March
Thursday 17 December 2009 photo 1/3
|
2004 var ett mardröms år på flera olika sätt. Mycket som hände. Men ändå ett lyckligt år. Jag va bland annat gravid! En del vet väll redan om det. En del inte. Gravid på våren 2004. Tror jag blev gravid i april månad. Shit, tillomed glömt datumen som jag hade jämt koll på förr!
Den underbara känsla som jag hade, en känsla som man aldrig hade kännt förut. Hadde en bäbis i magen! Men tyvärr inte den bästa o stöttande omgivningen. Jag stog där själv. Själv så ville jag självklart behålla det. Och jag sa också att jag ville behålla det. Men tyvärr ingen som accepterade mitt beslut. Blev överkörd utav omgivningen. Och jag gick in i väggen och ja, jag hamnade i en annan värld eller hur man ska säga. Så jag tog ett beslut, som inte var mitt. En abort. Ett ofrivilligt beslut som jag sa i en dimma. Jag var vilsen, jag var själv och jag mådde skit! Jag var inte stark nog att stå kvar på mitt beslut.
Jag var i vecka 7 eller 8 tror jag det va.
Slutade då me en abort. Den mardröms natten glömmer jag aldrig. Bilder finns kvar i huvudet. Som jag även ser klart o tydligt!
Skulle göra den kirurgiska. Gick till gyn här i Bollnäs. Skit ställe som inte gav så mycket information. Fick tablett jag skulle ta kvällen innan abort dagen (skulle åka in nästa dag på morgonen). Som jag också tog omotvilligt. Gick och la mig sedan. Somnade o sovde ett tag. Men vaknade sen utav att jag hade ont i magen. Mag onten blev värre och värre. Sen så blev man illa mående. Och det slutade att man fick springa på toan och spy. Där jag även va kvar några timmar på natten kändes de som. Spydde och spydde. Blev yr. Och bara spydde. Tillsist så beslutade vi, jag och mamma, att vi skulle typ åka in på akuten. Skit akuten här i Bollnäs (undra varför den änns finns?). Pappa var inte hemma. Och mamma hade inge körkort. Slutade me att man ringde till moster som blev räddare i nöden mitt inatten. Jag va rätt så borta i skallen. Efter allt spyande o sånt. Men ja, vi åkte in. Och när vi kom in så berättade man såklart situationen. Alltså, vi kommer in mitt inatten, efter att spydd hela natten och jag va gravid. Vet ni vad dom gjorde? Jo, hon gick o hämta nå jävla ipren tablett eller vad det var. Tog in mig på toa eller något. Vart jag nu fick vatten. Gav mig en tablett som jag fick svälja på plats. Gav mig flera och sedan skickade hem mig. Inte en jävla undersökning alls! Så ja, vi åkte då hem igen. Tog mig en tablett innan jag gick o la mig. Och det hjälpte. Lyckades somna. MEN, det hjälpe bara för stunden med. Efter en stund så vaknade jag igen. Med samma smärta och samma visa igen. Mag ont, illa mående, springa in på toa och spy en massa igen. Om på nytt. Spydde och spydde. Tillsist händer det... Jag vet inte om jag är kissnödig, bajsnödig eller om jag ska spy igen. För allt kändes samtidigt. Men ja, det slutade me att jag satte mig på toan. För det kändes mest att de skulle komma därifrån på något sätt. Kom lite kiss, trodde jag. Och sedan kände man något slemmigt som kom och man hörde plupp i toan. Och nej. Det var inte ifrån analen. Tyvärr så fick jag få missfall. Och har den dära bilden fortfarande kvar i huvudet. Den dära blod röda klicket som ligger i toan bland allt annat... Jag har den bilden kvar. Kan inte få bort den! :( Därefter höll jag på att svimma, o var totalt utmattad efter den natten.
O ja, vi åkte in för aborten ändå för att göra skrapningen o ta bort resterna.
Därefter blev man riktigt psykiskt sjuk och mådde skit illa. Var även så mkt annat som hann hända. Han inte släppa ena innan nästa problem kom.
Men ja, jag va dålig. Jag gick och trodde eller tänkte att jag va fortfarande gravid. Köpte bäbis kläder, nappar, osv osv. Räknade in dagarna till den skulle ha blivit född. Alltså. Nu början av december månad, 5-16 dec. Skulle den ha blivit född. Jag hade alltid koll vilket datum det va förr. Men nu så minns jag inte. Minns inte heller datumet jag blev gravid. Eller när aborten skedde. Det mindes jag jämt (kanske har då kommit en bit påvägen ändå. O inte är lika mkt hakad upp på det). Och räknade när den skulle bli född. Och hur gammal den va efter att den skulle ha blivit född.
Nog så har jag gått fram i tiden och psyket. Men det är fortfarande svårt.
