May
Thursday 6 May 2010 photo 1/1
|
Jag grät sönder min kajal... jag var svart över hela kinderna, det var ett under att jag fick bort allt innan någon såg det
Jag frös så fruktansvärt mycket... en hand strök över min nacke då jag kände mig som värst och den var varm... när den inte längre värmde mig frös jag ännu mer
Det som känns värst är att ingen verkar förstå hur jag mår... dom säger: "Du verkar må bättre nu Linnea och det är jätte bra!" Jag trodde också att allt det där äntligen var över... att jag lyckats gå vidare... att såren läkt... men varenda gång... varenda gång jag ska berätta för någon om det som gör som ondast börjar jag gråta... är det att må bättre? Ska man gråta för något som ska vara "över"? Ingen verkar förstå hur djupa sår den lilla händelsen har satt i mig... inget sår läker på grund av den händelsen! Varenda gång jag tänker på det forsar allt över mig och jag börjar frysa... varenda gång jag ska berätta om det börjar jag att gråta hysteriskt... jag vill inte gråta över det längre... jag vill gå vidare! Men det funkar inte så... något håller det kvar, jag kommer aldrig klara att bli av med det... det kommer förfölja mig för livet...
Jag fryser... kan ingen bara hålla om mig tills kölden är borta och aldrig kommer tillbaka?
Jag frös så fruktansvärt mycket... en hand strök över min nacke då jag kände mig som värst och den var varm... när den inte längre värmde mig frös jag ännu mer
Det som känns värst är att ingen verkar förstå hur jag mår... dom säger: "Du verkar må bättre nu Linnea och det är jätte bra!" Jag trodde också att allt det där äntligen var över... att jag lyckats gå vidare... att såren läkt... men varenda gång... varenda gång jag ska berätta för någon om det som gör som ondast börjar jag gråta... är det att må bättre? Ska man gråta för något som ska vara "över"? Ingen verkar förstå hur djupa sår den lilla händelsen har satt i mig... inget sår läker på grund av den händelsen! Varenda gång jag tänker på det forsar allt över mig och jag börjar frysa... varenda gång jag ska berätta om det börjar jag att gråta hysteriskt... jag vill inte gråta över det längre... jag vill gå vidare! Men det funkar inte så... något håller det kvar, jag kommer aldrig klara att bli av med det... det kommer förfölja mig för livet...
Jag fryser... kan ingen bara hålla om mig tills kölden är borta och aldrig kommer tillbaka?
Comment the photo
hoppas verkligen att du kmr över dt snart ^^ <3
Det där låter absolut inte bra.. Låter inte som du riktigt kommit över det där.. Finns om du vill prata.. <3
Jag ska försöka hålla dig varm.. Hur jag nu ska lyckas med det. :?
Det kanske är bra att du är medveten om det, så att du kan jobba på att komma över det.. Eller nåt.. :S
Hoppas verkligen allt löser sig ´!
57 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/parusater/456076358/
Visa toppen
Show footer