Till Maria, Dafina, Johanna och Felicia

från

Olivia.

Jag minns det som om det var igår.
Jag var en liten flicka som var så,så,så förväntansfull och nervös för att få veta vilka som skulle gå i min klass. Min mamma var med. Vi står utanför klassrummet. Jag ser mig omkring. Av 17 ansikte så var det bara 3 som jag kände igen. Jag fick panik. Tänk om jag inte får några vänner?Tänk om jag inte hade fått er? Jag kunde lika gärna ha hamnat i parallellklassen. Jag tror än idag att det var ödet som förde mig till er, en bra start på det sociala livet! Men av dom tre bekanta ansiktena så fångar den tredje min blick. Hon hade ochså kommit med sin mamma. Det var hon! Dendär läskiga tjejen från dagis! Jag förstod att vi skulle gå i sammaklass.Jag tänkte.
"Nu eller aldrig!!!"
Jag tog ett djupt andetag och gick fram till henne.
"Vad heter du?"sa jag.
"Maria"sa hon."Vad heter du?"
"Olivia"svarade jag.
Jag gick tillbaka till min mamma och berättade hur "modig" jag hade varit. Mamma pratade med några som jag aldrig hade sett innan. Sen säger hon.
"Det här är Olivia!"
Jag började prata med dom.
Dom hette Johanna och Felicia!

Jag hade gått i skolan i ett halvår.En kille hade börjat på en annan skola. Vi sitter i samllingen....
"Olivia!"sa fröken.
"Ja"
"Felicia!"
"Ja!"
"Dafina!"
"Vem är det?"sa alla i munn på varandra.
"Oj!"sa fröken."Hon har inte börjat än."
Då fick fröken berätta. Berätta vad hon hette i efternamn, var hon hade bott och när hon skulle börja.
"Om en vecka."sa fröken.

Det gick en vecka.
Til skolan kom en kort tjej med nötbruna ögon oc mörk hy. Alla sprang till henne och frgade vad hon hette.
"Dafina."sa hon.

Nu går vi i sexan och vi håller fortfarande ihop.

"Punkt stopp!"säger Maria.

"Hedddddooo!"säger Felicia.

Men det är inte "punkt stopp" eller "Hedddddooo".Det är:

"Shobbelobbe!!!"(Johanna)

eller

"We are the best, so f-ck the rest!"(Dafina)

.

Från mig, till er.

Jag älskar ER!!!

Ni är mitt liv!!!!!