Thursday 15 October 2009 photo 1/5
|
Döden!
Döden är ett ord som alla fasar över.
Döden tar liven ur våra händer.
Jag har tänkt mycket på döden. Jag vill inte dö för jag är en lycklig person. Jag är faktiskt det! Glad och sprallig och livet flyter på. Men tänk när man dör?!?
Tänk på alla dom andra som är glada och spralliga och framförallt lyckliga. Tänk hur dom känner när döden närmar sig dom?! Vad har dom gjort för fel?! Varför just dom?!? Och inte jag? Eller du?
Vem är det som väljer ut dödens offer? Varför tas dom oskyldiga och inte dom skyldiga?!?! Vem är det som väljer det?
Hade jag fått välja....
Det är svårt att säga så med. Undra om dödens assistent har skuldkänslor?
Vad är döden för det första?!?! Slutet på livet. Men det visste alla. Men egentligen. Är det någon som pekar på någon som ska försvinna?
Sen finns det ju mer är en död!
En död som alla väntar på, och en död som överraskar en, och sina familjer. Finns det fler?!?! Vad har jag att vänta mig?! Och vad har du och vänta dig? Man kan aldrig veta hur man ska sluta!
Men det är viktigt att tänka på döden! Och prata om det. Varför sägs det "schh prata inte om döden. Tänk framåt istället", så fort man nämner ordet? Det är viktigt att leva var dag som det var ens sista. Men vi gör ju inte det för vi tar för givet att vi ska leva tills vi blir 90 minst.
Jag har blivit erövrad fyra unga kompisar. Underbara unga människor. Som inte förtjänade ett sånt slut. Som SKULLE ha left tills de blev 90, minst. Älskade människor som aldrig gjorde någon något ont......
Livet är orättvist.
Men väntan på döden är värst :'(
Jag kommer inte klara det! Inte då!!!
Döden är bara ett stort varför!!
Det är bara sorg!!
Men för vissa är det en lättnad från detta hårda liv :'(
Men hur ska jag dö? Ska jag leva tills jag är nittio? Kommer jag få en hjärtinfarkt och dö i min älskades armar? Ska jag bli skjuten och ligga på asfalten i flera minuter, ensam?
Ska jag dö i en varm säng på sjukhuset med min familj vid min sida.
Hur ska man säga till sina barn?
Allt kommer man få reda på.
Och man ska se frammåt. "Lev varje dag som det va din sista"
Men undra vem som kommer sakna just mig när jag dör?!?
<3<3
Kärlek åt folket!
<3<3
Döden är ett ord som alla fasar över.
Döden tar liven ur våra händer.
Jag har tänkt mycket på döden. Jag vill inte dö för jag är en lycklig person. Jag är faktiskt det! Glad och sprallig och livet flyter på. Men tänk när man dör?!?
Tänk på alla dom andra som är glada och spralliga och framförallt lyckliga. Tänk hur dom känner när döden närmar sig dom?! Vad har dom gjort för fel?! Varför just dom?!? Och inte jag? Eller du?
Vem är det som väljer ut dödens offer? Varför tas dom oskyldiga och inte dom skyldiga?!?! Vem är det som väljer det?
Hade jag fått välja....
Det är svårt att säga så med. Undra om dödens assistent har skuldkänslor?
Vad är döden för det första?!?! Slutet på livet. Men det visste alla. Men egentligen. Är det någon som pekar på någon som ska försvinna?
Sen finns det ju mer är en död!
En död som alla väntar på, och en död som överraskar en, och sina familjer. Finns det fler?!?! Vad har jag att vänta mig?! Och vad har du och vänta dig? Man kan aldrig veta hur man ska sluta!
Men det är viktigt att tänka på döden! Och prata om det. Varför sägs det "schh prata inte om döden. Tänk framåt istället", så fort man nämner ordet? Det är viktigt att leva var dag som det var ens sista. Men vi gör ju inte det för vi tar för givet att vi ska leva tills vi blir 90 minst.
Jag har blivit erövrad fyra unga kompisar. Underbara unga människor. Som inte förtjänade ett sånt slut. Som SKULLE ha left tills de blev 90, minst. Älskade människor som aldrig gjorde någon något ont......
Livet är orättvist.
Men väntan på döden är värst :'(
Jag kommer inte klara det! Inte då!!!
Döden är bara ett stort varför!!
Det är bara sorg!!
Men för vissa är det en lättnad från detta hårda liv :'(
Men hur ska jag dö? Ska jag leva tills jag är nittio? Kommer jag få en hjärtinfarkt och dö i min älskades armar? Ska jag bli skjuten och ligga på asfalten i flera minuter, ensam?
Ska jag dö i en varm säng på sjukhuset med min familj vid min sida.
Hur ska man säga till sina barn?
Allt kommer man få reda på.
Och man ska se frammåt. "Lev varje dag som det va din sista"
Men undra vem som kommer sakna just mig när jag dör?!?
<3<3
Kärlek åt folket!
<3<3
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/olgaisback/417027683/