Monday 3 March 2008 photo 4/8
![]() ![]() ![]() |
Förstår inte, ska man itne lära sig hantera vardagen? Ska man inte kunna ställa sig upp och acceptera läget? Tydligen inte, för i mitt liv fortsätter allt gå neråt, saknaden tränger sig in mer och mer, orken och kraften försvinner efter varje minut. Är så trött på att leta efter någon som aldrig kommer tillbaka, jag saknar dig i min vardag , men tomrummet i mitt hjärta har äntligen börjat ruttna bort. Jag saknar den där känslan du gav mig, den där tryggheten, saknar din hand i min. Men behöver jag verkligen den känslan? Jag har väll andra som jag också får samma känsla av? Jag är väll älskad av andra också. Så varför känns det då så fruktansvärt att mista dig? Jag orkar iaf inte vänta på dig mer, orkar inte vänta på att allt ska bli bra. Tänk så mycket jag har förlorat i väntan på dig, tänk så många kvällar jag stannat hemma istället för att hänga med kompisar och bara legat hemma och gråtit för dig. Jag har förlorat min stolthet!
Annons