November
Monday 31 October 2011 photo 3/4
![Del 3
- Jag visste att hon levde! Jag kunde känna det på mig, sa Ellis.
- Jag är glad för din skull, gubben, sa Rochelle med ett leende på läpparna.
- Du är bara glad för att mc-killen fortfarande lever, sa Nick
- Oh håll KÄFTEN, Nick! Du är bara otrevlig för att Ellis fick den söta tjejen, svarade hon.
Nick blev tyst. Han skulle precis säga något när dörren till deras cell öppnades.
När man talar om trollen.
- Så klart att dom skulle stanna i just våran cell! Toppen, sa Nick
- Nick! Vi har gäster. Välkomna till vår cell, som nu är eran också. Ni kan kalla mig Coach. Ni kommer säkert ihåg oss.
- Som om vi kunde glömma! Det är fantastiskt att se er igen, sa Louis.
Dom hälsade på varandra och pratade länge. Tillsammans bestämde dom sig för att klara sig genom det här och komma ut tillsammans. Som en familj.
"Det har gått 6 år sen dom kom ut ur CEDA’s återuppbygger-samhället-igen-fängelse. Nu bor dom allihopa i Savannah. Rochelle jobbar som reporter hos ett känt TV bolag. Hon och Francis gifte sig fort efter att dom kommit ut. Francis har blivit polis, en riktig polis. Han och Rochelle bor tillsammans med Coach som har börjat jobba på det lokala låg och mellanstadiet som gympa lärare. Louis jobbar på kontor inom ett IT företag. Hans nya flickvän, Anya, och hennes två barn, Simon [15] och Milly [8], bor tillsammans i ett radhus inte långt från huset där Ellis, Zoey och Nick [delvis] bor. Ellis och Zoey blev ihop på anstalten och dom fick sin dotter, Amanda [nästan 7], ett par veckor innan dom släpptes ut. Dom planerar ett bröllop som ska hållas snart. Dom bor i en villa med Nick. Eller inte helt. Nick är som en katt, han är helt oberoende och kommer och går som han vill. Men familjen har hittat hans svaghet för Amanda. Hon är det enda som kan få honom att vara snäll i mer än fem minuter. Ellis har tagit upp sin gamla firma igen. Ni kommer inte tro mig, han har startat ett garage tillsammans med ingen mindre än sin gamle vän Keith! Helt otroligt! Zoey gav upp sina drömmar som filmskapare och nu undervisar hon i engelska på samma skola som Coach jobbar. Jag vet inte vad Nick jobbar med, det får vi nog aldrig veta heller. Hur som helst kan han betala sin del av räkningarna.
Varje söndag besöker mina överlevare mig på minnes kyrkogården för alla som förlorades till apokalypsen. På min sten står det:
’Till minne av Bill, vår räddare’.
Det är rörande, jag vet. Jag är så stolt över dom. Och Zoey, min lilla Zoey, gör en gammal man en tjänst och kom inte till himlen på ett bra tag…"
Nick förstod inte hur han kunde gå med på att hämta barnen efter skolan. Ellis hade ringt och bett honom ta det den här gången efter som han själv fortfarande var på jobbet, Zoey jobbade övertid, Coach hade träning med pojklaget och ingen annan kunde för dom var också upptagna. Så då går allting så klart ut över stackars Nick som ligger och sover på soffan.
Han väntade i bilen på parkeringen tills barnen hade slutat, som vanligt. Han satt på radion och hörde att dom spelade One Bad Man med The Midnight riders. Hoppas att det går fort så jag får sova igen…
- Okej barn, sa Zoey. Jag vill att ni ska säga ett ord som uttrycker er själva. Vi börjar med… Karla.
- Blommor!
- Okej, Dennis, din tur. fortsatte Zoey
- Bilar!
- Bra! Okej…
Zoey såg sig om i klassrummet och såg att Rachel svettades. Hon reste på sig och gick fram till den lilla flickan.
- Umm… Rachel, mår du bra?
Från hennes mun kom bara hesa suckar som var läskigt lika viskningar. Hon stirrade tomt ner i bänken hon satt vid och håret täckte hela huvudet. Det ända Zoey kunde urskilja som riktiga ord bland suckarna var:
- Ont… Mitt huvud… Det gör för ont…
Med en duns föll hon till golvet. Hennes ögon var helt öppna. Ljuden hade slutat och nu kippade hon bara efter luft.](http://cdn08.dayviews.com/99/_u2/_u0/_u8/_u0/_u9/_u3/u2080933/56864_1320073706/Del_3_Jag_visste_att_hon_levde_Jag_kunde_kanna_det_pa_mig_sa_Ellis_Jag_ar_glad_for_din_skull_gubben.jpg)
|
Del 3
- Jag visste att hon levde! Jag kunde känna det på mig, sa Ellis.
- Jag är glad för din skull, gubben, sa Rochelle med ett leende på läpparna.
- Du är bara glad för att mc-killen fortfarande lever, sa Nick
- Oh håll KÄFTEN, Nick! Du är bara otrevlig för att Ellis fick den söta tjejen, svarade hon.
Nick blev tyst. Han skulle precis säga något när dörren till deras cell öppnades.
När man talar om trollen.
- Så klart att dom skulle stanna i just våran cell! Toppen, sa Nick
- Nick! Vi har gäster. Välkomna till vår cell, som nu är eran också. Ni kan kalla mig Coach. Ni kommer säkert ihåg oss.
- Som om vi kunde glömma! Det är fantastiskt att se er igen, sa Louis.
