May
Monday 10 May 2010 photo 1/2
![Nu kommer ni få del av min svenska uppsatts :3 Den sista jag har innan betygen ska vara satta O_O Nu när jag är klar med den så ska jag sattsa mer på att kunna skriva fortsättningen på En Blodig Lek :D
Säg gärna vad ni tycker om min lilla deckare :]<3
________________________________________________________________
Första delen:
Hämndens timma är snart slagen. Det är dags att sona våra synder. Och som bibeln säger – ondska renas i eld.
I sitt hörn av klassrummet satt han tyst för sig själv och iakttog klassen. Ett berusat flin spreds på hans läppar då de andra började skratta för något mycket roligt någon sagt.
Skratta medan ni kan. Snart tar era trista liv slut. Jag ska rädda er från era synder... Ingen kommer känna något. Ni kan lugnt slappna av för jag ska hjälpa er på traven.
Skratta medan ni kan bara.
En av kamraterna vände sig om och slutade med ens skratta då denna såg hans flin. Med armbågen stötte han till kamraten intill och kedjan var skapt, snart sneglade alla på honom.
"Vad flinar du åt?" De tre som skrattat som mest kom närmare med hånfulla miner.
Ni behöver inte spela längre. Jag ska befria er från era bojor. Var glada, snart är ni fria.
"Så du tänker inte svara?" Blickarna i deras ögon var svarta men han mötte dem lugnt fast de stod så nära att han kunde ta i dem. Bordet åkte i backen då de sköt undan det för att komma så nära att de varma pustarna från andedräkterna blåste hans lugg ur ansiktet.
"Du lär dig aldrig."
Slaget kom över det högra ögat och han föll av stolen. Smärtan exploderade inuti och huvudet dunkade som aldrig förr. Han kröp ihop som en boll på golvet och täckte över huvudet med armarna. Kroppen kändes som om den brann och alla organen verkade vara ur funktion då de äntligen lämnat honom ifred. Han föll i bitar men leendet behöll han på och inuti skrattade han för sig själv.
Lugna er... eran smärta är min smärta och jag vet hur ni känner er. Jag ska befria er så var glada. Jag har förstått budskapen i era handlingar. Jag har förstått hur dåligt ni mår. Ni behöver inte frukta längre, jag ska rena era vilsna själar och ni kommer äntligen få ro.
Ikväll ska ni se.
***
Han lekte lugnt med nycklarna han höll i den handskbeklädda handen, snurrade dem runt fingret då han gick närmare den spöklika skolbyggnaden. Ingen fanns där inne längre… alla hade gått för dagen och han kunde lugnt starta sin egen reningsceremoni för de andra. Han stoppade nyckeln i låset till skolbyggnaden och vred om. Dörren klickade till och for upp då han stötte till den med skon.
Äntligen kunde han uppfylla de andras önskan på allvar. Vaktmästarens nycklar hade varit en baggis. Han hade bara tagit dem då de legat på skrivbordet och vaktmästaren varit ute för att kolla den trasiga datorn. Men han hade egentligen inte tagit vaktmästarens nycklar… han bara lånade dem lite för att göra gott. Han skulle lämna tillbaka dem så fort det var klart.
Genom de tomma korridorerna gick han tyst och tittade efter kemisalens dörr. När han tillslut fann den i slutet av korridoren använde han vaktmästarens nycklar igen och även den dörren öppnades. Han gick rakt in till det lilla förrådets dörr för att hämta en av de stora gasbehållarna han visste fanns där.
Ni ska inte behöva oroa er... Jag ska fixa allt för er. Ni ska bara slappna av och lita på mig. Ni vet att ni kan lita på mig. Ni vet att jag är noggrann och att jag är den enda som kan fixa det här. Uppfylla er önskan. Ni vet att jag inte kommer lämna något spår efter mig.
Det var därför ni valde mig.
Han lyfte upp den tunga gasbehållaren och la den m](http://cdn08.dayviews.com/89/_u1/_u7/_u8/_u4/_u1/_u0/u1784107/50334_1273517070/Nu_kommer_ni_fa_del_av_min_svenska_uppsatts_3_Den_sista_jag_har_innan_betygen_ska_vara_satta_O_O_Nu.jpg)
|
Nu kommer ni få del av min svenska uppsatts :3 Den sista jag har innan betygen ska vara satta O_O Nu när jag är klar med den så ska jag sattsa mer på att kunna skriva fortsättningen på En Blodig Lek :D
Säg gärna vad ni tycker om min lilla deckare :]<3
________________________________________________________________
Första delen:
Hämndens timma är snart slagen. Det är dags att sona våra synder. Och som bibeln säger – ondska renas i eld.
I sitt hörn av klassrummet satt han tyst för sig själv och iakttog klassen. Ett berusat flin spreds på hans läppar då de andra började skratta för något mycket roligt någon sagt.
