September
Saturday 4 September 2010 photo 1/1
|
20/11-08 ~ 19/4-10
Sagan om Östertorps Mistral
Första gången jag skulle rida honom var jag mycket skeptisk. Mamma hade snackat länge om att jag skulle prova han men jag såg dig som en weirdo liten spänd sak. Då var det en tjej som hette Tove som hade tävlat honom med blandade resultat, självklart blev det lite nervös när hon dök upp på läktaren och jag tyckte det kändes heeelt åt helvete! Sen när jag suttit av så kom annie fram till mig och sa "jag tror vi har hittat våran nya mistralryttare". Sen var jag fast! Vi gjorde våran första start på nyårscupen och red Lc. Det första han gör när vi kommer in på banan är att kasta av mig! Då blev jag så jävla sur och red som aldrig förr! Och vi slutade på en 4;dje placering (kommer inte ihåg %). Jag red honom våren 09 en gång i veckan och vi låg på en jämn nivå utan någon större utveckling. Sen på höstaen 09 tog det fart på riktigt då vi började med träningarna för annie. Första träningen slog vi på stort och hade staketen och musiken igång, och ja... ponny goes bananaz!!! jag hängde på halsen praktisvis hela träningen. Sen gick vi från klarhet till klarhet. Vi hittade en bra form och jag kunde hitta den rätta känslan. Han och jag utvecklandes jättemycket och vi började verkligen få flyt. På solna var det dags för att rida en Lc som terminens första tävling. Han var lite tveksam när vi skulle lasta i trailern hemma då vi annars har bussar , men han gick in sen så snällt. När vi körde dit var annie helt förvånad över hur lugn och snäll han var, han rörde inte en fena! När vi lastade ut var han jättelugn och på framridningen var han stencool. På banan var han nästintill seg vilket är ytterst ovanligt för att vara honom! Han skötte sig exemplariskt och vi hamnade i mitten. Då det inte blev någon placering så skulle vi ställa in honom och rulla hemåt men det var lättare sagt än gjort! Frida och annie skulle lasta honom medans jag plockade ihop alla saker. Han vägrar gå in och reser sig och lyckas träffa annie med hoven i huvudet. Ánnie var då deckad och låg på marken, då skulle en kvinna leka hjälte och vara så snäll och hjälpa till. Hon satte på sig en hjälm och tog Mistral, Annie verkligen varnade henne att han reser sig men hon ville hjälpa till. Hon hinner inte ens ta honom innn han reser sig och landar på henne, som tur va blev det bara lite näsblod för hennes del. Han draa gärnet och kliver av linan, springer in i skogen men lyckas fångas av min underbara syster. Sen fick jennie komma med bussen och köra hem honom. För annie blev det e tripp till sjukhuset och fick några stygn i skallen. Snacka om den perfekta tävlingsdagen! Men jag fortsatte rida på honom och vi startade hemmatävlingen och fick en placering i Lc på 60 %.
Onsdag ringde Annie till ig när jag var i skolan... Jag gick ut från lektionen och satte mig i korridoren. Hon berättade att hon inte tyckte jag skulle rida honom längre. Jag hörde knappt hälften av vad hon sa och kommer inte ihåg ett smack! Den 19 april var sista gången jag red på dig så du var min.
Dom åren jag fick med dig var helt fantastiska och så otroligt lärorika! Fulla med skratt, lycka och tårar. Jag hade aldrig varit den ryttare jag är idag utan dig.
Du är fantastisk!
Annons
Visa toppen
Show footer