January
Sunday 28 March 2010 photo 1/1
|
Sunday 28 March 2010 photo 1/1
|
|
Det var en gång en fågel. Den hade vackert formade vingar och en glänsande, färggrann och underbar fjäderdräkt. Med andra ord, en varelse skapt för att flyga fritt på himmlen, till glädje för etraktaren.
En dag fick en kvinna syn på denna fågel och förälskade sig. Hon stod och etraktade denna fågeln med häpet gapande mun, bultande hjärta och ögon som glänste av sinnesrörelse. Hon bad den komma och flyga med henne, och de flög omkring i skyn i fullständig harmoni. Hon eundrade, vördade och lovprisade fågeln.
Men så tänkte hon: den kanske vill flyga sin kos och se några avlägsna berg! Och kvinnan belv rädd. Rädd för att aldrig mer känna detsamma för en annan fågel. Och hon blev avundsjuk på fågelns förmåga att flyga.
Och hon kände sig ensam.
Och tänkte: Jag sk göra en fälla. Nästa gång fågeln dyker upp kommer den inte flyga ort igen.
Fågeln som också var förälskad återvände nästa dag, gick i fällan och blev instängd i en bur.
Varje dag etraktade hon fågeln. Där var föremålet för hennes kärlek, och hon visade den för sina väninnor, som sade "Men du har ju allt." En mrklig förändring började emellertid äga rum: eftersom att hon nu hade fågeln och inte längre behövdefånga dess uppmärksamhet började hon tappa intresset. När fågeln inte längre kunde flyga och uttrycka meningen med sitt liv örjade den sakta tyna bort, tappa lystern i fjäderdräkten och blev ful - och kvinnan såg den knappt längre, hon tänkte ara på att ge den mat och hålla buren ren.
En vacker dag dog fågeln. Hon sörjde djupt och tänkte på den hela tiden. Men inte buren, hon kom bara ihåg dagen då hon såg den för första gången, då den glad flög bland molnen.
Om hon gav akt på sig själv skulle hon märka att det som grep henne så starkt hos fågeln var friheten, energin hos vingarna när de rörde sig, inte den fysiska kroppen.
Utan fågeln förlorade också hennes liv mening, och döden kom snart och bultade på hennes dörr. "vad gör du här?" frågade hon döden.
"jag har kommit för att du åter ska flyga med fågeln i skyn" svarade döden. "Och om du hade låtet den komma och flyga ort som den ville skulle du älska och beundra den ännu mer; nu däremot, behöver du mig för att finna den igen"
Visa toppen
Show footer