October
Saturday 6 December 2008 photo 3/8
|
Yoshi Island DS
Om du är en av dem som älskade Yoshi Island till SNES så är det ganska
stor chans att du har funderat på köpa detta spelet. Och du borde! Yoshi
Island DS når aldrig upp till samma kvalite och härlighet som orginalet
gav oss men det spinner vidare på samma underbara plattformande
och gör det duktigt, fast nu också med ännu fler bebisar! Om du inte är bekant med Yoshi Island tidigare så var spelet en något annorlunda plattformare än de flesta SNES-spelen från den tiden. Spelets grafiska och estetiska stil fyllde tv-skärmen och bakgrunder med mängder av pastellfärger samt använder även det berömda Super FX2 -chipet som Super Nintendo var utrustat med för återskapa 3D-animationer på vissa banor. Spelet släpptes som en uppföljare till Super Mario World men har blivit mer känt efter bara undertiteln Yoshi Island. Spelet är en prequel till alla tidigare Super Mario-spel och utspelar sig när Mario bara är en baby, borttappad efter en kidnappning vars hans bror inte undkom. Yoshi hittar lillpojken och tillsammans med resten av Yoshi-klanen går de ut på ett äventyr att hitta Baby Luigi. Till vapen har Yoshi sin långa tunga samt förmågan att förvandla allting han äter till ägg som han senare kan skjuta iväg. Baby Mario befinner sig alltid på Yoshis rygg och skadas Yoshi så flyger Baby Mario iväg i en såpbubbla och det är spelarens uppgift att hämta tillbaka honom innan en tidmätare tar slut. Vad som får Yoshi Island DS att halka efter sin
fader är de nya spelelementen där man förväntas byta bebisar med
alla olika förmågor och nackdelar för att ta sig vidare. Det låter bra på
pappret, men något klantarsle bestämde sig för att det bara skulle vara
Baby Mario som låter Yoshi springa och det drar ner spelets hastighet och
rytm en hel del. Där är också många tillfällen där man är tvungen att
springa tillbaka för att byta bebis vilket bara blir ännu mer frustrerande. Två andra viktiga inslag som många som spela Yoshi Island minns är den glada musiken som gav alla pastellfärgerna liv och de minnesvärda bossarna som t.ex. Prince Froggy, som äter upp spelaren och resten av boss-striden består utav att spöa grodmage för att senare mirakulöst fly genom grodprinsens ändtarm. Båda inslagen i Yoshi Island DS är något sämre än vad de var i sin föregångare, men det är inte med en lång bit som de är det. Den vanligaste melodislingan sätter sig snabbt i skallen och bossarna erbjuder en viss charm när de består av bl.a en jättestor shyguy på styltor.
Ett positivt nytt inslag är extra skärmen som gör äggskjutandet (som skulle behärskas för ta sig vidare i orginalet) lite roligare än vad det var. Det, pirat-shyguys och ännu mer Monkey Madness räddar några av de poäng som
Yoshi Island DS tappar. Letar man efter en tuff och svår utmaning är det bara att pröva samla fullpoäng på alla banorna, den utmaningen räcker och blir över.
8/10
Om du är en av dem som älskade Yoshi Island till SNES så är det ganska
stor chans att du har funderat på köpa detta spelet. Och du borde! Yoshi
Island DS når aldrig upp till samma kvalite och härlighet som orginalet
gav oss men det spinner vidare på samma underbara plattformande
och gör det duktigt, fast nu också med ännu fler bebisar! Om du inte är bekant med Yoshi Island tidigare så var spelet en något annorlunda plattformare än de flesta SNES-spelen från den tiden. Spelets grafiska och estetiska stil fyllde tv-skärmen och bakgrunder med mängder av pastellfärger samt använder även det berömda Super FX2 -chipet som Super Nintendo var utrustat med för återskapa 3D-animationer på vissa banor. Spelet släpptes som en uppföljare till Super Mario World men har blivit mer känt efter bara undertiteln Yoshi Island. Spelet är en prequel till alla tidigare Super Mario-spel och utspelar sig när Mario bara är en baby, borttappad efter en kidnappning vars hans bror inte undkom. Yoshi hittar lillpojken och tillsammans med resten av Yoshi-klanen går de ut på ett äventyr att hitta Baby Luigi. Till vapen har Yoshi sin långa tunga samt förmågan att förvandla allting han äter till ägg som han senare kan skjuta iväg. Baby Mario befinner sig alltid på Yoshis rygg och skadas Yoshi så flyger Baby Mario iväg i en såpbubbla och det är spelarens uppgift att hämta tillbaka honom innan en tidmätare tar slut. Vad som får Yoshi Island DS att halka efter sin
fader är de nya spelelementen där man förväntas byta bebisar med
alla olika förmågor och nackdelar för att ta sig vidare. Det låter bra på
pappret, men något klantarsle bestämde sig för att det bara skulle vara
Baby Mario som låter Yoshi springa och det drar ner spelets hastighet och
rytm en hel del. Där är också många tillfällen där man är tvungen att
springa tillbaka för att byta bebis vilket bara blir ännu mer frustrerande. Två andra viktiga inslag som många som spela Yoshi Island minns är den glada musiken som gav alla pastellfärgerna liv och de minnesvärda bossarna som t.ex. Prince Froggy, som äter upp spelaren och resten av boss-striden består utav att spöa grodmage för att senare mirakulöst fly genom grodprinsens ändtarm. Båda inslagen i Yoshi Island DS är något sämre än vad de var i sin föregångare, men det är inte med en lång bit som de är det. Den vanligaste melodislingan sätter sig snabbt i skallen och bossarna erbjuder en viss charm när de består av bl.a en jättestor shyguy på styltor.
Ett positivt nytt inslag är extra skärmen som gör äggskjutandet (som skulle behärskas för ta sig vidare i orginalet) lite roligare än vad det var. Det, pirat-shyguys och ännu mer Monkey Madness räddar några av de poäng som
Yoshi Island DS tappar. Letar man efter en tuff och svår utmaning är det bara att pröva samla fullpoäng på alla banorna, den utmaningen räcker och blir över.
8/10
Visa toppen
Show footer