January
Thursday 12 November 2009 photo 1/1
|
Läs om ni orkar
En liten del ur .. någonting.
Jag satt på sitt rum gråtande. Jag hörde slag å skrik
från köket. Kan inte detta aldrig ta slut ?, tänkte jag.
Efter en stund blev d tyst. Pappa trodde jag sov. Han gick
in till mej för att kolla till mej. Jag låssades sova.
Nästa dag gick jag till sin skola. Jag går bara i förskoleklassen.
Jag blev hämtad av min mamma kl 12 varje dag. När jag kom
hem gick jag ut å lekte lite. Jag såg min pappa komma hem.
Jag gillade inte att vara hemma när båda mina föräldrar
va d.
Kl blev 6 och jag va tvungen att gå in. Jag gick in i trappen
och hörde redan då skrik. Jag fattade juh va som hände.
Jag öppnade dörren och såg blod droppar på golvet i hallen in
till mina föräldras rum. Pappa gick in i rummet och jag efter.
Jag såg min mamma ligga i sängen och blöda från ansiktet.
Detta va ett ögonblick jag aldrig kommer glömma.
Jag blev äldre å äldre. Men inget förändrades förutom att min
mamma flyttade ifrån mej , pappa å min bror.
D va någon gång när jag va 7.
Jag hade börjat 7;an och d va nästan som värst. Jag hade
massa självmordstankar hela tiden. Men inte konstigt.
Jag fick inte va mä killar. Inte ens va mä dom som kompisar, så
en kväll hade jag min mobil i handen och satt i min säng.
Min bror sa att d va hans. Och d hade d faktiskt varit , men jag
fick den faktiskt. Han bad mej att ge honom mobilen.
Men jag ville inte. Jag va rädd att han skulle berätta för pappa
att jag hade mina killkompisars nr på den mobilen.
Min bror tjattade och tjattade men jag vägrade. Jag ville inte
få slag av en man. Min pappa.
Till slut kom pappa in i rummet. Drog mobilen ur mina händer.
och drog mej i håret. Sa åt mej att hon alltid skulle
lyssna på honom och min bror som faktiskt är 3 år yngre.
Jag sa åt honom att dom kunde lyssna på mej nångång.
Han blev förbannad. Slog mej i ansiktet så mkt att jag
började blöda. Sista slaget kände jag mot mitt ansikte.
D va en box jag fick. Jag ramlade ner på golvet svimmad.
En liten del ur .. någonting.
Jag satt på sitt rum gråtande. Jag hörde slag å skrik
från köket. Kan inte detta aldrig ta slut ?, tänkte jag.
Efter en stund blev d tyst. Pappa trodde jag sov. Han gick
in till mej för att kolla till mej. Jag låssades sova.
Nästa dag gick jag till sin skola. Jag går bara i förskoleklassen.
Jag blev hämtad av min mamma kl 12 varje dag. När jag kom
hem gick jag ut å lekte lite. Jag såg min pappa komma hem.
Jag gillade inte att vara hemma när båda mina föräldrar
va d.
Kl blev 6 och jag va tvungen att gå in. Jag gick in i trappen
och hörde redan då skrik. Jag fattade juh va som hände.
Jag öppnade dörren och såg blod droppar på golvet i hallen in
till mina föräldras rum. Pappa gick in i rummet och jag efter.
Jag såg min mamma ligga i sängen och blöda från ansiktet.
Detta va ett ögonblick jag aldrig kommer glömma.
Jag blev äldre å äldre. Men inget förändrades förutom att min
mamma flyttade ifrån mej , pappa å min bror.
D va någon gång när jag va 7.
Jag hade börjat 7;an och d va nästan som värst. Jag hade
massa självmordstankar hela tiden. Men inte konstigt.
Jag fick inte va mä killar. Inte ens va mä dom som kompisar, så
en kväll hade jag min mobil i handen och satt i min säng.
Min bror sa att d va hans. Och d hade d faktiskt varit , men jag
fick den faktiskt. Han bad mej att ge honom mobilen.
Men jag ville inte. Jag va rädd att han skulle berätta för pappa
att jag hade mina killkompisars nr på den mobilen.
Min bror tjattade och tjattade men jag vägrade. Jag ville inte
få slag av en man. Min pappa.
Till slut kom pappa in i rummet. Drog mobilen ur mina händer.
och drog mej i håret. Sa åt mej att hon alltid skulle
lyssna på honom och min bror som faktiskt är 3 år yngre.
Jag sa åt honom att dom kunde lyssna på mej nångång.
Han blev förbannad. Slog mej i ansiktet så mkt att jag
började blöda. Sista slaget kände jag mot mitt ansikte.
D va en box jag fick. Jag ramlade ner på golvet svimmad.
han är dum i huvudet.
ja tycker vi alla ska döda honom på alla sätt som går.
jag älskar dig elviz,
och du förtjänar förfan inte att ha de sådär. ja får tårar i ögonen av tanken att de verkligen har hänt, du är så stark. jag skulle aldrig klara av de..
de är så hemskt. Och du ska veta att Du betyder så grymt mycke för mig!
<3
börjar snart gråta vill ha dig här !
ohja! men han förtjänar inte att få dricka kaffe :(
men ja bor juh inte mä honom nu juh D: <br />
så d är lungt nu ^^ men tack ändå älskling! <br />
och du betyder super mega mkt för mej oxå! <br />
<3 ja älskar dej.
häll gift i maten istället...
sånnadär är inte värd att bli kallad pappa överhuvudtaget.
fyfan bara...<3
du vet... jag vet hur det är..<3
<br />
<br />
<br />
<3
men du var bra på att komma de och duktig <33
jag älskar dig.
Men ja ska typ skriva en hel " bok " nångång <br />
när ja orkar. Och då kommer d kommer va mer detaljerat å sånt. <br />
ja älskar dej oxå .<br />
<3
46 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/peddotiger/423666308/
Visa toppen
Show footer