Dom hälsade på varandra och pratade länge. Tillsammans bestämde dom sig för att klara sig genom det här och komma ut tillsammans. Som en familj.
"Det har gått 6 år sen dom kom ut ur CEDA’s återuppbygger-samhället-igen-fängelse. Nu bor dom allihopa i Savannah. Rochelle jobbar som reporter hos ett känt TV bolag. Hon och Francis gifte sig fort efter att dom kommit ut. Francis har blivit polis, en riktig polis. Han och Rochelle bor tillsammans med Coach som har börjat jobba på det lokala låg och mellanstadiet som gympa lärare. Louis jobbar på kontor inom ett IT företag. Hans nya flickvän, Anya, och hennes två barn, Simon [15] och Milly [8], bor tillsammans i ett radhus inte långt från huset där Ellis, Zoey och Nick [delvis] bor. Ellis och Zoey blev ihop på anstalten och dom fick sin dotter, Amanda [nästan 7], ett par veckor innan dom släpptes ut. Dom planerar ett bröllop som ska hållas snart. Dom bor i en villa med Nick. Eller inte helt. Nick är som en katt, han är helt oberoende och kommer och går som han vill. Men familjen har hittat hans svaghet för Amanda. Hon är det enda som kan få honom att vara snäll i mer än fem minuter. Ellis har tagit upp sin gamla firma igen. Ni kommer inte tro mig, han har startat ett garage tillsammans med ingen mindre än sin gamle vän Keith! Helt otroligt! Zoey gav upp sina drömmar som filmskapare och nu undervisar hon i engelska på samma skola som Coach jobbar. Jag vet inte vad Nick jobbar med, det får vi nog aldrig veta heller. Hur som helst kan han betala sin del av räkningarna.
Varje söndag besöker mina överlevare mig på minnes kyrkogården för alla som förlorades till apokalypsen. På min sten står det:
’Till minne av Bill, vår räddare’.
Det är rörande, jag vet. Jag är så stolt över dom. Och Zoey, min lilla Zoey, gör en gammal man en tjänst och kom inte till himlen på ett bra tag…"
Nick förstod inte hur han kunde gå med på att hämta barnen efter skolan. Ellis hade ringt och bett honom ta det den här gången efter som han själv fortfarande var på jobbet, Zoey jobbade övertid, Coach hade träning med pojklaget och ingen annan kunde för dom var också upptagna. Så då går allting så klart ut över stackars Nick som ligger och sover på soffan.
Han väntade i bilen på parkeringen tills barnen hade slutat, som vanligt. Han satt på radion och hörde att dom spelade One Bad Man med The Midnight riders. Hoppas att det går fort så jag får sova igen…
- Okej barn, sa Zoey. Jag vill att ni ska säga ett ord som uttrycker er själva. Vi börjar med… Karla.
- Blommor!
- Okej, Dennis, din tur. fortsatte Zoey
- Bilar!
- Bra! Okej…
Zoey såg sig om i klassrummet och såg att Rachel svettades. Hon reste på sig och gick fram till den lilla flickan.
- Umm… Rachel, mår du bra?
Från hennes mun kom bara hesa suckar som var läskigt lika viskningar. Hon stirrade tomt ner i bänken hon satt vid och håret täckte hela huvudet. Det ända Zoey kunde urskilja som riktiga ord bland suckarna var:
- Ont… Mitt huvud… Det gör för ont…
Med en duns föll hon till golvet. Hennes ögon var helt öppna. Ljuden hade slutat och nu kippade hon bara efter luft.
- Olivia! Hämta skolsyster, NU!
Zoey fick panik. Vad händer? Kunde det vara ett astma anfall? Men Rachel hade inte astma. Det kunde vara en hjärnblödning.
Det var då Zoey kände igen ljudet. Scenen från hennes förflutna gjorde sig påmind.
- BACKA! skrek hon.
Precis då flög den Rachel upp på fötter. Hennes klass kamrater hade knappt hunnit backa för ens hon bet Dennis i halsen. Alla skrek och sprang ut genom klassrummet. Zoey tänkte:
"Jag måste rädda Amanda och Milly".
Hon sprang ut i korridoren och möttes av kaos. Det var fler barn som hade blivit infekterade! Hon tog med sig pekpinnen från klassrummet. Hon slog sig fram bland barn och vuxna.
"Måste hitta dom".
Nick Kunde höra skriken trotts musiken. Han öppnade handsfacket och tog fram sin "nöd" pistol. Han skulle rädda barnen, vad som än krävdes.
Han hittade tjejerna tillsammans med Zoey och Coach i personal rummet. Dom slog sig ut igen till bilen, startade den, och åkte iväg. Zoey tog upp sin mobil och ringde hem. Vid den här tiden skulle hela familjen vara hemma för att grilla. Till och med Keith skulle vara där.
Det var Ellis som svarade.
- Hej, min ängel, vart är ni? Alla är redan här och riktigt hungriga, sa han
- Ellis, älskling, sa hon med gråt i halsen. Den är tillbaka! Dom blev inte av med den!
- Zoey, ta det lugnt, sa Ellis. Man kunde höra hur oron växte i honom.
Vad är det som är tillbaka? Vad blev dom inte av med? fortsatte han.
- Smittan! DEN ÄR TILLBAKA! Apokalypsen är här igen!
Det blev tyst på andra sidan luren. Tillslut sa han:
- Ta er hit så fort som möjligt. Vi klarar det här om vi jobbar som en familj…
Annons
Anonymous
Thu 3 Nov 2011 21:07
Hänger inte med i vissa delar men vill läsa mer! Riktigt bra
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/pchic/498013487/
Visa toppen
Show footer