Monday 10 February 2014 photo 1/1
|
Min flickvän påminde mig om att jag har denna sida (på sätt och vis), så kanske borde skriva något. Fast jag är otroligt dålig på att skriva saker nuförtiden och jag känner att jag kommer missa något viktigt. Ni får leva med mina kanske flummiga formuleringar.
Men för er som inte har någon lust att läsa saker, här får ni dagens låt:
http://www.youtube.com/watch?v=IJiHDmyhE1A
Det är svårt att sammanfatta det som har hänt på sistone... October, november och december var ett rent jävla helvete, men så flög korparna ur mina öron (har ju knappt något hår längre och de hade bestämt sig för att bosätta sig någonstans) och jag kunde leva igen. De lurar bakom öronen, men de viskar iaf inte på nätterna längre.
Jag var inte ensam, tack och lov. Jag vill tacka så många människor, men jag vet att ingen utav dem kommer läsa detta, förutom en person. Världens bästa @Bisou :3. Tack för att du är bäst.
Vanligtvis, när jag var aktiv på Dayviews (fd. BDB) så skrev jag om saker jag inte tyckte om för stunden. Jag har växt ur den perioden. Nu tycker jag inte om saker förmodligen mer än innan, men väljer att tiga tills jag faktiskt vet att det jag säger eller gör har en påverkan. Men idag ska jag skriva om det jag tänkte mest på under slutet av förra året, nämligen liv och död.
Livet är inte bara en intressant fråga utifrån den filosofiska perspektivet. Alla kan tala om "vägen","resan","ödet" eller liknande sagor för att förklara vad livet är, utan att i gemensamma termer förklara VAD DET ÄR.
Jag kanske inte är tillräckligt påläst på många sätt och vis, men när jag läste tekniskt basår, vilket som inkluderar många utav grundämnena inom naturvetenskapen, så talade man sällan om livet. Visst, vi talade om hur djur påverkar varandra och hur beteenden fungerar, men aldrig på en detaljerad nivå, på en fysisk eller kemisk nivå. Där förklarar man bara hur saker reagerar och rubbar varandra på olika sätt och vis, men frågorna blir mer komplicerade (antar jag) när du vill veta varför i hela friden en atom en dag bestämde sig för att stekt ägg inte är lika gott som kokta ägg.
Det är som att livet är någon ofattbar energi. Den samlar ihop atomer till enzymer, organ, vävnader och gör dem besatta, genom att förse dem med känslor och tankar. Det är orimligt! En atom vill ju bli fulländad och uppnå perfektion... så varför rycker vi undan handen när vi sätter den mot en varm platta? Varför skrämmer döden oss?
Jag vill tro att livet är (som ni nog förstår) en form av energi, och som en viss fysisk lag säger, så är all energi oförstörbar. Energi försvinner aldrig, utan bara omvandlas och blir en del utav ett annat fält. Att helt enkelt dö och försvinna, det fungerar inte, eftersom ett liv inte kan existera utan att påverka andra liv... något mitt gamla cyniska jag inte kunde erkänna, men det stämmer. Det finns studier som stärker min åsikt, se: "Harry Harlow".
Men iaf, jag är trött nu. Har säkert svamlat och bitit mig själv i tungen... och jag ska programmera imorgon, vilket som är satans påfund. Godnatt.
Men för er som inte har någon lust att läsa saker, här får ni dagens låt:
http://www.youtube.com/watch?v=IJiHDmyhE1A
Det är svårt att sammanfatta det som har hänt på sistone... October, november och december var ett rent jävla helvete, men så flög korparna ur mina öron (har ju knappt något hår längre och de hade bestämt sig för att bosätta sig någonstans) och jag kunde leva igen. De lurar bakom öronen, men de viskar iaf inte på nätterna längre.
Jag var inte ensam, tack och lov. Jag vill tacka så många människor, men jag vet att ingen utav dem kommer läsa detta, förutom en person. Världens bästa @Bisou :3. Tack för att du är bäst.
Vanligtvis, när jag var aktiv på Dayviews (fd. BDB) så skrev jag om saker jag inte tyckte om för stunden. Jag har växt ur den perioden. Nu tycker jag inte om saker förmodligen mer än innan, men väljer att tiga tills jag faktiskt vet att det jag säger eller gör har en påverkan. Men idag ska jag skriva om det jag tänkte mest på under slutet av förra året, nämligen liv och död.
Livet är inte bara en intressant fråga utifrån den filosofiska perspektivet. Alla kan tala om "vägen","resan","ödet" eller liknande sagor för att förklara vad livet är, utan att i gemensamma termer förklara VAD DET ÄR.
Jag kanske inte är tillräckligt påläst på många sätt och vis, men när jag läste tekniskt basår, vilket som inkluderar många utav grundämnena inom naturvetenskapen, så talade man sällan om livet. Visst, vi talade om hur djur påverkar varandra och hur beteenden fungerar, men aldrig på en detaljerad nivå, på en fysisk eller kemisk nivå. Där förklarar man bara hur saker reagerar och rubbar varandra på olika sätt och vis, men frågorna blir mer komplicerade (antar jag) när du vill veta varför i hela friden en atom en dag bestämde sig för att stekt ägg inte är lika gott som kokta ägg.
Det är som att livet är någon ofattbar energi. Den samlar ihop atomer till enzymer, organ, vävnader och gör dem besatta, genom att förse dem med känslor och tankar. Det är orimligt! En atom vill ju bli fulländad och uppnå perfektion... så varför rycker vi undan handen när vi sätter den mot en varm platta? Varför skrämmer döden oss?
Jag vill tro att livet är (som ni nog förstår) en form av energi, och som en viss fysisk lag säger, så är all energi oförstörbar. Energi försvinner aldrig, utan bara omvandlas och blir en del utav ett annat fält. Att helt enkelt dö och försvinna, det fungerar inte, eftersom ett liv inte kan existera utan att påverka andra liv... något mitt gamla cyniska jag inte kunde erkänna, men det stämmer. Det finns studier som stärker min åsikt, se: "Harry Harlow".
Men iaf, jag är trött nu. Har säkert svamlat och bitit mig själv i tungen... och jag ska programmera imorgon, vilket som är satans påfund. Godnatt.
Annons
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/pareku/517360626/