Tuesday 19 April 2011 photo 4/4
|
Organismen 12 - Den Vita Kaninen
Det är bäst ni sänker farten, spänner axelbältet, kör till nästa fas man, säg nu tack för hjälpen.
Själen min är svart, ja den är svart och blänker,
piano-lackad på ytan men den har knappt nå' känslor.
Pennan min är sjuk, se som den hostar och nyser, tar jag med mig jobbet hem ringer morsan polisen, så jag är ute hela veckan, alla dagar sju. Nöter ner berget till grunden, du bli begraven i grus.
Glöm releaser, vet det låter dumt.
Släpp en platta försök att få det och gå runt,
på håret som en påse skunk.
En koloss i båset, svettas, svär, det här är jag, exakt på millimetern, ögonmåttet mitt kan skära glas.
ekkorn satt i granen, hoppade från tallegren, laddar upp en hagelbrakare, den hopppar aldrig mer.
Kan ha en dålig dag men toppar alltid er.
Gör ett banktripp, ett snabbt klipp, vips, jobbar aldrig mer.
Jag är framtid, vill du byta ditt liv, neonens dystra skimmer på himlen pryder min stil. Jag kan aldrig somna och ni kan aldrig vakna, bara få drömma vidare om han ni alltid hatat.
Jag vill ju jämt ha mera, men nu när allt är slut, och då problemen redan benats eller kommer bankas ut, för akta vad du säger, vart du andas ut, akta dig innan du står på huvudet som en tandkrämstub.
Det här är livet illustrerat i svart.
Rom byggdes inte på en dag, men det brinner ner på en natt.
Blir huggen i ryggen som Julius Caesar, du blir begravd utan att veta, slutdiskuterat!
__________________________________________
Jag har gjort min läxa aldrig somnat i boken, magin är ett faktum bara se som jag trollar med orden.
Jag har historier som ingen kommer att tro mig, om hur jag följer den vita kaninen långt ner i boet.
x2
Annons