Tuesday 18 December 2007 photo 7/13
|
Chester den galningen fick för sig att han skulle bada! Tystnaden och stillheten förtydligade en verklig overklighet. Det brännande iskalla havets svallande automatiska krusningar var det enda som rörde sig. Horisonten hade drunknat i dimman och havet tycktes sluka oändligheten bortom diset. Dit vi inte kunde se. Vattnet som var klarare än en spegel och kallt som frostigt sprucket glas sköljde långsamt över de blå och vita musselskalen vid strandkanten. Sanden. Stillheten i den här lilla, lilla världen var väldigt påtaglig och gjorde världen så sårbar och skör. Den rymdes nästan i handflatorna för ett ögonblick. Allt var dimmigt, utsuddat, skört och skarpt. Ingeting blänkte eller glimmade, förutom på mina slutna ögonlock. Överallt är det väldigt grönt. Om några dagar är det julafton. Det kan man knappast tro när allt är så tyst och grönt. Allt som hörs är mina hjärtslag och mina andetag, och allt som känns är den smygande, krypande kylan i fingertopparna. Jag fryser. -Kom Chester så går vi hem igen och dricker te och tänder ljus. En ljudlös, svallande, grön, automatisk verklighet lämnades bakom ryggen och stenarna. Lämnades fri åt någon annan som hade tid att se den.
Annons