Friday 14 December 2007 photo 2/2
|
Kära Mormor! Som du har lidit, som du har kämpat, men nu har du bestämt dig för att lämna oss. Du var alltid glad, så tacksam, förstående och nöjd med det du hade. Du var en kämpe, slutade aldrig tro, vägrade erkänna din sjukdom, för du ville klara dig på egen hand, slutade jobba när du var 65 trots att du var sjuk, åt alltid nyttigt och noga med din hälsa. Du var värd att leva! Du hade en speciellt lukt, som bara var din, men i söndags när jag kom till dig var den lukten borta. Din mat var den bästa, dina bullar, pepparkakor och din hemmagjorda saft, de var bara du som kunde göra det så gott! Du har klarat dig själv en lång tid nu sen morfar gick bort, hoppas att du får en bättre tid där uppe med han än vad vi har här nere utan dig. Kunde du inte vänta 10 minuter till, jag var på väg men hann inte, du orkade inte mer. När jag kom till dig var de inte mormor som låg där med en ros i händerna, du var borta, det var verklighet. Men jag kände din värme, jag vet att du lyssnade och hörde vad jag sa även fast de var svårt att tro. Du var bara 66 år, världen är så orättvis! Men nu får du sluta att pinas, du kommer alltid vara den bästa mormorn som finns, kommer aldrig att glömma dig, saknar dig redan. Sov så gott mormor! sofias dikt! oärhört vacker!
Annons