August
Saturday 31 July 2010 photo 3/3
|
Det är med mitt hjärta i halsgropen jag skriver dessa ord.
Ett brott har begåtts, brott rubricerat som mord.
Offret tidigare känt som kärlek, är nu oigenkännligt.
Vem kan göra något så omänskligt?
Det är skrämmande att se på framtiden.
Då dåtiden har nyss lämnat nutiden.
Och om nutiden är dåtidens framtid.
Vad är då nutidens framtid?
Som ett blixtnedslag trädde du fram.
Vitt och oskyldigt som ett litet lamm.
Lammen växte sig stor till ett får, under varmt väder.
Föga visste jag att det var en varg i fårakläder.
Ge mig styrka, ge mig hopp.
För när du lämnade mig tog det stopp.
Stopp i sinne, stopp i själ.
Och jag... Som bara ville dig väl.
Jag får nu tidens tand utstå.
Ja, för tiden läker alla sår, stora som små.
Skitsnack, mitt sår är för evigt öppet.
Låt det stå skrivet i sten, låt det stå skrivet på förstasidan av löpet.
Jag har mina minnen kvar.
Alla år, alla månader, alla dar.
Av dig och mig, hand i hand.
Genom stad och genom land.
Minnen som nu känns som syra.
Syra som fräter sönder mig och krymper mig till storleken av en myra.
Där du nu står med foten över mig, beredd att trampa.
Jag orkar inte. Jag orkar inte kämpa.
Jag säger hejdå till allt som en gång hette oss.
För nu måste jag från dig bryta loss.
Säga hejdå till det som en gång var.
Även om det tar år och dar. Text av JRamos.
Ett brott har begåtts, brott rubricerat som mord.
Offret tidigare känt som kärlek, är nu oigenkännligt.
Vem kan göra något så omänskligt?
Det är skrämmande att se på framtiden.
Då dåtiden har nyss lämnat nutiden.
Och om nutiden är dåtidens framtid.
Vad är då nutidens framtid?
Som ett blixtnedslag trädde du fram.
Vitt och oskyldigt som ett litet lamm.
Lammen växte sig stor till ett får, under varmt väder.
Föga visste jag att det var en varg i fårakläder.
Ge mig styrka, ge mig hopp.
För när du lämnade mig tog det stopp.
Stopp i sinne, stopp i själ.
Och jag... Som bara ville dig väl.
Jag får nu tidens tand utstå.
Ja, för tiden läker alla sår, stora som små.
Skitsnack, mitt sår är för evigt öppet.
Låt det stå skrivet i sten, låt det stå skrivet på förstasidan av löpet.
Jag har mina minnen kvar.
Alla år, alla månader, alla dar.
Av dig och mig, hand i hand.
Genom stad och genom land.
Minnen som nu känns som syra.
Syra som fräter sönder mig och krymper mig till storleken av en myra.
Där du nu står med foten över mig, beredd att trampa.
Jag orkar inte. Jag orkar inte kämpa.
Jag säger hejdå till allt som en gång hette oss.
För nu måste jag från dig bryta loss.
Säga hejdå till det som en gång var.
Även om det tar år och dar. Text av JRamos.
Visa toppen
Show footer