Jag känner att det är skönt att inte ha ett barn nu. Då jag kan göra så mycket ännu. Bilda framtid, utbildning/jobb osv. Och uppleva en massa saker innan man sitter fast. Men. Jag önskar även att mitt barn var här. Skulle ha låtit mig ta beslutet om MIN kropp MITT barn!! Och låta mig stå kvar där på mitt beslut. Utan nå mera tjatt. Undra vart alla mina vänner var under den dära jobbiga tiden? Då man behövde någon att prata me. Och någon som stöttate.
Men jag har svårt ännu för detta. Ha minnena kvar. Ibland så går det fint. Och jag kan lätt prata om det. Men ibland så, så fort man minns lite om det (som nu inatt), eller pratar lite om det så kan jag börja stor gråta och få ångest o panik o sånt. Och det kan hända vart jag än är. Jag har inte fått bearbeta över det hela heller efter aborten. Det mesta har gått me tiden. Och jag har arbetat me mig själv o sånt. Men sitter fortfarande kvar i mig. Jag vet att det inte kan försvinna. Men jag vill att det ska bli lättare att leva med det. Men det kanske är omöjligt?
Ikväll så mindes jag då att det va december. Mitt barn skulle ha kunnat ha sin födelsedag. Kunnat blivit hela 5år! Tiden går snabbt. Mitt älskade älskade ängla barn. Den hära tiden är som jobbigaste. O den tiden jag va gravid o då jag gjorde abort. Men speciellt december är jobbigaste... Undra varför? Kanske för man gav det så mkt tanke o sånt. Med nedräkningar osv. Fick upp en massa bilder i huvudet. Bland annat toan. Och all tryck känsla kom tbx. Även den underbara känslan när jag va gravid. När jag hade ont i magen pga graviditet o mådde dåligt pga det. Det var en fin känsla fast man mådde som man gjorde. Man hadde handen på magen. Precis som om man klappade den. Fast den inte va så stor. Men ändå. Den va där. Min älskade barn. Som jag hade redan döpt med. Om det va en flicka så skulle den heta Sarah. Om det va en pojke så skulle den heta Alexander.
Saknar saknar saknar saknar saknar och älskar älskar älskar älskar, fast jag aldrig har träffat. Men sett på ultraljudet har jag (som man kanske inte skulle ha gjort?). Och det gör ont, ont i hjärtat utav saknaden.
Fann vad jag älskar o saknar.
Älskar dig så mycket mitt ängla barn. Du va inte så gammal. Inte så stor. Men det va tillräckligt så att man kan älska så mkt. Och sakna... RIP min skatt.
Den underbara känsla som jag hade, en känsla som man aldrig hade kännt förut. Hadde en bäbis i magen! Men tyvärr inte den bästa o stöttande omgivningen. Jag stog där själv. Själv så ville jag självklart behålla det. Och jag sa också att jag ville behålla det. Men tyvärr ingen som accepterade mitt beslut. Blev överkörd utav omgivningen. Och jag gick in i väggen och ja, jag hamnade i en annan värld eller hur man ska säga. Så jag tog ett beslut, som inte var mitt. En abort. Ett ofrivilligt beslut som jag sa i en dimma. Jag var vilsen, jag var själv och jag mådde skit! Jag var inte stark nog att stå kvar på mitt beslut.
Jag var i vecka 7 eller 8 tror jag det va.
Slutade då me en abort. Den mardröms natten glömmer jag aldrig. Bilder finns kvar i huvudet. Som jag även ser klart o tydligt!
Skulle göra den kirurgiska. Gick till gyn här i Bollnäs. Skit ställe som inte gav så mycket information. Fick tablett jag skulle ta kvällen innan abort dagen (skulle åka in nästa dag på morgonen). Som jag också tog omotvilligt. Gick och la mig sedan. Somnade o sovde ett tag. Men vaknade sen utav att jag hade ont i magen. Mag onten blev värre och värre. Sen så blev man illa mående. Och det slutade att man fick springa på toan och spy. Där jag även va kvar några timmar på natten kändes de som. Spydde och spydde. Blev yr. Och bara spydde. Tillsist så beslutade vi, jag och mamma, att vi skulle typ åka in på akuten. Skit akuten här i Bollnäs (undra varför den änns finns?). Pappa var inte hemma. Och mamma hade inge körkort. Slutade me att man ringde till moster som blev räddare i nöden mitt inatten. Jag va rätt så borta i skallen. Efter allt spyande o sånt. Men ja, vi åkte in. Och när vi kom in så berättade man såklart situationen. Alltså, vi kommer in mitt inatten, efter att spydd hela natten och jag va gravid. Vet ni vad dom gjorde? Jo, hon gick o hämta nå jävla ipren tablett eller vad det var. Tog in mig på toa eller något. Vart jag nu fick vatten. Gav mig en tablett som jag fick svälja på plats. Gav mig flera och sedan skickade hem mig. Inte en jävla undersökning alls! Så ja, vi åkte då hem igen. Tog mig en tablett innan jag gick o la mig. Och det hjälpte. Lyckades somna. MEN, det hjälpe bara för stunden med. Efter en stund så vaknade jag igen. Med samma smärta och samma visa igen. Mag ont, illa mående, springa in på toa och spy en massa igen. Om på nytt. Spydde och spydde. Tillsist händer det... Jag vet inte om jag är kissnödig, bajsnödig eller om jag ska spy igen. För allt kändes samtidigt. Men ja, det slutade me att jag satte mig på toan. För det kändes mest att de skulle komma därifrån på något sätt. Kom lite kiss, trodde jag. Och sedan kände man något slemmigt som kom och man hörde plupp i toan. Och nej. Det var inte ifrån analen. Tyvärr så fick jag få missfall. Och har den dära bilden fortfarande kvar i huvudet. Den dära blod röda klicket som ligger i toan bland allt annat... Jag har den bilden kvar. Kan inte få bort den! :( Därefter höll jag på att svimma, o var totalt utmattad efter den natten.
