March
Show more 30 April 2009
Världens 'speciellaste' lilla fullblod. Saknaden är enorm.
<pre>Här, i den stilla gryningen
Kan jag känna, allting andas, igen
Dom tunga molnen,
drev iväg med vindarna
Inga tårar, ifrån himlen,
blir till regn
Vi, hör orden i en sång, som
finns kvar här i våra hjärtan
Nu, i lugnet efter storm
En ängel flög förbi
Mot himmelen så fri
Men hon lämnade sitt leende,
på vår jord
Som en sol som värmer oss
Som ett himmelskt stjärnebloss
Så vi kan betrakta livets skeende,
med en tro
</pre>
<pre>Här, i den stilla gryningen
Kan jag känna, allting andas, igen
Dom tunga molnen,
drev iväg med vindarna
Inga tårar, ifrån himlen,
blir till regn
Vi, hör orden i en sång, som
finns kvar här i våra hjärtan
Nu, i lugnet efter storm
En ängel flög förbi
Mot himmelen så fri
Men hon lämnade sitt leende,
på vår jord
Som en sol som värmer oss
Som ett himmelskt stjärnebloss
Så vi kan betrakta livets skeende,
med en tro
</pre>
I mars 2007 kom det en ny häst till stallet. Ett magert fullblod, full av vinterpäls. Första gången jag kom i kontakt med henne hade hon fått gaskolik, troligen pga all krubbitning hon ägnade se
Jag fick börja rida henne i juni, då hon inte var tillräckligt fräsh för att vara med på ridlägren. Noll framåtbjudning och fortfarande mager, men otroligt s
Redan från början var hennes hud gjord av papper, och småskadorna blev mååånga.
Skrittade ut en runda tillsammans med Mia och Sussi, och inte ens då var hon särskilt framåt.
Så åkte hästarna på bete, och kom tillbaka. Hon hade så dålig hovkvalite att hon inte kunde gå första dagen vi red igång hästarna, men hon var
..så det var bara att börja käka!
Jag red henne varje dag under igångsättningen i augusti. Det här är nog en av de minst fördelaktiga bilder som nånsin tagits på oss.
Hon gick några lektioner, och så blev hon halt igen, och så höll det på ända fram till oktober. En dag när jag skulle rida henne hade plötsligt svullnaden s
Jag började rida igång henne igen..
Alex på Zircus och jag på Baghira
Ja jösses, jag red till och med ut på henne barbacka.
Den här bilden togs en måndag, några dagar innan hon skadade sej. Jag red henne själv fram till tisdagen, sen tog jag med henne på min onsdagslektion för Carina och de
Så kom torsdagen den 11 oktober 2007. Jag hade glömt mobilen på bussen, och under de två timmarna den var borta hade min Baghira hunnit skada dej så allvarligt att
Operationen gick bra, och under de 12 dagar hon var inskriven på djursjukhuset åkte jag och hälsade på henne två gånger. En tisdagmorgon ringde Ingrid och berät
Vi fick en översikt om skadan, samt råd om eftervård.
Hon skulle ha gipset i ytterligare två veckor, och jag i princip bodde uppe på stallet för att se till att det inte fick sprickor eller blev blött.
Jag hade det själv ganska jobbigt under den här perioden och som jag såg det, så tog vi hand om varandra.
Vi åkte iväg och fick gipset borttaget, och benet såg mer helt ut än jag trodde det skulle göra.
Sista dagen i november fick hon äntligen gå ut utomhus, och jag vet inte om det var hon eller jag som var lyckligast.
Det blev några återbesök i Helsingborg och det var alltid jag och Carina som åkte. Vi drack automatkaffe, åt kakor, tittade på sjuka hästar och vägde Baghi
Promenaderna blev allt vildare, och vid nyår var det stigbett som gällde. Fortfarande var jag på stallet all min lediga tid (jag tog ganska mycket extra ledig tid....) och vi gick upp
4 januari fick jag äntligen sitta upp på henne första gången. Den gången gick det bra, men resten är historia!
Vi gick ut i solen så fort den tittade fram, om hon var någorlunda hanterbar...
Viktuppgång.
Hon kunde stå hur länge som helst och bara titta .. Ja, eller åtminstone tills Petra närmade sej, för då flög hon i luften.
25e februari
Världens gosigaste lilla häst..
I mars började hon fälla vinterpälsen. Vid det här laget red jag bara de gånger Annika kunde longera eller leda henne åt mej. Hon var skogstokig, körde fullt regis
Så kom äntligen dagen då hon fick komma ut i hagen. Häststackarn hade inte fått vara ute på fem månader.
Hon var en lycklig liten häst då, och här syns det verkligen hur tjock hon var nu.
Vid det här laget gick ridningen bra, och vi skrittade till och med ut korta rundor.
Min absoluta favoritbild, tagen av Sehå.
Vackra docka ..
Fridfull var våren, och snart skulle hon och Carnita släppas på bete tillsammans.
Det var helt underbart att se henne tillsammans med alla de andra, och hoppet var mycket stort.
Vi på betet <3
Älsklingen
De två bästa hästarna som nånsin trillat in i mitt liv. Baghira och min sedan länge älskade Titan.
Baghira och Titan.
8 augusti. Så var vi i Helsinborg igen, laddade som tusan.
Fortsatte rida..
Vackra vildhäst ...
<3
Hon var skiträdd för det där badkaret!
I ur och skur..
Hon började gå lite lekioner, Annika red henne ganska mycket när jag blev för rädd igen. Hältan gav sej inte, och till slut hittade de ringkotan som hon dömdes ut f
Direct link:
http://dayviews.com/parentesunge/2009/4/30/
Visa toppen
Show footer