January
Thursday 17 April 2008 photo 5/6
|
Sitter hemma och funderar på hur det kunde ha blivit såhär, varför ingen förstår, varför ingen ger med sig av sin hand och hjälper mig upp.
Nära och kära, ser att Sara inte är densamma och antingen har de tröttnat på att fråga hur jag mår eller så vill de inte se att jag inte mår bra. Nej jag gör inte det, känner mig övergiven och ensam, jag ser inte framtiden, jag ser inte verkligheten.
Men trots att jag är nere behöver jag era frågor, det räcker med att bara frågs hur jag mår. Men räkna inte med att ni får det svar ni behöver.
Jag vill skrika ut, bara slänga mig ner på golvet och skrika ut all den smärta jag bär på, Vet ni hur ddet känns att bli övergiven av de man alltid räknat med?
Vart tog min kraft vägen? Vardag kom tillbaka, jag ber dig snälla säg att det kommer bli bra imorron. . . Längtar efter den dagen jag kan sova ostört, den dagen mina läppar ler efter att tårar har torkat. Längtan att få komma bort, bara få glömma allt för en sekund. Jag vill känna att jag lever. Vill skratta och må bra.
Men ångesten och saknaden har tagit över mitt liv. Saknar den personen som gjorde mig hel, som fick mig att le, han som var mig och jag var hans.
Ingen förstod sig på vår kärlek, den var något speciellt, jag trivdes i dina ögon, jag trivdes i din famn, vår lilla sak blev ju till en sån stor sak, till något speciellt. Vi trivdes med varandra. Du skrämmde bort mörkret och målade min dag med kärlek.
Alltid kommer jag längta efter, alltid kommer vår tid tillsammans ligga varmt om hjärtat, alltid kommer det vara du och jag.
Nära och kära, ser att Sara inte är densamma och antingen har de tröttnat på att fråga hur jag mår eller så vill de inte se att jag inte mår bra. Nej jag gör inte det, känner mig övergiven och ensam, jag ser inte framtiden, jag ser inte verkligheten.
Men trots att jag är nere behöver jag era frågor, det räcker med att bara frågs hur jag mår. Men räkna inte med att ni får det svar ni behöver.
Jag vill skrika ut, bara slänga mig ner på golvet och skrika ut all den smärta jag bär på, Vet ni hur ddet känns att bli övergiven av de man alltid räknat med?
Vart tog min kraft vägen? Vardag kom tillbaka, jag ber dig snälla säg att det kommer bli bra imorron. . . Längtar efter den dagen jag kan sova ostört, den dagen mina läppar ler efter att tårar har torkat. Längtan att få komma bort, bara få glömma allt för en sekund. Jag vill känna att jag lever. Vill skratta och må bra.
Men ångesten och saknaden har tagit över mitt liv. Saknar den personen som gjorde mig hel, som fick mig att le, han som var mig och jag var hans.
Ingen förstod sig på vår kärlek, den var något speciellt, jag trivdes i dina ögon, jag trivdes i din famn, vår lilla sak blev ju till en sån stor sak, till något speciellt. Vi trivdes med varandra. Du skrämmde bort mörkret och målade min dag med kärlek.
Alltid kommer jag längta efter, alltid kommer vår tid tillsammans ligga varmt om hjärtat, alltid kommer det vara du och jag.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/papafukkah/194923844/
Visa toppen
Show footer