November
Monday 16 August 2010 photo 1/1
|
Har suttit och filat på ett nytt projekt och lägger upp vad jag har hittils, är mest nyfiken på vilken stämning som byggs upp. Så det skulle verkligen uppskattas om ni kan läsa igenom det och berätta ungefär vilket intryck det ger. Och om ni vill läsa mer, iof.
Är tänkt att liksom "Det Hungrande Djupet" (som iof typ bara Alice har ett ex av och kanske Rick) att vara en skräcknovell, med gotiska/romantiska (stilen då, inte genren) drag. En del Lovecraft-homage också.
--
Staden hade legat vid bergets fot så långt bak som någon kunde minnas. Det fanns inte en bok i stadens digra bibliotek som kunde beskriva en tid då det inte fanns en boplats på platsen. Men den var också den enda plats där folk bodde i bergets skugga. Det fanns några isolerade jakt- och skogshuggarläger utspridda i de tjocka skogar som sträckte sig upp för berget men inte mer. Mer än så tolererades inte. Men trots det försökte människor sprida sig, likt myror, över berget. De flesta var besatta av de rikedomar som enligt sägnen var gömda djupt i skogen eller i bergstunnlar som gruvfrun själv hade karvat ut. De hittades aldrig och de enda spår som någonsin hittades var övervuxna ruiner av gruvläger och halvbyggda hus. Men folket slutade aldrig komma, trots varningarna. Skogsrået tröttnade.
Hon vaktade sina domäner noga och svartsjukt. Skogen började förändras. Ljuset från solen och månen fick berget att glöda bländvit. Det stack i ögonen att titta på det då solen var som starkast. Som en varning.
Allt mindre av solens ljus släpptes igenom lövverket som tycktes flätas samman som av en egen vilja. Den än gång så ljusa, varma skogen blev nästan hatisk. Tidigare hade resande alltid kunnat ana, men bara ana, vaksama ögon som iaktog dem. Nu var det ingen som gick obeväpnad i skogen, vissa inte ens inom synhåll från skogsbrynet. Beväpnade vakter sattes ut på stadsmurarna. Skogen bevakades dygnet runt. Men trots att ingen kunde säga hur verkade den röra sig allt närmre staden. Paranoian och vidskepligheten i staden vart en rasande eld, som svepte igenom staden i en våg av häxjakt, misshandel och mord. Folk började försvinna. Vissa flyttade bort, vissa vart galna och sprang ut i skogen eller tog livet av sig och vissa bara försvann spårlöst. Ibland hade man hittat barr eller kvistar i deras sängar.
Skogen kröp allt närmre. Några av vaktposterna hävdade att de sett en gestalt med gröna, glödande ögon sväva ovanför skogen och titta på dem. Håret, som var fullt med kvistar, hade fladdrat lätt i en vind som inte fanns och hon bar en vid klänning sydd i löv och barr. Gestalten, som de med skräck insåg bara kunde vara skogsrået, hade skrattat flickaktigt och sedan försvunnit. Där i en sekund, borta efter det att de blinkat. Som om någon knäpt med fingrarna.
Det var dagen efter som Peter vaknat och insåg att hans fru försvunnit.
Comment the photo
keep up the good work!
Nej, det är ju bara en introduktion. Ville försöka bygga upp stämningen.
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/perpowerslave/469286970/
Visa toppen
Show footer