Saturday 29 November 2008 photo 38/40
|
He va nästan traumatiskt..
Ja had töjje upp mobiln av ren vana, såg ett sms från josef däre sto att dörren va öppen, va tyst när du kmr heem, ja sov.
Så då blev ja ju som oroli att he had hände nå, han kunne ju ha somne i nån snöhög men he va lugna puckar. He va int se mång minuter sen han skrivene som ja såge, så då köt ja från lappis (före stängt just då typ) den väg som ja antog att han hade gått.. ringt då ja va utve soptunnorna vid fridhem och fråge vars han va och om he va lugnt.. skull mötes vid bstn. Men ja såg aldri till han, så då sprant ja runt och skrek namne hans men utan svar. Efter ett par rop så fick ja återsvar. Då såg jag en siluett had kunne va han, så ja sprang den personen för ja upplevd också att ljude kom därifrån, men icket. Så som en skugga dök han upp från ingenstans utve nån snöhög en bit därifrån.
Sen gick vi hem och vänte på att he skull bli någon efterfest, men he vortene aller, så vi satt ba å prata några tag :)
Så då blev ja ju som oroli att he had hände nå, han kunne ju ha somne i nån snöhög men he va lugna puckar. He va int se mång minuter sen han skrivene som ja såge, så då köt ja från lappis (före stängt just då typ) den väg som ja antog att han hade gått.. ringt då ja va utve soptunnorna vid fridhem och fråge vars han va och om he va lugnt.. skull mötes vid bstn. Men ja såg aldri till han, så då sprant ja runt och skrek namne hans men utan svar. Efter ett par rop så fick ja återsvar. Då såg jag en siluett had kunne va han, så ja sprang den personen för ja upplevd också att ljude kom därifrån, men icket. Så som en skugga dök han upp från ingenstans utve nån snöhög en bit därifrån.