March
Saturday 6 June 2009 photo 1/1
|
Den Svenske Gossen
Du svenska gosse i slott och hydda,
Du lilla pilt, som i Sverige bor,
Du tänker föga på tider flydda,
Du längtar bara efter att blifva stor.
Sitt ner en stund nu och låt oss språka,
Ty än finns mycket av dagen kvar,
Det är så sällan vi varandra råka,
Du lilla gosse som vill bli karl.
Du läst historien sent och tida,
Du läst om Narvas bekanta slag,
Du vet i Odhner på vilken sida,
Det står om Wasa och Atterdag.
Du läst mången och vacker sägen
om en armé i kung Adolfs sold,
Som for till Tyskland den långa vägen
Att främja frihet och tämja våld.
Du minns den kungen med blåa rocken
Som måste kriga, fast myndig nyss,
Och gick i spetsen för hjälteflocken
Och drev på flykten så mången ryss
Nog minns du honom, som fastän slagen,
Det gamla modet ännu behöll,
Till den skymde, den dystra dagen,
Så Sveriges konung i Norge föll.
Nog minns du honom, nog minns du desse,
Vars levnadsgärning var ärofull?
Du hör dem nämnas med stort intresse
Och stolt du varit för deras skull.
Men låt mig ställa till en fråga,
Du svenska gosse, säg vad har du lärt
Att något offra och något våga
För detta Sverige som var dem kärt?
Vad du ej lärt dig, kan än du lära
Du barn av Svea, vår fosterjord.
Ack, lär dig leva till Sveriges ära
Med verk och handling - ej blott med ord.
Lär dig att manligt på sanning yrka,
Och ha de dygder, som färden haft!
Och öva tidigt på sinnesstyrka
Och öva träget din muskelkraft.
Om du i framtiden medgång röner,
Det vet jag icke, men ett jag vet.
Du är en utav Sveriges söner,
Och har som sådan din skyldighet. -
Du skall styra ett folk ett rike,
Men lär att styra dig själv, min vän!
Bliv stor och verksam, bliv hjältars like,
Ja bliv den bästa bland Sveriges män!
Var snabb att höra, när nästan klagar
Och lär dig kämpa för andras rätt.
Likt denne kung, som i forna dagar
Låg blek och blodig på Lützens slätt.
Bliv mot ditt fosterland lika trogen,
Som denne frihetens vigde tolk,
Som från sitt tillhåll i Marnässkogen
Steg fram att tala till Moras folk!
Och bliv av motgången hårt du prövad,
Blir du besegrad i livets krig,
Och blir du framledes helt berövad
Den sol, som lyste din levnadsstig,
Sök likna honom från Poltava
Red lugn och utan smärtans ljud,
Och kunde ännu förtröstan hava
Uppå ”sin rätta sak och Gud”.
Och säg nu icke, som piltar pläga:
Jag är för liten och ung och späd
Så svenske gosse, du ej får säga
Den minsta telning kan bli ett träd,
Och han, som tuktade moskoviten
Och gick vid Narva med en mot sju,
En gång i världen han ock var liten
En liten gosse, precis som du!
Han som till Tyskland bar svenska flaggan
Och bröt med Tilly så mången lans,
Det var en tid, då han låg i vaggan
Och visste icke att tyskland fanns.
Och tänk på honom, som över Bälten
Förstod att bana en mäktig väg,
Det fanns en tid, då den store hjälten
Ej kunde taga ett enda steg.
Ja, dessa hjältar från längesedan,
Som häfden prisat och prisa skall,
Sin art som unga de röjde redan,
De mognat långsamt för hjältens kall;
De knöto tidigt föreningsbandet
Med gamla Sverige, vår äras hem.
Lär dig älska det samma landet,
Då skall i mycket du likna dem.
Du svenske gosse, då dig vi skådar,
På dig jag sätter vårt framtidshopp.
Din rock må gärna ha grova trådar,
Blott du har hälsan till själ och kropp,
Ty det blir du, som skall virket samla
Och bygga upp med bedriftens glans
Det nya Sverige - ack nej det gamla
Det stolta Sverige, som fordom fanns!
