January
Saturday 31 January 2009 photo 3/9
|
Kärlek - På riktigt!
2.
''Kevin'' svarade den underbara rösten som bara kunde tillhöra en person – Cajsas pojkvän.
''Hej, de är Cajsa, tack för brevet! Jag blev tårögd! Jag älskar dej enormt, ska du veta!''
''Åh, hej! Va bra... Älskar dej otroligt me! Jag saknar sönder mej efter dej!''
''Jag saknar dej me, vi träffades senast igår... Ska vi träffas imon? Jag kan inte idag, vi ska på middag hos mormor å morfar. Mamma tvingar mej!''
Kevin började skratta. Han visste att Cajsa hatade att vara hos sin mormor å morfar. Hon hade aldrig något att göra där. han hade varit med där några gånger. Han tyckte där var mysigt. De hade gått promenader i skogen mitt i natten. Bara han och Cajsa.
''Sluta, de e faktiskt inte kul, å mamma sa att du inte fick följa med'' fortsatte Cajsa och lät sur.
''Haha, jag tycker de e lite småkul faktiskt'' fortsatte Kevin att retas.
''Meh... Där finns inget att göra!'' surade Cajsa vidare.
''Där finns en skog att gå i, å lite frisk luft gör dej bra, flicka lilla'' retades Kevin.
''Vafan! Nu låter du som mamma. Du ska väl stå på min sida!?'' sa Cajsa, och låtsades låta upprörd.
''Haha, jag tror faktiskt inte att du har något val. När ska vi träffas imorgon?''
''Cafèt vid parken, kl: 13?''
''Låter bra!''
''Då ses vi där!?''
''Ja, puss hej!''
''Puss''
Klick!
Cajsa satt kvar med telefonen i handen en stund.
''Cajsa! Kom nu, vi ska åka till mormor å morfar om 10 minuter'' ropade hennes mamma utifrån hallen.
Cajsa står utanför cafèet och väntar på Kevin. Klockan är fem minuter i ett och hon kom precis. Hon tittar otåligt på klockan och sedan utmed vägen där Kevin ska komma. Efter en stund tröttnar hon på att stå upp, så hon går in till cafèet. Hon beställer en cola och sätter sig vid ett bord och smuttar på drycken. Efter någon minut känner hon två händer framför ögonen.
''Gissa vem!'' säger en röst hon skulle känna igen i alla lägen.
''Hm... Få se nu...'' säger hon medan lyckan sprider sig i henne.
''Vem kan de va? Haha, Kevin!?''
''Rätt! Hur fan kunde du veta!?'' säger han å låtsas vara förvånad.
''Ne, kände bara på mig det'' svarade Cajsa glatt.
Kevin beställer också en cola, sen går de ut i parken.
Solen skiner och Cajsa tar av sig jackan och hänger den över armen.
De sätter sig på en bänk och dricker och njuter av solens strålar.
Cajsa lutar huvudet mot Kevins axel och han lutar sitt mot hennes.
''Du har på dig halsbandet'' säger Kevin och låter nöjd.
''Ja, klart. Å du har på dig din'' säger Cajsa, och ser på den silvriga kedjan med ett hjärta i sten som hänger runt hans hals.
''Jag har saknat dig'' viskar Cajsa och ler.
''Jag har saknat dig också'' viskar Kevin, helt i onödan, för det visste hon redan.
''Jag vet...'' viskar hon tillbaka.
''Hur var det igår?'' viskar Kevin.
''Tråkigt! Vad trodde du?'' viskar hon till svar.
''Haha! Varför viskar vi?'' frågar Kevin.
''Jag vet inte'' svarar Cajsa och skrattar till.
Cajsa lyfter på huvudet och tittar in i Kevins mörka gråa ögon. Hon ser djupt in i dem, tre sekunder senare möts deras läppar.
De hånglar, varsamt, länge.
När de skillt läpparna åt börjar båda le. Sen lägger sin Cajsa med huvudet i Kevins knä. Han börjar klappa henne på håret. De gör så en lång stund.
