March
Tuesday 4 November 2008 photo 1/1
|
Kaffeabstinens, ett av världens kanske mest onödigaste abstinenser.
Symptom: trötthet, huvudverk, yrsel, muntorrhet, kallsvettningar, skakningar & oro.
Jag försöker att lägga av, men det är fan inte lätt. I min familj har vi alltid druckit hutlöst mycket kaffe. Kanna på kanna. Jag var sen i min debut, drack saft fram tills sexton års ålder, jag gillade saft... nu funkar det helt enkelt inte längre.
Ett härligt rus, som en strömmande flod av elektricitet från toppen av min hjässa. Ut i varenda muskel, upp & hoppa ingen tid för o sitta still. Jag blev snabb, som vinden, smidig likt luft och grabben hela dan. Men nu, nu vet jag inte vad jag är, inte ens luft.
Det var en cermoni, någonting jag började med i sällskap, det börjar väll oftast där har jag hört? Det fanns alltid omkring, ju äldre jag blev desto större blev trycket. Alla drack, det var väll inte så att nån kopp då och då var farligt heller, så en dag hämtade jag en kopp, sa till min mormor att för fan, häll upp! Underbart? Nej knappast... aldrig första gången fick jag höra, att dricka kaffe är någonting du måste lära dig. Sagt och gjort tvingade jag mig också till att lära mig.
När man väl har lärt sig dricka kaffe är det som nya dörrar plötsligt öppnas. Du kan "vara med" på ett annat vis. Speciellt märks det under själva "påtåren", den är oerhört symbolisk, vem har fått nog, och vem vill fortsätta? Är det så att du väljer att avstå påtår, skickar det automatiskt signaler om att du planerat lämna bordet, undertonat att du möjligen inte trivs i sällskapet. Jag antar att jag alltid varit en alldeles för snäll människa, för hur många gånger har jag inte sagt JA när jag velat säga NEJ!?
Jag förstår numera att många missbrukare innerst inne har varit genomgoda och snälla människor. Att de värnat så mycket om andra att de glömt bort sig själva. Lyckligtvis accepterar numera mina vänner, klasskamrater och i särklass min familj att jag avstår den extra påtåren eller kanske ibland fördrar en kopp te framför kaffekoppen.
Jag älskar kaffe, men min kärlek till mig själv är större.
Jag hoppas att ni orkat läsa enda hit, min historia är bara en av många tusens. Ta hand om er mina vänner, och våga säga: -nej tack. För vi tycker om er ändå.
Undertecknat:
Robin "Räven" Eklund
Symptom: trötthet, huvudverk, yrsel, muntorrhet, kallsvettningar, skakningar & oro.
Robin "Räven" Eklund
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/pepperland/290594144/
Visa toppen
Show footer