May
Sunday 8 June 2008 photo 2/3
![[INte kritisera, skrev detta för aslänge sedan. Eller hur Lina!]
Du fanns här när jag flyttade hit. En riktig liten galning. Men endån så fastnade du i mitt hjärta. Dina upptåg när vi red var roliga även om det fick mig att bli arg. Du var en egen sort. Hela tiden nya ideér. Den stora utbrytarkungen visste hur man röjde genom staket. Genom träd och buskar. Året efter kom Lina. Jag frågade om hon ville hjälpa mig att rida dig. Lika dåligt gick det. Vi skenade igenom hagen varv efter varv. Stod det något hinder i vägen hoppade du. Men vi kommer aldrig glömma hur du va i stallet. Den gosigaste fjordingen man kunde önska sig. även fast du inte var våran behandlade vi dig som en prins. I alla lägen. Men efter två års slit kunde vi trava dig med kontroll. Första gången vi bytte ställe att rida på stanande du. Bajsade lite och sprang mot stallet. Nusse blev dit smeknamn. Varför vet vi inte. Det var Linas ide. Samma år sprack våra hjärtan. Du flyttade.
Till en enormt stor kohage 4 km bort. Även om den var nära så grät vi. Men inte så att någon annan kunde se. Inte så att du kunde se våran svaghet. När vi hälsade på dig första gången körde mama oss. Det ända sälskap du hade var nordsvensken Putte. När vi såg dig så du lessen ut. Vi klappade dig i tystnad. Som på en begravning. Vi åkte iväg med bilen efter redan någon minut. Senare när v körde förbi med bilen under något annat tillfälle käne jag hur tårarna ville ut. Jag saknade dig så!
Andra gången vi hälsade på dig cyklade vi. Det gick fort. När vi gik omkring i skogen och letade efter dig hittade vi dig på en äng. Men kossorna stod ivägen. Vi jagade bort dom och gick fram till dig. Du ahde sår på hela kroppen. Bitmärken. Jag tyckte så syndom dig och försökte att tjata hem dig utan framgång. Då kom det upp för oss att lina skulle köpa dig. Den bästa frösta hästen som man kan ha. Vi hälsade på dig ytterligare tre gånger och bitmärkerna försvann. Lina hade tagit kontackt med din ägare om att få köpa dig. Men han sa aldrig något pris. Troligen glömde han bort henne. Nu i veckan sa Lina att Solbritt ville ha kvar dig i sin kohage. Solbritt som jag hör skulle vara så snäll. Hon är tyskalärare på min skola. Mitt hjärta sprack igen. Hur kunde hon! Nu kan jag aldrig se henne i ögonen igen. Aldrig se åt hennes håll. Hon tar dig ifrån oss. Nu när snön fallit från himlen måste du väll vara kall och frysa. Du har ingen mat eller vatten. Inte såvitt jag vet. Jag ahr gråtit några gånger för dig. Men försöker att inte fälla en tår. Det är nästan omöjligt. Min bakrund på datorn är du! Den kommer Aldrig att ändras. Även om jag har min egna häst nu. Hon ahr en plats i mitt hjärta men du har en speciell. Vi kommer snart och hälsar på dig Linus! Du ska få smaka varm choklad! Du ska få de finaste julklapp. Och den godaste!
Men en ska ska du veta. Jag och Lina komemr alltid att älska dig. Alltid att sakna dig! Hur du en beter dig.
Våran nya favoritras är fjording. Vi planerar att kidnappa dig så vänta på oss vid grinden! Jag lovar. En dag ska du komma hem. Till ditt riktiga hem! Till dom som verkligen älskar och behandlar dig som du förtj](http://cdn08.dayviews.com/12/_u8/_u1/_u3/_u6/_u8/u813688/60742_1212930357/_INte_kritisera_skrev_detta_for_aslange_sedan_Eller_hur_Lina_Du_fanns_har_nar_jag_flyttade_hit_En.jpg)
|
[INte kritisera, skrev detta för aslänge sedan. Eller hur Lina!]
Du fanns här när jag flyttade hit. En riktig liten galning. Men endån så fastnade du i mitt hjärta. Dina upptåg när vi red var roliga även om det fick mig att bli arg. Du var en egen sort. Hela tiden nya ideér. Den stora utbrytarkungen visste hur man röjde genom staket. Genom träd och buskar. Året efter kom Lina. Jag frågade om hon ville hjälpa mig att rida dig. Lika dåligt gick det. Vi skenade igenom hagen varv efter varv. Stod det något hinder i vägen hoppade du. Men vi kommer aldrig glömma hur du va i stallet. Den gosigaste fjordingen man kunde önska sig. även fast du inte var våran behandlade vi dig som en prins. I alla lägen. Men efter två års slit kunde vi trava dig med kontroll. Första gången vi bytte ställe att rida på stanande du. Bajsade lite och sprang mot stallet. Nusse blev dit smeknamn. Varför vet vi inte. Det var Linas ide. Samma år sprack våra hjärtan. Du flyttade.
Till en enormt stor kohage 4 km bort. Även om den var nära så grät vi. Men inte så att någon annan kunde se. Inte så att du kunde se våran svaghet. När vi hälsade på dig första gången körde mama oss. Det ända sälskap du hade var nordsvensken Putte. När vi såg dig så du lessen ut. Vi klappade dig i tystnad. Som på en begravning. Vi åkte iväg med bilen efter redan någon minut. Senare när v körde förbi med bilen under något annat tillfälle käne jag hur tårarna ville ut. Jag saknade dig så!
