August 2009
Jag cyklade... så långt ut i skogen jag bara orkade, självutlösare? - Knappast, Danne följde mig på en färd, för o glömma världen, så orättvis o tärd. Så glad är ja inte.
Ja pekade på vattnet, det var rätt brunt och fult. Trots allt, så tyckte jag mig kunna glimta en viss av skönhet i det. Träden runt om, hade ruttnat.
Guidom sade Gollum, jag säger en skogsman. Vattnet smakade som väntat, orent och inte alls som bergsslagen... ni vet den dom gör reklam om, där på tv´n hemma. Soffa.
Hittade en svamp, ta mej bort, ack nej... inte av sådan kvalisort. Jag fick posera, och svampen gav min armbåge unikt stöd.
Spindel, jo jag drömmde ju en gång, det börjar bli år sen nu. Svindel snarare, efter alla dessa år, ett fotokan väll gå, men mer än så... jag vet inte ja.
Till mitt avslut klänger jag pÃ¥ rutten grund. SÃ¥ känns det, lika ostabilt sÃ¥som pÃ¥ förnuftig och ärligt sund. Kunde jag klättra uppÃ¥t, skulle jag det, men nu bara vÃ¥grät, det är sÃ¥ vi mÃ