Skratta medan ni kan. Snart tar era trista liv slut. Jag ska rädda er från era synder... Ingen kommer känna något. Ni kan lugnt slappna av för jag ska hjälpa er på traven.
Skratta medan ni kan bara.
En av kamraterna vände sig om och slutade med ens skratta då denna såg hans flin. Med armbågen stötte han till kamraten intill och kedjan var skapt, snart sneglade alla på honom.
"Vad flinar du åt?" De tre som skrattat som mest kom närmare med hånfulla miner.
Ni behöver inte spela längre. Jag ska befria er från era bojor. Var glada, snart är ni fria.
"Så du tänker inte svara?" Blickarna i deras ögon var svarta men han mötte dem lugnt fast de stod så nära att han kunde ta i dem. Bordet åkte i backen då de sköt undan det för att komma så nära att de varma pustarna från andedräkterna blåste hans lugg ur ansiktet.
"Du lär dig aldrig."
Slaget kom över det högra ögat och han föll av stolen. Smärtan exploderade inuti och huvudet dunkade som aldrig förr. Han kröp ihop som en boll på golvet och täckte över huvudet med armarna. Kroppen kändes som om den brann och alla organen verkade vara ur funktion då de äntligen lämnat honom ifred. Han föll i bitar men leendet behöll han på och inuti skrattade han för sig själv.
Lugna er... eran smärta är min smärta och jag vet hur ni känner er. Jag ska befria er så var glada. Jag har förstått budskapen i era handlingar. Jag har förstått hur dåligt ni mår. Ni behöver inte frukta längre, jag ska rena era vilsna själar och ni kommer äntligen få ro.
Ikväll ska ni se.
***
Han lekte lugnt med nycklarna han höll i den handskbeklädda handen, snurrade dem runt fingret då han gick närmare den spöklika skolbyggnaden. Ingen fanns där inne längre… alla hade gått för dagen och han kunde lugnt starta sin egen reningsceremoni för de andra. Han stoppade nyckeln i låset till skolbyggnaden och vred om. Dörren klickade till och for upp då han stötte till den med skon.
Äntligen kunde han uppfylla de andras önskan på allvar. Vaktmästarens nycklar hade varit en baggis. Han hade bara tagit dem då de legat på skrivbordet och vaktmästaren varit ute för att kolla den trasiga datorn. Men han hade egentligen inte tagit vaktmästarens nycklar… han bara lånade dem lite för att göra gott. Han skulle lämna tillbaka dem så fort det var klart.
Genom de tomma korridorerna gick han tyst och tittade efter kemisalens dörr. När han tillslut fann den i slutet av korridoren använde han vaktmästarens nycklar igen och även den dörren öppnades. Han gick rakt in till det lilla förrådets dörr för att hämta en av de stora gasbehållarna han visste fanns där.
Ni ska inte behöva oroa er... Jag ska fixa allt för er. Ni ska bara slappna av och lita på mig. Ni vet att ni kan lita på mig. Ni vet att jag är noggrann och att jag är den enda som kan fixa det här. Uppfylla er önskan. Ni vet att jag inte kommer lämna något spår efter mig.
Det var därför ni valde mig.
Han lyfte upp den tunga gasbehållaren och la den mesta vikten på den vänstra axeln för att sedan skjuta igen dörren med foten och låsa efter sig. Inte kunde han lämna dörrarna öppna bara sådär... man vet ju aldrig vilka som kan knalla in.
Så fortsatte han sin väg mot matsalen med behållaren över vänstra axeln, hela tiden var han på sin vakt och sneglade runt efter någon som kunde få syn på honom då han korsade skolgården. Han låste upp matsalen och gick in. Hela utrymmet var mörk liksom graven och något i det mörkret gjorde honom ännu säkrare på att han skulle lyckas. Han gick i blindo genom salen utan att stöta till något av borden – för i hemlighet hade han tränat under lunchrasterna med ögonen stängda.
Han kunde lokalen som sin egna handflata, precis som lärarna och personalen på skolan. Han visste allt. Alla deras mörka hemligheter hade han skådat igenom... det hade blivit en riktigt rolig lek det där, lista ut de vuxnas brister. Och hans intresse skulle hjälpa honom på traven. För han visste att deras lärare hade ett riktigt rökbegär, och inte brydde hon sig om hon var mitt bland alla elever – de visste redan att hon missbrukade cigaretter.
Han smålog för sig själv då han ställde ner gasbehållaren bakom matsals "luckan". Det var där de hämtade maten, bakom den luckan hade inga elever tillträde. Där skulle gasbehållaren stå till slutet. Ingen skulle se den där. Han öppnade gasbehållaren lite försiktigt och hörde hur ett tyst pysljud uppstod. Ingen skulle höra det.
