Syster,* jag kan nog aldrig exakt förstå hur det känns för dig att förlora fotbollen, eftersom jag aldrig haft så stark kärlek inför något sådant som du hade, men jag kan försöka förstå. Jag vet hur det känns att förlora det man älskar mest och vet att man aldrig kan få det tillbaka, och jag gissar att det är så du känner. Och då förstår jag hur du känner. Jag vet hur det känns att drömma, ta modet till sig & drömma, för att sedan få se den drömmen krossas framför en. Jag önskar att jag kunde trolla bort din smärta, jag önskar att jag kunde överta dina onda knän, dina värkande fötter. Bara så att du kunde få tillbaka det du älskar mest<3 Det jag älskade är ändå borta för länge sen, men jag ska ändå våga drömma igen. Jag har mål, och jag ska hjälpa dig att hitta dina. Jag skulle offra mitt liv för dig, det vet du, skulle mörda för dig, det vet du också! Önskar verkligen att det fanns något jag kunde göra, men förutom att lyssna/prata/försöka hjälpa & finnas till är jag hjälplös. Känns så hemskt att veta att du sitter så långt borta men ändå nära, ledsen, ensam och uppgiven. Jag vill bara kunna springa över gatan och vara hos dig, hålla om dig, trösta dig och alltid finnas vid stolen bredvid din! Du är den finaste människan i mitt liv, den finaste av dom alla. Och jag skulle inte kunna leva en dag utan dig, så vad som än händer och hur många drömmar som krossas, så glöm aldrig bort att mig förlorar du aldrig, aldrig någonsin. Kärlek, fotbollen, killar, lycka, drömmar.., oavsett vad som försvinner så står jag pall bredvid. Jag ska inte låta dig falla sönder <3 Du är mitt allt tvillingsyster <3 Den finaste av alla änglar!

Annons

The photo has no tags

February 2009