January
Tuesday 15 December 2009 photo 1/1
|
det var Blue Bird av Hull
det var Blue Bird en brigg
som med sviktande stompar stod på
över soten i snöstormen ner i Sandrid
själva julafton ´72
"Surra svensken till rors, han kan dreja en spak!"
ropa skepparn "all right boys, lös av"
och Carl Stranne från Smögen blev surrad till rors
på Blue Bird som var dömd att bli vrak
han fick Hållö fyrs blänk, fast av snöglopp och stänk
han stod halvblind han fick den i lo
och i lä där låg Smögen, hans hem där hans mor
just fått brevet från Middelborough
"Nå vad säger du Carl, går hon klar?"
"Nej kapten, vi får blossa för här är det slut
Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä
ut med ankarna, båtarna ut"
Men hon red inte upp och hon fick ett par brott
som tog båten dom hade gjort klar
"Jag tror nog" sa Carl Stranne "att far min gått ut
emot oss, jag litar på far!
Båt i lä, båt i lä! Det är far, det är vi!
Det är far min från Smögen, hallå!"
Båt i lä sjöng han ut, dom är här, jumpa i
alle man vi blir bärgade då
Det var Stranne den äldre, en viking, en örn
tog sitt renade brännvin ur vinskåpets hörn
till att bjuda de skeppsbrutna på
"hur var namnet på skutan?" han svorde och slog
nio supar i spetsiga glas
"briggen Blue Bird" det tionde glaset han tog
och han slog det med golvet i kras
"Sa ni Blue Bird, kapten, Briggen Blur Bird av Hull?
gud i himlen, var är då min son?
Var är pojken, kapten, för vår frälsares skull?!"
det blev dödstyst bland männen i vrån
Och Carl Stranne tog sakta sin västern utav
"Spara modern, kapten, denna kväll.
Nämn ej namnet på briggen, som har gått i kval
nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll"
och kaptenen steg upp, han var grå, han var tärd
stormen tjöt, knappt man hörde hans ord
när han sade med självande röst till sin värd
"Carl stod surrad och glömdes ombord"
det var Blue Bird av Hull
det var Blue Bird en brigg
som med sviktande stompar stod på
över soten i snöstormen ner i Sandrid
själva julafton ´72
ropa skepparn "all right boys, lös av"
och Carl Stranne från Smögen blev surrad till rors
på Blue Bird som var dömd att bli vrak
han fick Hållö fyrs blänk, fast av snöglopp och stänk
han stod halvblind han fick den i lo
och i lä där låg Smögen, hans hem där hans mor
just fått brevet från Middelborough
"Nå vad säger du Carl, går hon klar?"
"Nej kapten, vi får blossa för här är det slut
Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä
ut med ankarna, båtarna ut"
Men hon red inte upp och hon fick ett par brott
som tog båten dom hade gjort klar
"Jag tror nog" sa Carl Stranne "att far min gått ut
emot oss, jag litar på far!
Båt i lä, båt i lä! Det är far, det är vi!
Det är far min från Smögen, hallå!"
Båt i lä sjöng han ut, dom är här, jumpa i
alle man vi blir bärgade då
Det var Stranne den äldre, en viking, en örn
tog sitt renade brännvin ur vinskåpets hörn
till att bjuda de skeppsbrutna på
"hur var namnet på skutan?" han svorde och slog
nio supar i spetsiga glas
"briggen Blue Bird" det tionde glaset han tog
och han slog det med golvet i kras
"Sa ni Blue Bird, kapten, Briggen Blur Bird av Hull?
gud i himlen, var är då min son?
Var är pojken, kapten, för vår frälsares skull?!"
det blev dödstyst bland männen i vrån
Och Carl Stranne tog sakta sin västern utav
"Spara modern, kapten, denna kväll.
Nämn ej namnet på briggen, som har gått i kval
nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll"
och kaptenen steg upp, han var grå, han var tärd
stormen tjöt, knappt man hörde hans ord
när han sade med självande röst till sin värd
"Carl stod surrad och glömdes ombord"
Visa toppen
Show footer