Sådär... nu är allt färdigt. Ni ska inte behöva oroa er något mer. Bara hör här: allt är i sin ordning och ni kan lugnt slappna av. Snart är vårat lidande slut.
Lugnt gick han ut från matsalen och låste efter sig. Nu var bara frågan – vad skulle han göra med nycklarna? Han måste lämna tillbaka dem på något sätt för annars räknas det som stöld... han vill absolut inte bryta mot lagen. Hur skulle han lämna tillbaka dem? Han kollade besvärat på nycklarna han hade i handen och bestämde sig sen för att gömma dem i en av blomkrukorna som stod utanför expeditionen. Snabbt tryckte han ner dem i jorden så bara en av de minsta syntes. Nu skulle vaktis kunna hitta dem.
Han började gå hemåt men halvvägs stannade han och slängde av sig handskarna på vägen. Han tittade sig runt och tog sen fram tändsticksasken och tände en av dem för att slänga den på handskarna. De fattade långsamt eld och han såg nöjt hur lågorna slukade tyget och de rullade ihop sig. Han stoppade händerna i byxfickorna och började gå därifrån nöjd med sig själv. Nu skulle de andra bli glada.
***
Han sneglade på klockan, festen hade börjat och här satt han fängslad hemma hos sig. Men han hade tur han kunde se skolan från sitt sovrumsfönster. Han kastade otåliga blickar ut genom fönstret. Varför hände inget? Han hade varit så noga... hade han missat något?
Långsamt började han räkna igenom de saker han gjort på fingrarna. Han bet sig i läppen och kastade åter en otålig blick ut genom fönstret.
Kom igen! Skynda dig, märker du inte hur röksugen du är? Tänd den jävla cigaretten någon gång! Tänd den!
Som om hon hört honom såg han hur mörkret lyste upp i en explosion och hur skolan fattade eld. Han sprack upp i ett enormt leende och hoppade nästan på stället där han satt.
Uppgiften utförd. Nu är ni glada, smärtan har tagit slut. Andas ut vänner, era själar är renade och Gud kommer ta emot er med öppen famn. Nu är timmen slagen.
Vila i frid.
Säg gärna vad ni tycker om min lilla deckare :]<3
________________________________________________________________
Hämndens timma är snart slagen. Det är dags att sona våra synder. Och som bibeln säger – ondska renas i eld.
I sitt hörn av klassrummet satt han tyst för sig själv och iakttog klassen. Ett berusat flin spreds på hans läppar då de andra började skratta för något mycket roligt någon sagt.
Skratta medan ni kan. Snart tar era trista liv slut. Jag ska rädda er från era synder... Ingen kommer känna något. Ni kan lugnt slappna av för jag ska hjälpa er på traven.
Skratta medan ni kan bara.
En av kamraterna vände sig om och slutade med ens skratta då denna såg hans flin. Med armbågen stötte han till kamraten intill och kedjan var skapt, snart sneglade alla på honom.
"Vad flinar du åt?" De tre som skrattat som mest kom närmare med hånfulla miner.
Ni behöver inte spela längre. Jag ska befria er från era bojor. Var glada, snart är ni fria.
"Så du tänker inte svara?" Blickarna i deras ögon var svarta men han mötte dem lugnt fast de stod så nära att han kunde ta i dem. Bordet åkte i backen då de sköt undan det för att komma så nära att de varma pustarna från andedräkterna blåste hans lugg ur ansiktet.
"Du lär dig aldrig."
Slaget kom över det högra ögat och han föll av stolen. Smärtan exploderade inuti och huvudet dunkade som aldrig förr. Han kröp ihop som en boll på golvet och täckte över huvudet med armarna. Kroppen kändes som om den brann och alla organen verkade vara ur funktion då de äntligen lämnat honom ifred. Han föll i bitar men leendet behöll han på och inuti skrattade han för sig själv.
Lugna er... eran smärta är min smärta och jag vet hur ni känner er. Jag ska befria er så var glada. Jag har förstått budskapen i era handlingar. Jag har förstått hur dåligt ni mår. Ni behöver inte frukta längre, jag ska rena era vilsna själar och ni kommer äntligen få ro.
Ikväll ska ni se.
***
Han lekte lugnt med nycklarna han höll i den handskbeklädda handen, snurrade dem runt fingret då han gick närmare den spöklika skolbyggnaden. Ingen fanns där inne längre… alla hade gått för dagen och han kunde lugnt starta sin egen reningsceremoni för de andra. Han stoppade nyckeln i låset till skolbyggnaden och vred om. Dörren klickade till och for upp då han stötte till den med skon.
Äntligen kunde han uppfylla de andras önskan på allvar. Vaktmästarens nycklar hade varit en baggis. Han hade bara tagit dem då de legat på skrivbordet och vaktmästaren varit ute för att kolla den trasiga datorn. Men han hade egentligen inte tagit vaktmästarens nycklar… han bara lånade dem lite för att göra gott. Han skulle lämna tillbaka dem så fort det var klart.