''Kevin'' svarade den underbara rösten som bara kunde tillhöra en person – Cajsas pojkvän.
''Hej, de är Cajsa, tack för brevet! Jag blev tårögd! Jag älskar dej enormt, ska du veta!''
''Åh, hej! Va bra... Älskar dej otroligt me! Jag saknar sönder mej efter dej!''
''Jag saknar dej me, vi träffades senast igår... Ska vi träffas imon? Jag kan inte idag, vi ska på middag hos mormor å morfar. Mamma tvingar mej!''
Kevin började skratta. Han visste att Cajsa hatade att vara hos sin mormor å morfar. Hon hade aldrig något att göra där. han hade varit med där några gånger. Han tyckte där var mysigt. De hade gått promenader i skogen mitt i natten. Bara han och Cajsa.
''Sluta, de e faktiskt inte kul, å mamma sa att du inte fick följa med'' fortsatte Cajsa och lät sur.
''Haha, jag tycker de e lite småkul faktiskt'' fortsatte Kevin att retas.
''Meh... Där finns inget att göra!'' surade Cajsa vidare.
''Där finns en skog att gå i, å lite frisk luft gör dej bra, flicka lilla'' retades Kevin.
''Vafan! Nu låter du som mamma. Du ska väl stå på min sida!?'' sa Cajsa, och låtsades låta upprörd.
''Haha, jag tror faktiskt inte att du har något val. När ska vi träffas imorgon?''
''Cafèt vid parken, kl: 13?''
''Låter bra!''
''Då ses vi där!?''
''Ja, puss hej!''
''Puss''
Klick!
Cajsa satt kvar med telefonen i handen en stund.
''Cajsa! Kom nu, vi ska åka till mormor å morfar om 10 minuter'' ropade hennes mamma utifrån hallen.
Cajsa står utanför cafèet och väntar på Kevin. Klockan är fem minuter i ett och hon kom precis. Hon tittar otåligt på klockan och sedan utmed vägen där Kevin ska komma. Efter en stund tröttnar hon på att stå upp, så hon går in till cafèet. Hon beställer en cola och sätter sig vid ett bord och smuttar på drycken. Efter någon minut känner hon två händer framför ögonen.
''Gissa vem!'' säger en röst hon skulle känna igen i alla lägen.
''Hm... Få se nu...'' säger hon medan lyckan sprider sig i henne.
''Vem kan de va? Haha, Kevin!?''
''Rätt! Hur fan kunde du veta!?'' säger han å låtsas vara förvånad.
''Ne, kände bara på mig det'' svarade Cajsa glatt.
Kevin beställer också en cola, sen går de ut i parken.
Solen skiner och Cajsa tar av sig jackan och hänger den över armen.
De sätter sig på en bänk och dricker och njuter av solens strålar.
Cajsa lutar huvudet mot Kevins axel och han lutar sitt mot hennes.
''Du har på dig halsbandet'' säger Kevin och låter nöjd.
''Ja, klart. Å du har på dig din'' säger Cajsa, och ser på den silvriga kedjan med ett hjärta i sten som hänger runt hans hals.
''Jag har saknat dig'' viskar Cajsa och ler.
''Jag har saknat dig också'' viskar Kevin, helt i onödan, för det visste hon redan.
''Jag vet...'' viskar hon tillbaka.
''Hur var det igår?'' viskar Kevin.
''Tråkigt! Vad trodde du?'' viskar hon till svar.
''Haha! Varför viskar vi?'' frågar Kevin.
''Jag vet inte'' svarar Cajsa och skrattar till.
Cajsa lyfter på huvudet och tittar in i Kevins mörka gråa ögon. Hon ser djupt in i dem, tre sekunder senare möts deras läppar.
De hånglar, varsamt, länge.
När de skillt läpparna åt börjar båda le. Sen lägger sin Cajsa med huvudet i Kevins knä. Han börjar klappa henne på håret. De gör så en lång stund.
Visa toppen
Show footer