Du svenska gosse i slott och hydda,
Du lilla pilt, som i Sverige bor,
Du tänker föga på tider flydda,
Du längtar bara efter att blifva stor.
Sitt ner en stund nu och låt oss språka,
Ty än finns mycket av dagen kvar,
Det är så sällan vi varandra råka,
Du lilla gosse som vill bli karl.
Du läst historien sent och tida,
Du läst om Narvas bekanta slag,
Du vet i Odhner på vilken sida,
Det står om Wasa och Atterdag.
Du läst mången och vacker sägen
om en armé i kung Adolfs sold,
Som for till Tyskland den långa vägen
Att främja frihet och tämja våld.
Du minns den kungen med blåa rocken
Som måste kriga, fast myndig nyss,
Och gick i spetsen för hjälteflocken
Och drev på flykten så mången ryss
Nog minns du honom, som fastän slagen,
Det gamla modet ännu behöll,
Till den skymde, den dystra dagen,
Så Sveriges konung i Norge föll.
Nog minns du honom, nog minns du desse,
Vars levnadsgärning var ärofull?
Du hör dem nämnas med stort intresse
Och stolt du varit för deras skull.
Men låt mig ställa till en fråga,
Du svenska gosse, säg vad har du lärt
Att något offra och något våga
För detta Sverige som var dem kärt?
Vad du ej lärt dig, kan än du lära
Du barn av Svea, vår fosterjord.
Ack, lär dig leva till Sveriges ära
Med verk och handling - ej blott med ord.
Lär dig att manligt på sanning yrka,
Och ha de dygder, som färden haft!
Och öva tidigt på sinnesstyrka
Och öva träget din muskelkraft.
Om du i framtiden medgång röner,
Det vet jag icke, men ett jag vet.
Du är en utav Sveriges söner,
Och har som sådan din skyldighet. -
Du skall styra ett folk ett rike,
Men lär att styra dig själv, min vän!
Bliv stor och verksam, bliv hjältars like,
Ja bliv den bästa bland Sveriges män!
Var snabb att höra, när nästan klagar
Och lär dig kämpa för andras rätt.
Likt denne kung, som i forna dagar
Låg blek och blodig på Lützens slätt.
Bliv mot ditt fosterland lika trogen,
Som denne frihetens vigde tolk,
Som från sitt tillhåll i Marnässkogen
Steg fram att tala till Moras folk!
Och bliv av motgången hårt du prövad,
Blir du besegrad i livets krig,
Och blir du framledes helt berövad
Den sol, som lyste din levnadsstig,
Sök likna honom från Poltava
Red lugn och utan smärtans ljud,
Och kunde ännu förtröstan hava
Uppå ”sin rätta sak och Gud”.
Och säg nu icke, som piltar pläga:
Jag är för liten och ung och späd
Så svenske gosse, du ej får säga
Den minsta telning kan bli ett träd,
Och han, som tuktade moskoviten
Och gick vid Narva med en mot sju,
En gång i världen han ock var liten
En liten gosse, precis som du!
Han som till Tyskland bar svenska flaggan
Och bröt med Tilly så mången lans,
Det var en tid, då han låg i vaggan
Och visste icke att tyskland fanns.
Och tänk på honom, som över Bälten
Förstod att bana en mäktig väg,
Det fanns en tid, då den store hjälten
Ej kunde taga ett enda steg.
Ja, dessa hjältar från längesedan,
Som häfden prisat och prisa skall,
Sin art som unga de röjde redan,
De mognat långsamt för hjältens kall;
De knöto tidigt föreningsbandet
Med gamla Sverige, vår äras hem.
Lär dig älska det samma landet,
Då skall i mycket du likna dem.
Du svenske gosse, då dig vi skådar,
På dig jag sätter vårt framtidshopp.
Din rock må gärna ha grova trådar,
Blott du har hälsan till själ och kropp,
Ty det blir du, som skall virket samla
Och bygga upp med bedriftens glans
Det nya Sverige - ack nej det gamla
Det stolta Sverige, som fordom fanns!
Visa toppen
Show footer