# harFLYT

Okej. Ringde patientnämnden. Ställde frågor kring en skadeanmälansblankett som jag tillbringar lediga stunder med att fylla i. Insåg att jag under de senaste tre åren träffat närmre 20 specialister för att må bättre och bli frisk så småningom. blev depp.

Kände mig pank och ringde min arbetsgivare (kommunen) om att få mer jobb. Han behövde inte ens tänka över mitt erbjudande utan sa att han ringer mig när han gått igenom alla nya inskickade ansökningar om att få ledsagning och att min långa erfarenhet absolut måste tas tillvara på. Speciellt eftersom jag är duktig på det jag gör.

Jag älskar att vara duktig. FAN vad bra jag är. # diagnosduktig # harhamnaträtt
 # everyinchofmeisperfectfromthebottomtothetop

Så himla skönt!

Jaa! Jag fick beröm av min historielärare i dag, för en presentation jag gjorde i går. Kändes toppen!

SWEET

Jag älskar bekräftelse! Det är bland det bästa som finns. Är noga med att ge andra beröm coh bekräftelse för jag vet hur GÖTT det är!

SO SO SWEET! :D

Jag måste berätta! Jag höll utredande tal i svenska förra veckan, om hur motståndskraftigt svenska språket är mot engelska och andra "hotande" språk. And I absolutely killed it! Fick så många komplimanger efteråt. "Du borde bli lärare", "som att vara på föreläsning", "satte ribban högt" och en massa :o Och det kändes fantastiskt :D

ÅH! DET ÄR SÅ FETT!!! GRATTIS! Ibland bara sätter man den!

Mitt första tal jag höll på gymnasiet handlade om mod. Jag berättade något lökigt om när min kompis spelade live en egenskriven låt för första gången. Om hur det var mod. Min fröken var så orolig innan jag gick upp för hon ville så gärna att jag skulle lyckas men jag var ganska så flygig i tanken back then och berättade ofta saker i okronologisk ordning. Men när jag var glad grät hela klassen glädjetårar och jag fick SÅÅÅ mycket komplimanger.
Lever fortfarande på den känslan.

Hahahaha, älskar att du går igång på min success story, exakt det jag var ute efter! xD :D Tack!

Åh, vad najs! Såna upplevelser är så stärkande :D Sånt som får mig att verkligen se fram emot tal, trots att min kropp är i total panik timmen innan x)

En replik som plågat mig länge var när jag flyttade ifrån stockholm och slutade på min dåvarande gymnasieskola. Det kan verka cheesy och så vidare, men min lärare sa till mig att "det är jävligt synd att förlora sin toppelev alltså..." och det har liksom legat kvar och nött i mitt huvud sen dess. Det är först nu jag plockat upp bollen och är riktigt framgångsrik igen. Hoppas bara framgångarna inte slutar när skolan är slut D:

Känner igen det där. Hoppade ju av skolan för en månad sen och så fick jag ett mejl av min favoritlärare och jag riktigt kände sorgen i mejlet när han skrev att han kommer sakna att ha en så intresserad, entusiastisk elev i klassen som inte var rädd för att ställa frågor. Då högg det till i hjärtat. Brukar inte vara så svag för sånt utan bara nappa på det positiva.

Jag tror att så länge du hittar rätt sysselsättning efteråt så är det ingen fara. Hitta det du är bra på. Jag själv jobbar som kontaktperson och ledsagare och jobbar extremt mycket ideellt och vart jag än kommer så får jag riktigt god respons på mitt arbete. Det är så befriande. Då gör det inget om man har en dålig dag eller om inte alla älskar mig, för jag vet att jag är riktigt bra på det jag gör.

Åh, i feel ya! :o

Jaa... Och det är där jag har lite svårt. Vad tusan är rätt sysselsättning för mig? x)

¨Prova allt!

Haha, jag är nog tvungen x)

yay