O ja, vi åkte in för aborten ändå för att göra skrapningen o ta bort resterna.
Därefter blev man riktigt psykiskt sjuk och mådde skit illa. Var även så mkt annat som hann hända. Han inte släppa ena innan nästa problem kom.
Men ja, jag va dålig. Jag gick och trodde eller tänkte att jag va fortfarande gravid. Köpte bäbis kläder, nappar, osv osv. Räknade in dagarna till den skulle ha blivit född. Alltså. Nu början av december månad, 5-16 dec. Skulle den ha blivit född. Jag hade alltid koll vilket datum det va förr. Men nu så minns jag inte. Minns inte heller datumet jag blev gravid. Eller när aborten skedde. Det mindes jag jämt (kanske har då kommit en bit påvägen ändå. O inte är lika mkt hakad upp på det). Och räknade när den skulle bli född. Och hur gammal den va efter att den skulle ha blivit född.
Nog så har jag gått fram i tiden och psyket. Men det är fortfarande svårt.
Jag känner att det är skönt att inte ha ett barn nu. Då jag kan göra så mycket ännu. Bilda framtid, utbildning/jobb osv. Och uppleva en massa saker innan man sitter fast. Men. Jag önskar även att mitt barn var här. Skulle ha låtit mig ta beslutet om MIN kropp MITT barn!! Och låta mig stå kvar där på mitt beslut. Utan nå mera tjatt. Undra vart alla mina vänner var under den dära jobbiga tiden? Då man behövde någon att prata me. Och någon som stöttate.
Men jag har svårt ännu för detta. Ha minnena kvar. Ibland så går det fint. Och jag kan lätt prata om det. Men ibland så, så fort man minns lite om det (som nu inatt), eller pratar lite om det så kan jag börja stor gråta och få ångest o panik o sånt. Och det kan hända vart jag än är. Jag har inte fått bearbeta över det hela heller efter aborten. Det mesta har gått me tiden. Och jag har arbetat me mig själv o sånt. Men sitter fortfarande kvar i mig. Jag vet att det inte kan försvinna. Men jag vill att det ska bli lättare att leva med det. Men det kanske är omöjligt?
Ikväll så mindes jag då att det va december. Mitt barn skulle ha kunnat ha sin födelsedag. Kunnat blivit hela 5år! Tiden går snabbt. Mitt älskade älskade ängla barn. Den hära tiden är som jobbigaste. O den tiden jag va gravid o då jag gjorde abort. Men speciellt december är jobbigaste... Undra varför? Kanske för man gav det så mkt tanke o sånt. Med nedräkningar osv. Fick upp en massa bilder i huvudet. Bland annat toan. Och all tryck känsla kom tbx. Även den underbara känslan när jag va gravid. När jag hade ont i magen pga graviditet o mådde dåligt pga det. Det var en fin känsla fast man mådde som man gjorde. Man hadde handen på magen. Precis som om man klappade den. Fast den inte va så stor. Men ändå. Den va där. Min älskade barn. Som jag hade redan döpt med. Om det va en flicka så skulle den heta Sarah. Om det va en pojke så skulle den heta Alexander.
Saknar saknar saknar saknar saknar och älskar älskar älskar älskar, fast jag aldrig har träffat. Men sett på ultraljudet har jag (som man kanske inte skulle ha gjort?). Och det gör ont, ont i hjärtat utav saknaden.
Fann vad jag älskar o saknar.
Älskar dig så mycket mitt ängla barn. Du va inte så gammal. Inte så stor. Men det va tillräckligt så att man kan älska så mkt. Och sakna... RIP min skatt.
Directlink:
http://dayviews.com/oneechan/431091952/
Visa toppen
Show footer