Tuesday 30 September 2008 photo 2/7
|
PROLOG
Del 2
Igår ringde telefonen, klockan var runt tolv och mamma svarade. ''Hej det är Camilla'' hade hon svarat, sen hade hon lyssnat på vad personen i luren sagt. Efter en stund stelnade hon till. Jag satt i köket där hon stod och pratade, och såg förundrad ut när hon stelnat till, hon fick ett konstigt uttryck i ansiktet, sen hade hon lett lite ironiskt för sig själv. En stund senare bad hon mig fixa penna och papper, vilket jag gjort. Personen i luren rabblade antagligen upp ett telefonnummer, eftersom hon sa efter honom och skrev ner numret. När hon lagt på tittade jag frågande på henne. ''Vad var det där om? Vem var det?'' sade jag. ''Det var... Ha, de var... Det var din pappa.'' svarade hon, så lugnt hon kunde. ''Mamma, han är död.'' sade jag försiktigt. ''Nej, jag menade inte Olle, jag menade... Din riktiga pappa.'' sade hon, och betonade 'riktiga'. ''Han som stack när jag var tre? Jaha, vad ville han?'' sa jag, jag försökte låta oberörd, men jag kommer ihåg att jag var riktigt nyfiken på vad mamma skulle säga. ''Han... Ville äta middag med dig ikväll, han bad mig ringa upp honom när jag frågat dig'' sade min mamma och bet sig i läppen. ''Va? Menar du det? Ska jag få träffa min pappa? Asså, min riktiga pappa?'' frågade jag uppspelt, jag ville träffa honom, även om han aldrig skulle vara som pappa Olle. Olle var, enligt mig, min verkliga pappa. ''Ja, vill du gå? För vill du inte så förstår jag dig, men nu har du ju chansen att träffa honom'' sa hon, men såg säkrare ut nu. Hade hon trott att jag skulle vägra? Det såg så ut. Men, innan tänkte jag ju så, om pappa ville träffa mig, så skulle jag vägra, han lämnade mig! Men jag var ju nyfiken, han kanske var en bra fader. Och jag och Patrik saknade en fader i huset, kanske skulle han kunna bli en sådan pappa för Patrik, som Olle var för mig? Mina tankar banade iväg alldeles för långt i förväg. ''Vill du gå ikväll då?'' frågade mamma. ''Ja! Ja, det vill jag!'' svarade jag glatt. ''Okej, jag ringer och säger det. Kan du säga till Patrik att det är fika om tio minuter, så ringer jag din pappa'' sade mamma. Jag gick upp till Patrik och berättade det hela. Han blev glad för min skull. Men jag såg i hans ögon att han också blev lite ledsen, jag skulle få träffa min pappa nu, efter alla år, men han skulle aldrig mer få träffa sin. Jag kramade om honom, och han besvarade kramen. Sen gick vi ner, mamma hade slutat prata med min pappa, hon stod och dukade medan hon visslade på någon munter melodi. ''Du träffar din pappa klockan sju vid ''resturang tre korvar'', är det okej? Jag kan föresten inte följa med dig, alltså, jag menar inte att jag skulle äta med er, men jag kan inte följa dig till resturangen, jag ska träffa några kompisar, vi ska gå ut på krogen ikväll, sen sover jag över hos dem, är det okej om du är ensam med Patrik ikväll?'' babblade hon på. ''Ja, det är okej'' sa jag. ''Det är okej'' sa Patrik, han kunde ta hand om mig ikväll. Resten av dagen gick fort, jag duschade mig och gjorde mig iordning, sminkade mig och allt, bara för att min pappa skulle tycka om mig. Kvällen kom och jag sa hejdå till Patrik, mamma hade redan gått, hon skulle träffa sina kompisar vid sex. Patrik önskade mig lycka till, och vi kramades, han undrade om jag ville ha följe, men jag sa att det var okej, jag ville gå själv. Han sa att jag kunde ringa, om det var något. Sen gick jag.
Comment the photo
Fast fortsättningen kmr inte alls bli lika bra.. Men aa^^;)
Haha, jo, fortsättning finns, har inte gjort så långt på den ännu däremot... Men den kommer :)
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/persempre/270341507/