Genom de tomma korridorerna gick han tyst och tittade efter kemisalens dörr. När han tillslut fann den i slutet av korridoren använde han vaktmästarens nycklar igen och även den dörren öppnades. Han gick rakt in till det lilla förrådets dörr för att hämta en av de stora gasbehållarna han visste fanns där.
Ni ska inte behöva oroa er... Jag ska fixa allt för er. Ni ska bara slappna av och lita på mig. Ni vet att ni kan lita på mig. Ni vet att jag är noggrann och att jag är den enda som kan fixa det här. Uppfylla er önskan. Ni vet att jag inte kommer lämna något spår efter mig.
Det var därför ni valde mig.
Han lyfte upp den tunga gasbehållaren och la den mesta vikten på den vänstra axeln för att sedan skjuta igen dörren med foten och låsa efter sig. Inte kunde han lämna dörrarna öppna bara sådär... man vet ju aldrig vilka som kan knalla in.
Så fortsatte han sin väg mot matsalen med behållaren över vänstra axeln, hela tiden var han på sin vakt och sneglade runt efter någon som kunde få syn på honom då han korsade skolgården. Han låste upp matsalen och gick in. Hela utrymmet var mörk liksom graven och något i det mörkret gjorde honom ännu säkrare på att han skulle lyckas. Han gick i blindo genom salen utan att stöta till något av borden – för i hemlighet hade han tränat under lunchrasterna med ögonen stängda.
Han kunde lokalen som sin egna handflata, precis som lärarna och personalen på skolan. Han visste allt. Alla deras mörka hemligheter hade han skådat igenom... det hade blivit en riktigt rolig lek det där, lista ut de vuxnas brister. Och hans intresse skulle hjälpa honom på traven. För han visste att deras lärare hade ett riktigt rökbegär, och inte brydde hon sig om hon var mitt bland alla elever – de visste redan att hon missbrukade cigaretter.
Han smålog för sig själv då han ställde ner gasbehållaren bakom matsals "luckan". Det var där de hämtade maten, bakom den luckan hade inga elever tillträde. Där skulle gasbehållaren stå till slutet. Ingen skulle se den där. Han öppnade gasbehållaren lite försiktigt och hörde hur ett tyst pysljud uppstod. Ingen skulle höra det.
Sådär... nu är allt färdigt. Ni ska inte behöva oroa er något mer. Bara hör här: allt är i sin ordning och ni kan lugnt slappna av. Snart är vårat lidande slut.
Lugnt gick han ut från matsalen och låste efter sig. Nu var bara frågan – vad skulle han göra med nycklarna? Han måste lämna tillbaka dem på något sätt för annars räknas det som stöld... han vill absolut inte bryta mot lagen. Hur skulle han lämna tillbaka dem? Han kollade besvärat på nycklarna han hade i handen och bestämde sig sen för att gömma dem i en av blomkrukorna som stod utanför expeditionen. Snabbt tryckte han ner dem i jorden så bara en av de minsta syntes. Nu skulle vaktis kunna hitta dem.
Han började gå hemåt men halvvägs stannade han och slängde av sig handskarna på vägen. Han tittade sig runt och tog sen fram tändsticksasken och tände en av dem för att slänga den på handskarna. De fattade långsamt eld och han såg nöjt hur lågorna slukade tyget och de rullade ihop sig. Han stoppade händerna i byxfickorna och började gå därifrån nöjd med sig själv. Nu skulle de andra bli glada.
***
Han sneglade på klockan, festen hade börjat och här satt han fängslad hemma hos sig. Men han hade tur han kunde se skolan från sitt sovrumsfönster. Han kastade otåliga blickar ut genom fönstret. Varför hände inget? Han hade varit så noga... hade han missat något?
Långsamt började han räkna igenom de saker han gjort på fingrarna. Han bet sig i läppen och kastade åter en otålig blick ut genom fönstret.
Kom igen! Skynda dig, märker du inte hur röksugen du är? Tänd den jävla cigaretten någon gång! Tänd den!
Som om hon hört honom såg han hur mörkret lyste upp i en explosion och hur skolan fattade eld. Han sprack upp i ett enormt leende och hoppade nästan på stället där han satt.
Uppgiften utförd. Nu är ni glada, smärtan har tagit slut. Andas ut vänner, era själar är renade och Gud kommer ta emot er med öppen famn. Nu är timmen slagen.
Vila i frid.
Comment the photo
du kommer nog få högsta betyg^^
fast lite sorglig:(
Ville inte att det skulle ta slut. o.Ô
Högsta betyg där. :3
:D
21 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/parusater/456716038/
Visa toppen
Show footer