Thursday 19 February 2009 photo 2/3
|
. En Dag I Undercentralen .
Sådärja...
Då var det dags igen.
Nu ska min jobbarkompis lufta nästa grupp maskiner och jag har intagit en 'chillposition' som han så underbart kallade det.
Nu sitter jag vid undercentral nummer två, så jag har den andra centralen bakom ryggen.
Med hjälp av min gula slang som jag beslagtagit för tillfället så har jag skapat mig en väldigt bekväm sittplats
Fötterna ligger som på ett soffbord *vrida på* framför mig på den undercentral jag nu ska hålla koll på.
Lite halvliggandes lutar jag ryggen mot ett värmepaket på undercentralen bakom mig, precis så att man känner hur värmen tar sig igenom den tjocka jobbarjackan jag går runt med om dagarna. *vrida av*
För att variera mig lite tänkte jag skriva i ett litet annorlunda perspektiv - ni får ursäkta om det låter helt fördjävligt.
Han känner hur den blåa, fyrkantiga metallramen börjar skära i ryggen. Han reser sig upp och flyttar den gula slangen han suttit på. Efter att ha granskat och mätt, sätter han sig igen. I hopp om att det denna gång inte gör lika ont. Benen rakt fram. Han studerar sina byxor - sina en gång i tiden svarta, halvslitna arbetsbyxor, de små rutorna som knäskydden skapat när de fått kontakt med den dammiga, smutsiga ytan som ligger jämt utspritt över golven på arbetsplatsen.
Han börjar fundera. "Vad är meningen med allting?" "Varför sitter jag här?" Han grubblar en stund. "För att få pengar såklart!" tänker han och småler för sig själv medan han sjunker ner lite längre i den gula slangen.
Det börjar bli segt, utdraget. Snart borde mätaren röra på sig, tycker han. Men han blir inte sur, inte ens det minsta irriterad. För han vet att han gjort ett val: På den ena sidan fanns arbetet, som skulle innebära att vara ute i kylan, klättra i stegar, och släpa soptunnor fyllda med vatten för att tömmas. Det skulle vara kallt och slitsamt, men man skulle vara sysselsatt. På den andra sidan, den sidan som han valde, fanns minuter, timmar av väntan, tristess och långa stunder utan någonting att göra. Anledningen till att han valde det sistnämna är enkelt - variation.
Under de senaste månaderna har han varit den som fått...
Hm, nja. Nu känns det som att jag upprepar mig bara.
Men i alla fall... Jag lyckades fylla ut 3000 tecken *vrida på* en gång till... Det kan man vara lite stolt över.
Klockan börjar närma sig elva nu och jag börjar bli väldigt *vrida av* hungrig.
Men men, jag kan inte gå härifrån förrän min jobbarkompis kommit tillbaka och visar att trycker inte kommer sänkas mera.
Fram tills dess får man sitta här, försöka hitta på saker som kan fördriva tiden.
När jag hade skrivit klart det förra meddelandet så satte jag mig och kollade på filmen '300' som jag har på mobilen, och jag tror jag tänker göra detsamma nu.
Jag får inte lyssna på musik, för då somnar jag bara.
Nu börjar mina tecken ta slut, så ja, jag säger som förra gången:
Ha en trevlig kväll, så hörs vi kanske sen.
Och Jasmine, kom ihåg att jag älskar dig över allt annat!
Jag tillhör bara dig!
Comment the photo
Rickard, du betyder väldigt mycket för mig. <3
Jag tycker om att vara en del av ditt liv. <33
<br />
Men du får väldigt gärna hålla mig sällskap ändå! <3 xD (a)<br />
<br />
Jasmine - det är självklart att du får vara en del av mitt liv, en väldigt stor del. Jag är bara glad att du ens VILL vara en del av mitt liv.<br />
<br />
Jag älskar Dig Jasmine! <3
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ormzen/333884050/