October
Monday 20 September 2010 photo 4/5
|
Jag hade en text innan om ETERNAL DARKNESS.
Men den försvann när jag skaffade en ny dator så... Här är en ny snabbskriven text om mina åsikter om detta s.k. Survival Horror-spel till Gamecube som jag numera har spelat genom 1,5 gånger.
Eternal Darkness är sagan om ett få antal människors kamp mot en dold ondska i över 2000 år. När spelet börjar har den kvinnliga hjältinnan Alexs farfar mördats utav just denna ondska och medans polisen har inga ledtrådar alls svär Alex att hon inte tänker lämna sin farfars mansion innan hon har tagit reda på vad det var som orsaka hennes älskade farfars död. Här tar spelaren vid och inte särskilt långt in i spelet hittar spelaren THE TOME OF ETERNAL DARKNESS. Genom den kan Alex återuppleva de människors öden som har kämpat mot tidigare nämnda dolda ondska och varje kapitel i boken motsvarar i princip en "stage" eller "level" i spelet samtidigt som att spelaren återvänder till mansionet för att låsa upp en ny del av huset för att ta sig vidare.
Det första kapitlet som Alex läser är om den person som orsaka det mörka hotet från början, den romerska centurionen Pious Augustus i sin skattjakt efter en mäktig artifakt för sin dåvarande kejsare. Genom mörka röster leds Pious Augustus till ett hemligt underjordiskt rum med tre artefakter. En är för Chatturgah (BLOOD), en annan för Xel'lolath (INSANITY) och den sista ULYOATH (GHOST). Här får spelaren som styr Pious Augustus chansen att "choose your own adventure!". Den artefakt som spelaren väljer representerar den ondska som han/hon kommer möta i senare chapters i The Tome of Eternal Darkness.
Eftersom jag själv är en sån sucker för gore valde jag naturligtvis Chatturgah (seriöst det roligaste namnet av de alla tre också), vilket ledde till att de flesta fiender jag mötte var stryktåliga och kunde regenera tillbaka sina avhuggna lemmar.
Storyn i sig är inte särskilt djupare än de flesta tv-spel och det är inte precis den som har placerat Eternal Darkness på kartan i spelvärlden. Det som har det dock är den omtalade Sanity-mätaren.
Sanity-mätaren fungerar på detta sätt: varje gång spelaren stöter på en fiende så upplever karaktären den som så läskig att det tär på hans/hennes mentala hälsa och sanity-mätaren sjunker. När sanity-mätaren visar låga värden så börjar spelkaraktärerna hallucinera och dessa hallucinationer är allt från att fienderna verkar vara flera gånger fler än vad de är till att någon mixtrar med volymen med din tv-apparat (!!!!).
Sanity-mätaren är på så vis på många sätt den bästa iden som har någonsin tillämpats till ett Survival Horror-spel. Men det är också där våra frälsningar och välord över spelet borde sluta.
Eternal Darkness är inte läskigt. Det är inte läskigt nånstans. Om man skulle ta bort sanity-mätaren skulle allting bli väldigt uppenbart för alla att inse just detta. Ingen av spelets fiender kan upplevas som riktigt stötande eller farliga som t.ex. Silent Hill och Resident Evil-spelens motsvarigheter. De är alla alldeles för färgglada (ungefär som den här texten) och lättbesegrade. Det är inte särskilt svårt att lista ut vart man ska hugga/skjuta för att ihjäl de största fienderna och det är inte särskilt långt in i spelet som man besegrar just en sådan för att ta sig vidare.
De korta episoderna som man spelar som Alex i mansionet mellan de olika kaptilen är egentligen perfekta tillfällen att få spelaren känna sig sårbar och svag (ni som har spelat Silent Hill 4 eller Project Zero 3 vet vad jag pratar om!) men de är tyvärr bortkastade eftersom ingetting händer där.
Pusslen som spelet erbjuder är centrerade omkring olika spells i de tre olika färgerna röd, grön och blå (som representerar de tre olika onda krafterna tidigare beskrivna),men de är egentligen bara förklädda "Use the Silver Key to the Silver Door?"-aktiga pussel och där är inget nytänkande på den fronten. Personligen tycker jag ändå att sådana pussel har sin charm, om än uttjatade.
Det blir inte bättre när samma spell-system innehåller en healing-spell som gör att man som spelare kan fylla på sitt Health och Sanity hur mycket som helst om man bara tar tid till det. För ett Survival Horror-spel är det egentligen katastrofalt, iom att just Survival ska innebära att man ofta kämpar med knappa resurser inom t.ex. läkemedel.
Eternal Darkness är inget dåligt spel egentligen, men det är definitivt överskattat. Hypen för just Eternal Darkness fanns länge innan det släpptes (från början planerat till Nintendo 64) och det blev inte bättre för att spelet försenades. Vad vi har nu är att där alltid kommer vara ett visst antal människor som anser att detta spelet är ett av
Slutbetyg: Ett bra spel, men skräckfantaster bör börja annorstädes t.ex. bland Silent Hill eller Resident Evil.
Men den försvann när jag skaffade en ny dator så... Här är en ny snabbskriven text om mina åsikter om detta s.k. Survival Horror-spel till Gamecube som jag numera har spelat genom 1,5 gånger.
