February
Tuesday 28 April 2009 photo 1/1
|
Baghira - himlens vackraste ängel.
Fullblod e. Local Suitor
♥ 1999-01-01
† 2009-04-28
Hur börjar man skriva en dödsannons på en av de vackraste vännerna man någonsin haft? Efter många om och men fick min lilla Baghira till slut avsluta sin kamp på Jägersros hästklinik. Jag har varit beredd på det varenda veterinärbesök vi har varit på det senaste året. Ett och ett halv till och med. Men det spelar ingen roll, för hur mycket man än intalar sig det, så är man aldrig redo för smällen.
Jag trodde jag skulle förlora henne redan i oktober -07, när hon slet upp kotan. Otroligt nog klarade hon fem månaders boxvila och var en vildhjärna när vi satte igång. Om jag låter bli att tänka på allt som hade med skador att göra (vilket är svårt, det var ju det som det var mest av) så hittar jag hur mycket skratt som helst.
I början, när jag verkligen insåg vilken fantastisk liten häst det här fullblodet var. Genomsnällast i världen. Vem skulle det senaste året kunnat tänka sig att jag faktiskt ridit ut barbacka på den där rodeohästen utan några som helst problem.
Det blir inte alltid som man tänkt sig. Plötsligt hade hon fått ringkota (pålagringar i kronleden) och var på dagens vet.besök fortfarande halt.
Den här gången var det ingen tvekan om beslutet, och jag stannade kvar tills alla papper var klara, några timmar tog det. Hon fick lite lugnande och tio över ett ledde jag in henne till ett rum och en veterinär tog över därifrån. Nu ser jag henne aldrig mer.
Jag bara väntade på att allting skulle gå sönder i samma stund hon dog. Inget hände. Inget gick sönder. Allt var lika tomt som fem minuter tidigare, och efter att ha pratat med nämnda veterinär om hur det hade gått där inne, gick jag hemåt med en slinga mörkbrunt tagel som jag klippt av från hennes svans.
När jag skulle börja skriva det här brast allting, jag hetsgrät - jag vet inte hur länge - och nu känns ögonen som röda pingisbollar, men kan det spela någon större roll när jag vet att det kommer komma tusen gånger igen.
När jag kommer till stallet imorgon, när jag skickar in foton för framkallning, när jag får hem fotona, när jag ramar in dem, varje gång jag hör talas om Djungelboken, lyssnar på Wonderwall som vi alltid pysslade till ...
Det var den vackraste, snällaste, och tyvärr mest olycksbenägna häst jag nånsin träffat.
Tio år är inte mycket, jag fick vara med i två av dem.
Tack för många minnen, prinsessan.
And after all, you'll always be
my wonderwall.
♥ 1999-01-01
† 2009-04-28
Comment the photo
vännen.. som jag tänker med Vera.. De har det bra. Förevigt :/<3
Just nu har jag en ny häst,Happy, och då och då så känner jag igen mina gamla hästar i hennes ögon..
Döden har ett märkbart sätt att ta allt som betyder nåt ifrån oss :'(
men gud.. vilket hjärta den hästen låg inne med alltså ;/ <3
Vila i Frid Baghira!
- R.I.P Baghira -
22 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/parentesunge/360959379/
Visa toppen
Show footer