June
Wednesday 31 October 2007 photo 2/3
|
Sandra 31 oktober 2007: Diesel Mitt hjärta är väldigt tungt idag. Ett år har gått, en evighet, en kort stund. Som jag saknar dig. Blundar och ser ditt goa runda huvud framför mig. Skrev för snart ett år sen.. “Så därför vet jag älskade Diesel att du värmer mina fötter när jag sover och du sitter vid min sida när jag gråter.. ..jag kan bara inte se dig längre..” Minns allra första gången jag såg dig, minns det kristallklart. Det var på Tjörns ridhus, Therese öppnade dörren och in kom du, smygande och försiktig. Blott 5 månader gammal. och så vacker. Jag älskade dig från första stund. Låter så dumt och kan inte förklara det, har varken innan eller efter känt så för någon annan. En sån omedelbar kärlek, mitt hjärta var ditt från första sekund. Tiden gick och jag träffade dig på utställning och hade en sån känsla av att jag bara ville ta med dig hem, älska dig, ge dig allt. Sa till Michelle apropå ingenting att skulle Therese fråga mig om jag ville ta hand om Diesel skulle jag inte tveka en sekund. Mindre en 1 vecka senare ringer Therese mig och frågar mig helt ovetande om det jag sagt, om jag vill ta hand om Diesel. Hittade veckan efter du lämna oss fyra A4 sidor jag skrivit innan jag tog hem dig där jag skrev av mig angående beslutet att ta dig och det är fyra sidor av kärlek. Din själ är bunden till min, tror innerligt att den var det långt innan jag träffa dig och kommer vara många evigheter till. Ditt koppel hänger fortfarande på din krok i hallen och handdukarna vi torka dina tassar med den sista eftermiddagen ligger orörda i min garderob och även ditt trasiga blinkande blodiga halsband finns i mitt nattygsbord. Min sängram är lite tuggad på, ett litet avtryck från dig. Saknar dig så att det gör ont. Men har kommit till att kunna glädjas, mysa, njuta av tiden jag fick med dig. Le åt minnen med dig och känna lycka över att få ha lärt känna dig. Tänder ditt ljus nästa varje kväll och säger alltid godnatt till dig… Diesel var den lyckligaste friaste själ jag någonsin mött. Som dig vill man vara. Du levde för dagen och tog vara på varje sekund du hade här. När du kom till mig var du en sån bruten själ och att se dig bli den du var ämnad att vara var ett sant privilegium. Har aldrig, aldrig mött en sån vacker, fullkomlig själ som du. Du gav mig Snö, han är så lik dig på många sätt, kan se in i hans ögon och spegla din själ, när han kryper upp i sängen och kurar ihop sig bredvid mig precis som du gjorde så känns du så nära igen. Snö har din dragsele, den vinröda som var speciellt beställd till dig. Han bär upp den väl. Han har sitt namn efter dig, det du tyckte allra mest om, Snö. Är helt övertygad om att du sände mig Snö. Allt har sin mening, en tanke, en plan, en anledning, har väldigt väldigt svårt att se varför du inte skulle vara hos mig längre, ännu svårare att acceptera det. Glad då att jag har Snö, min lilla ängel sänd från dig, gör det lite lite lättare i mellanåt. Idag skriver jag kontrakt på ett hus till oss, idag, på dagen ett år sedan du lämnade oss. Är en blandad känsla, du hade tyckt de var så mysigt att få bo i hus, med en stor altan att ligga på. Skär i mig att du inte är med oss i detta. Samtidigt som det är svårt att låta bli att inte tro att du haft ett finger med i spelet, ett litet tecken till oss att du vakar över oss, att vi skriver kontrakt just precis ett år efter du försvann, ett år, en timme och 25 minuter efter. Köpte en berlock igår till minne för dig, för allt du representerade, Tro, hopp och kärlek, står det på den. Ser mig om nu när jag snart skrivit klart och ser att alla hundarna lagt sig kring mig, lilla Alaska med sitt huvud på mina fötter. Blir alldeles varm i kroppen. På bordet brinner ett ljus för dig och du tittar rakt på mig på bilden som står framför mig. I mitt knä ligger den lilla asken med din ull i och luktar du. Älskade Diesel jag kan inte längre se dig, men jag vet att du värmer mina fötter när jag sover och sitter hos mig när jag gråter… Jag saknar dig outgrundligt mycket.
Annons
Visa toppen
Show footer