Eternal Darkness är sagan om ett få antal människors kamp mot en dold ondska i över 2000 år. När spelet börjar har den kvinnliga hjältinnan Alexs farfar mördats utav just denna ondska och medans polisen har inga ledtrådar alls svär Alex att hon inte tänker lämna sin farfars mansion innan hon har tagit reda på vad det var som orsaka hennes älskade farfars död. Här tar spelaren vid och inte särskilt långt in i spelet hittar spelaren THE TOME OF ETERNAL DARKNESS. Genom den kan Alex återuppleva de människors öden som har kämpat mot tidigare nämnda dolda ondska och varje kapitel i boken motsvarar i princip en "stage" eller "level" i spelet samtidigt som att spelaren återvänder till mansionet för att låsa upp en ny del av huset för att ta sig vidare.
Det första kapitlet som Alex läser är om den person som orsaka det mörka hotet från början, den romerska centurionen Pious Augustus i sin skattjakt efter en mäktig artifakt för sin dåvarande kejsare. Genom mörka röster leds Pious Augustus till ett hemligt underjordiskt rum med tre artefakter. En är för Chatturgah (BLOOD), en annan för Xel'lolath (INSANITY) och den sista ULYOATH (GHOST). Här får spelaren som styr Pious Augustus chansen att "choose your own adventure!". Den artefakt som spelaren väljer representerar den ondska som han/hon kommer möta i senare chapters i The Tome of Eternal Darkness.
Eftersom jag själv är en sån sucker för gore valde jag naturligtvis Chatturgah (seriöst det roligaste namnet av de alla tre också), vilket ledde till att de flesta fiender jag mötte var stryktåliga och kunde regenera tillbaka sina avhuggna lemmar.
Storyn i sig är inte särskilt djupare än de flesta tv-spel och det är inte precis den som har placerat Eternal Darkness på kartan i spelvärlden. Det som har det dock är den omtalade Sanity-mätaren.
Sanity-mätaren fungerar på detta sätt: varje gång spelaren stöter på en fiende så upplever karaktären den som så läskig att det tär på hans/hennes mentala hälsa och sanity-mätaren sjunker. När sanity-mätaren visar låga värden så börjar spelkaraktärerna hallucinera och dessa hallucinationer är allt från att fienderna verkar vara flera gånger fler än vad de är till att någon mixtrar med volymen med din tv-apparat (!!!!).
Sanity-mätaren är på så vis på många sätt den bästa iden som har någonsin tillämpats till ett Survival Horror-spel. Men det är också där våra frälsningar och välord över spelet borde sluta.
Eternal Darkness är inte läskigt. Det är inte läskigt nånstans. Om man skulle ta bort sanity-mätaren skulle allting bli väldigt uppenbart för alla att inse just detta. Ingen av spelets fiender kan upplevas som riktigt stötande eller farliga som t.ex. Silent Hill och Resident Evil-spelens motsvarigheter. De är alla alldeles för färgglada (ungefär som den här texten) och lättbesegrade. Det är inte särskilt svårt att lista ut vart man ska hugga/skjuta för att ihjäl de största fienderna och det är inte särskilt långt in i spelet som man besegrar just en sådan för att ta sig vidare.
De korta episoderna som man spelar som Alex i mansionet mellan de olika kaptilen är egentligen perfekta tillfällen att få spelaren känna sig sårbar och svag (ni som har spelat Silent Hill 4 eller Project Zero 3 vet vad jag pratar om!) men de är tyvärr bortkastade eftersom ingetting händer där.
Pusslen som spelet erbjuder är centrerade omkring olika spells i de tre olika färgerna röd, grön och blå (som representerar de tre olika onda krafterna tidigare beskrivna),men de är egentligen bara förklädda "Use the Silver Key to the Silver Door?"-aktiga pussel och där är inget nytänkande på den fronten. Personligen tycker jag ändå att sådana pussel har sin charm, om än uttjatade.
Det blir inte bättre när samma spell-system innehåller en healing-spell som gör att man som spelare kan fylla på sitt Health och Sanity hur mycket som helst om man bara tar tid till det. För ett Survival Horror-spel är det egentligen katastrofalt, iom att just Survival ska innebära att man ofta kämpar med knappa resurser inom t.ex. läkemedel.
Eternal Darkness är inget dåligt spel egentligen, men det är definitivt överskattat. Hypen för just Eternal Darkness fanns länge innan det släpptes (från början planerat till Nintendo 64) och det blev inte bättre för att spelet försenades. Vad vi har nu är att där alltid kommer vara ett visst antal människor som anser att detta spelet är ett av
Slutbetyg: Ett bra spel, men skräckfantaster bör börja annorstädes t.ex. bland Silent Hill eller Resident Evil.
Annons
Comment the photo
OtherWorld
Mon 20 Sep 2010 17:09
Inte än. Tänkte ta mig genom Penumbra först när jag får chansen. Är det bra?
Peggi Ponyo
Mon 20 Sep 2010 04:48
Project Zero 3 O.O
Nej, läste inte hela texten, jag letade efter ord jag kände igen ^^
Nej, läste inte hela texten, jag letade efter ord jag kände igen ^^
OtherWorld
Mon 20 Sep 2010 04:51
Project Zero 3 har delar där man i spelet är hemma i sitt eget hem medans man är i en drömvärld och jagar spöken. Eternal Darkness har liknande spelmoment där man läser berättelser som har varit och senare hemma i sin farfars mansion. Det var likheterna jag ville jämföra
OtherWorld
Mon 20 Sep 2010 04:56
Najdå. Gjorde du inte. Orkar du nån gång läsa igenom får du lov göra det, fast jag förstår om du inte skulle orka det xd
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/otherworld/472550489/
Visa toppen
Show footer