Japp om man har bild brist får man slänga in nån gammal bild då man fortfarande har väldigt mörkt hår.

För nu vill jag faktiskt skriva något. Punkt.
Tror ingen ens kommer läsa detta, bara titta på bilden och sen bara byta. Så jupp.

Men känns så himla onödigt ha kontakter i mobilen och på skype som man verkligen saknar så jävla mycket.
Men man vet att man gör bäst att inte ta upp kontakten för de kommer bara låta sura och "Äh va vill duu? (av alla människor som kunde kontaktat mig - så var det du) Nä vet du vad jag har inte tid att prata med dig." Slut.
Ja tänk så är det.
Varenda gång du kollar på skype så bläddrar du ner bara för att kunna se ifall den personen är inloggad.
Är han inte det, usch så besviken man blir.
Är han det, åh nej så ledsen och depp jag blev nu.
Jag är sjuk i huvudet. Jupp.

Hur kommer det sig att.. det var två månader sen vi gick runt och pratade som fullt normala vänner. Trots vi inte är det. Vi är så himla sjukt fel, konstiga och hela relationen är ett enda stor virvel av.. allt.
En vecka, allt va underbart. Han.. DU hörde av dig. Jag va lycklig<3
Veckan tog slut. Och jag försökte. Men du svarade inte.
Slut.

Så fort gick det. Så fel gick det.

Känns verkligen inte som jag kännt dig i 3½ år. Ja DU. Du vet vem du är.

vi måste ses kan du på lördag?