du ska få ett försök att ''fixa till mig'' och NEJ inte blond ffs! hahaha.
Men jag ringer dig ikväll, okeey?
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ohdisco/330693380/
Visa toppen
Show footer