October
Monday 17 May 2010 photo 1/1
|
Jag klara Alan Wake igår! Sitter och lyssnar på soundtracket just nu.
I fredags visste jag att det skulle komma ut så jag kände mig tvungen att sticka ut i den smutsiga och läskiga civilisationen och köpa spelet. Men det var värt risken! Annars hade jag aldrig nått Bright Falls!
När jag väl hade spelet var där bara en utmaning kvar innan jag kunde spela det. Jag var tvungen att avsluta BioShock. And so I did... (och det var aaaawesome <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3)
Jag tänker för mig själv att efter mitt besök i Bright Falls kanske man ska besöka Rapture igen. När jag har tid. Som jag egentligen inte har nu.
Iaf, Alan Wake var riktigt riktigt bra men på vissa fronter var det också en besvikelse. Det som var bra med det var alla karaktärerna, storyn, atmosfären, manuskript-sidorna, musiken, dialogerna etc. Det som var tråkigt var action-sekvenserna. Där var inget fel på kontrollen, tvärtom, den är otroligt bra och på egen hand gör det mer intressant. Men hur mycket mer intressant den än gör striderna spelar det ingen roll om fienderna är samma sak om och om och om och om igen. Spelet saknar mycket variation på det hållet. Inte särskilt långt in i spelet har man redan stött på alla fiendetyper som finns där.
Det är ändå värt att spela genom. Det finns så mycket att bli kär i. Atmosfären är som en mix mellan den i en Stephen King-novell och ett Twin Peaks-avsnitt. Spelet är också uppdelade i episoder med obligatoriska "previously on Alan Wake..." och outros som höjer stämningen avsevärt. Sen finns det radio-shower och tv-program man går förbi som är pretty awesome. Night Springs, som är ett av dem, är en parodi på Twillight Zone och det märks det är Remedy som har gjort dem ( I Max Payne-spelen var där en parodi på tv-såpor i nästan varje tv-ruta man gick förbi).
Anyway, jag tycker man ska spela genom det om man har en xbox360. Det är verkligen värt det.
Pitcure is very related btw, till höger sitter mina två favorit-karaktärer från spelet Tor och Odin Anderson (Tor har hammaren ofc), två avdankade viking-rockstjärnor i sjuttio-tals rockbandet Old Gods of Asgaard. Så mycket <3 på dem
"TAKE A FRIENDLY POKE FROM MJÖLNIR, WENCH!"
I fredags visste jag att det skulle komma ut så jag kände mig tvungen att sticka ut i den smutsiga och läskiga civilisationen och köpa spelet. Men det var värt risken! Annars hade jag aldrig nått Bright Falls!
När jag väl hade spelet var där bara en utmaning kvar innan jag kunde spela det. Jag var tvungen att avsluta BioShock. And so I did... (och det var aaaawesome <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3)
Jag tänker för mig själv att efter mitt besök i Bright Falls kanske man ska besöka Rapture igen. När jag har tid. Som jag egentligen inte har nu.
Iaf, Alan Wake var riktigt riktigt bra men på vissa fronter var det också en besvikelse. Det som var bra med det var alla karaktärerna, storyn, atmosfären, manuskript-sidorna, musiken, dialogerna etc. Det som var tråkigt var action-sekvenserna. Där var inget fel på kontrollen, tvärtom, den är otroligt bra och på egen hand gör det mer intressant. Men hur mycket mer intressant den än gör striderna spelar det ingen roll om fienderna är samma sak om och om och om och om igen. Spelet saknar mycket variation på det hållet. Inte särskilt långt in i spelet har man redan stött på alla fiendetyper som finns där.
Det är ändå värt att spela genom. Det finns så mycket att bli kär i. Atmosfären är som en mix mellan den i en Stephen King-novell och ett Twin Peaks-avsnitt. Spelet är också uppdelade i episoder med obligatoriska "previously on Alan Wake..." och outros som höjer stämningen avsevärt. Sen finns det radio-shower och tv-program man går förbi som är pretty awesome. Night Springs, som är ett av dem, är en parodi på Twillight Zone och det märks det är Remedy som har gjort dem ( I Max Payne-spelen var där en parodi på tv-såpor i nästan varje tv-ruta man gick förbi).
Anyway, jag tycker man ska spela genom det om man har en xbox360. Det är verkligen värt det.
Pitcure is very related btw, till höger sitter mina två favorit-karaktärer från spelet Tor och Odin Anderson (Tor har hammaren ofc), två avdankade viking-rockstjärnor i sjuttio-tals rockbandet Old Gods of Asgaard. Så mycket <3 på dem
"TAKE A FRIENDLY POKE FROM MJÖLNIR, WENCH!"
Comment the photo
Bara en sak; King skriver inte noveller, han skriver romaner (eller både och?) (engelskans 'novel' förvirrar en, det är jag medveten om)
Jag tycker om när han skriver töntig skräck om bilar vars bakluckor leder in till andra dimensioner!
Det påminner mig om att jag borde se lite fler filmatiseringar... även om många suger D: Vill ändå se Pet Sematary, mest för att t o m BOKEN är sjukt B.
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/otherworld/457677195/
Visa toppen
Show footer