May
Thursday 27 August 2009 photo 1/1
|
<p style="margin: 0cm 0cm 10pt;">Hur kan livet vara så lätt för vissa men vara förtvivlat svårt för andra? Varför finns det folk som aldrig lyssnar och inte ens vill förstå.. Varför är jag omgiven av sådana personer? Har jag gjort något som förargar alla, eller är det bara så att jag föddes med olyckan hängande i en boja runt min fotled? Så är det nog. Något gjorde jag fel när jag fortfarande låg i skaparens armar och vilade, väntade på min tid i solens strålar - min tid som en människa. Något gjorde skaparen förargad och skaparen satte ett märke på mig så att allt alltid skulle gå fel för mig. Redan när jag var liten var jag ovälkommen i världen, i mina föräldrars armar, i alla andras lekar. Alla drog sig bort från mig.. som om jag bar på en dödlig och mycket smittsam sjukdom, eller hade en stor skyllt runt halsen där det stod Håll dig borta från mig, jag får inte vara glad för skaparen då blir skaparen arg. Nog är det väl så? Alltid, alltid har det varit såhär för mig. Enda sen jag kom till världen och bländades av alla ljus, enda sen jag började med att bli hatad för den jag var. Jag är ingen speciell person.. jag är precis som alla andra förutom en liten, jätte liten detalj. Jag bryr mig inte längre om den lilla detaljen, men när jag var mindre hatade jag den. Jag föddes med ett märke som korsar mitt högra öga. Som ett avlångt födelsemärke men svart som löper från mitt ögonbryn till mitt kindben. Som en tatuering ungefär. När folk ser märket stirrar de på mig tänker väl Hur kan en så ung flicka tatuera sig så där? Hon är ju inte ens vuxen! jag brukar ignorera dem totalt och bara gå vidare. Det är säkert märket, märket som bevisar att jag är dålig att umgås med, att skaparen har bestämt att jag ska vara hatad. Så kanske andra tycker mina ögon är lite läskiga.. Kyligt blågröna. Stora och nyfikna men kyligt blågröna med stänk av silver så de blir ännu kyligare. Jag skulle gärna ha varma uttrycksfulla ögon eller kanske sådana som visar ens känslor så alla andra kan se det.. men nej jag ska ha kyliga ögon som får alla att undvika min blick. Men jag lever ju fortfarande som alla kan se.. ni undrar väl varför skulle jag tro? Jag lever fören liten sak, en helt vanlig sak för andra men livsviktig för mig. Jag lever för musiken. Alla andra normala tonårings tjejer köper väl ton av smink, kläder, smycken och böcker sådant? Eller hur? Men så fort jag har pengar så köper jag nya skivor, hörlurar om mina gamla gått sönder, notböcker och ibland så trixar jag lite med min stereoanläggning så den blir ännu bättre. Jag sjunger och spelar piano, så fort jag har tid sitter jag vid mitt piano och spelar eller så lyssnar jag på mina Cd: skivor. Man brukar ju säga att vissa drunknar i böcker och filmer.. att de sugs in i handlingen och orden, att det känns som om de är med i historien och får uppleva allt genom huvudpersonens ögon. Men en sådan känsla kan bara riktigt bra författare inbringa. Om jag får säga vad jag tycker - som jag ändå skulle ha sagt även fast ingen velat veta - så tycker jag inte om böcker, jag har aldrig förstått mig på det där att läsa.. varför sitta och läsa ord, meningar i flera tusen? Nej, jag drunknar bara i musiken, sveps med i den och glömmer bort verkligenheten på det viset. Många tycker som jag, men inte lika många är lika fixerade som jag. Det där att hela världen hatar mig är inget påstående, det är bara sanningen - den bittra sanningen. När jag kom till världen grät mamma, pappa berättade det för mig när jag var liten. Det var innan han slutade att prata med mig helt, sen jag började mellanstadiet har inte ett enda av de ord som sluppit igenom hans hårt ihop pressade läppar varit till mig. Men tillbaka till ämnet, då jag föddes; När jag föddes var allt bra tills mamma såg barnmorskorna dra efterandan när de kollat på mig, det var inget lyckligt flämt som sa Oj vilket vackert barn, mamma blev såklart upprörd och beordrade dem att visa henne varför de visade en så oförskämd rörelse. De ville inte till en början men gav mig sen till mamma och hon började på en gång grina när hon såg det svarta märket över mitt högra öga.. Pappa fick komma intill salen - han hade inte velat va med vid själva födelsen, han blir så lätt illamående - och när han såg att mamma grinade trodde han först att hon grät av glädje och lyfte upp mig i famnen. När han såg mitt ansikte höll han nästan på att tappa mig, han blev så chockad trodde det var ett dumt skämt, ville inte tro att jag verkligen hade födds med det där märket. Men märket satt där det satt och ingen kunde göra något åt det. Hela världen hatar mig.. Jag hatar mig själv, alla andra hatar mig. Det sägs att man kan skriva av sig sorgen, att det känns bättre bara man får den ur sig även fast ingen annan kommer få ta del av det man skrivit. Så jag har prövat det lite då och då.. skrivit musik som ska återskapa min sorg och ilska, mitt hat mot mig själv och resten av världen i en fast form. Jag är ganska nöjd med det jag skapat, jag har öra för musiken kan man säga.
Avsändare: Lee Svärd
Mottagare: Lee Svärd i framtiden
________________________________________________
Det var början :D
Har fortfarande inget namn... :/
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sat 29 Aug 2009 21:20
är märket det som du har runt ögat? *tro mig förstå* x3
Anonymous
Sat 29 Aug 2009 21:18
Omg, trodde att du skrev dina känslor först. alltså verkligheten. :o
Den här verkar iaf underbar. Hur ser märket ut? :S
Vill hööra mer (läsa), så lägg in här elr ngt. <3 ;)
Den här verkar iaf underbar. Hur ser märket ut? :S
Vill hööra mer (läsa), så lägg in här elr ngt. <3 ;)
LaLaLinda
Fri 28 Aug 2009 22:34
Den var bra :) skriv hela sen karnske du kommer på ett namn, men Evelinas förslag var ju bra.
ParusAter
Fri 28 Aug 2009 22:35
Aa, ska skriva hela :3<br />
Namnet kommer väl med tiden ^^ Kanske det blir Evelinas, kanske inte kan inte bestämma mig :P
Namnet kommer väl med tiden ^^ Kanske det blir Evelinas, kanske inte kan inte bestämma mig :P
evsm
Thu 27 Aug 2009 20:42
Kanske
"Skaparens barn" ? xD
Bra var den iallafall, ser framemot fortsättningen x)
"Skaparens barn" ? xD
Bra var den iallafall, ser framemot fortsättningen x)
ParusAter
Thu 27 Aug 2009 20:43
Kanske ^^<br />
Tack :D När den blir klar ska jag nog ta med den till skolan innan jag skickar in den till ett bokförlag x3
Tack :D När den blir klar ska jag nog ta med den till skolan innan jag skickar in den till ett bokförlag x3
ParusAter
Thu 27 Aug 2009 18:47
:'D Tack, jag har funderat över den jätte länge nu och att du säger så gör mig jätte lycklig :''D Tyvärr har jag inte hunnit mer än så ännu :''/
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/parusater/404556895/
Visa toppen
Show footer