Andra gången vi hälsade på dig cyklade vi. Det gick fort. När vi gik omkring i skogen och letade efter dig hittade vi dig på en äng. Men kossorna stod ivägen. Vi jagade bort dom och gick fram till dig. Du ahde sår på hela kroppen. Bitmärken. Jag tyckte så syndom dig och försökte att tjata hem dig utan framgång. Då kom det upp för oss att lina skulle köpa dig. Den bästa frösta hästen som man kan ha. Vi hälsade på dig ytterligare tre gånger och bitmärkerna försvann. Lina hade tagit kontackt med din ägare om att få köpa dig. Men han sa aldrig något pris. Troligen glömde han bort henne. Nu i veckan sa Lina att Solbritt ville ha kvar dig i sin kohage. Solbritt som jag hör skulle vara så snäll. Hon är tyskalärare på min skola. Mitt hjärta sprack igen. Hur kunde hon! Nu kan jag aldrig se henne i ögonen igen. Aldrig se åt hennes håll. Hon tar dig ifrån oss. Nu när snön fallit från himlen måste du väll vara kall och frysa. Du har ingen mat eller vatten. Inte såvitt jag vet. Jag ahr gråtit några gånger för dig. Men försöker att inte fälla en tår. Det är nästan omöjligt. Min bakrund på datorn är du! Den kommer Aldrig att ändras. Även om jag har min egna häst nu. Hon ahr en plats i mitt hjärta men du har en speciell. Vi kommer snart och hälsar på dig Linus! Du ska få smaka varm choklad! Du ska få de finaste julklapp. Och den godaste!
Men en ska ska du veta. Jag och Lina komemr alltid att älska dig. Alltid att sakna dig! Hur du en beter dig.
Våran nya favoritras är fjording. Vi planerar att kidnappa dig så vänta på oss vid grinden! Jag lovar. En dag ska du komma hem. Till ditt riktiga hem! Till dom som verkligen älskar och behandlar dig som du förtjänar!
Nusse vår ögonsten! <33
En tår faller för dig varje dag! <3
Du fanns här när jag flyttade hit. En riktig liten galning. Men endån så fastnade du i mitt hjärta. Dina upptåg när vi red var roliga även om det fick mig att bli arg. Du var en egen sort. Hela tiden nya ideér. Den stora utbrytarkungen visste hur man röjde genom staket. Genom träd och buskar. Året efter kom Lina. Jag frågade om hon ville hjälpa mig att rida dig. Lika dåligt gick det. Vi skenade igenom hagen varv efter varv. Stod det något hinder i vägen hoppade du. Men vi kommer aldrig glömma hur du va i stallet. Den gosigaste fjordingen man kunde önska sig. även fast du inte var våran behandlade vi dig som en prins. I alla lägen. Men efter två års slit kunde vi trava dig med kontroll. Första gången vi bytte ställe att rida på stanande du. Bajsade lite och sprang mot stallet. Nusse blev dit smeknamn. Varför vet vi inte. Det var Linas ide. Samma år sprack våra hjärtan. Du flyttade.
Till en enormt stor kohage 4 km bort. Även om den var nära så grät vi. Men inte så att någon annan kunde se. Inte så att du kunde se våran svaghet. När vi hälsade på dig första gången körde mama oss. Det ända sälskap du hade var nordsvensken Putte. När vi såg dig så du lessen ut. Vi klappade dig i tystnad. Som på en begravning. Vi åkte iväg med bilen efter redan någon minut. Senare när v körde förbi med bilen under något annat tillfälle käne jag hur tårarna ville ut. Jag saknade dig så!
Andra gången vi hälsade på dig cyklade vi. Det gick fort. När vi gik omkring i skogen och letade efter dig hittade vi dig på en äng. Men kossorna stod ivägen. Vi jagade bort dom och gick fram till dig. Du ahde sår på hela kroppen. Bitmärken. Jag tyckte så syndom dig och försökte att tjata hem dig utan framgång. Då kom det upp för oss att lina skulle köpa dig. Den bästa frösta hästen som man kan ha. Vi hälsade på dig ytterligare tre gånger och bitmärkerna försvann. Lina hade tagit kontackt med din ägare om att få köpa dig. Men han sa aldrig något pris. Troligen glömde han bort henne. Nu i veckan sa Lina att Solbritt ville ha kvar dig i sin kohage. Solbritt som jag hör skulle vara så snäll. Hon är tyskalärare på min skola. Mitt hjärta sprack igen. Hur kunde hon! Nu kan jag aldrig se henne i ögonen igen. Aldrig se åt hennes håll. Hon tar dig ifrån oss. Nu när snön fallit från himlen måste du väll vara kall och frysa. Du har ingen mat eller vatten. Inte såvitt jag vet. Jag ahr gråtit några gånger för dig. Men försöker att inte fälla en tår. Det är nästan omöjligt. Min bakrund på datorn är du! Den kommer Aldrig att ändras. Även om jag har min egna häst nu. Hon ahr en plats i mitt hjärta men du har en speciell. Vi kommer snart och hälsar på dig Linus! Du ska få smaka varm choklad! Du ska få de finaste julklapp. Och den godaste!
Men en ska ska du veta. Jag och Lina komemr alltid att älska dig. Alltid att sakna dig! Hur du en beter dig.
Våran nya favoritras är fjording. Vi planerar att kidnappa dig så vänta på oss vid grinden! Jag lovar. En dag ska du komma hem. Till ditt riktiga hem! Till dom som verkligen älskar och behandlar dig som du förtjänar!
Nusse vår ögonsten! <33
En tår faller för dig varje dag! <3
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/p0int-of-view/218843230/
Visa toppen
Show footer