January
Saturday 1 August 2009 photo 13/17
|
Någon att lita på!
Del 13
Tove vaknade morgonen därefter, hon hade huvudvärk, och ont i magen och underlivet. Hon kom smärtsamt ihåg vad som hänt igår. Tills han hade börjat slå henne, efter att hon svimmat var det bara svart.
Flashback!
Hon hade vaknat efter ett tag, hon såg Johan sitta på en bänk och ta kort på henne. Hon ställde sig snabbt upp, lite för snabbt, hon ramlade ihop igen. Hon ställde sig upp igen, saktare den här gången. Nu gick det bättre. Men det gjorde väldigt ont i magen. Hon skyndade sig ut, hon sprang ut från skolgården, det gjorde väldigt ont, men hon ville bort därifrån. När hon inte kunde se skolan längre föll hon ihop, hon började gråta igen.
'Bzz' 'Bzz' sms.
'Hej:)
Hur mår du?
Vad gör du?'
Det var David.
Tove orkade inte ljuga så hon skrev:
'Hej...
Skit. Dd?
Sitter på marken, lutat mot ett träd... Dd?'
Efter mindre än en minut fick hon svar tillbaka:
'Vad är det? :(
E du ute? E de inte kallt?
Jag mår bra.
Gör inget.'
Skulle hon säga?
Kallt? Ja, när hon tänkte efter var de det, väldigt kallt!
Klockan var 10 på kvällen, och det hade börjat duggregna, och mörkret började falla. Hon måste gå hem, hon ville inte sitta kvar när det var mörkt. Hon var mörkrädd, och hade blivit ännu räddare för mörker sen den där lördagen, när hon mötte på Johans andra sida för första gången.
Hon tänkte på David. Hans leende, han mörkt blåa ögon, kan hon lita på honom?
'Kan la lita på dej?'
'Ja!'
'Ok...
Jag, jag, det är en lång historia...
Vet inte om jag orkar berätta hela nu...
Men jag har sjukt ont i magen!
Blev... Slagen, sparkad...
Men berätta inte för någon!'
Efter att hon skickat det ångrade hon sig lite. Men nu kunde hon inte ändra sig. Det var skickat.
Någon minut senare fick hon ett svar tillbaka:
'Va?
Vem fan har gjort det?
Varför? :@
Jag finns här<3'
'Aww... Tack <3
Men... Jag kan inte säga vem...
Men du skulle inte trott mig iaf'
'Jag skulle visst tro dej!
E de nån jag känner?'
'Ja, men jag säger inte vem...'
'Ok.. Var är du?'
'Ute, vid stora eken.
Hurså?'
Efter fem minuter hade han fortfarande inte svarat.
Fan! Tänkte hon, sen såg hon hur mörkt det hunnit bli. Klockan var halv elva nu. Hon ställde sig upp för att börja gå hemmåt.
''Aj!'' Det gjorde skitont i magen, hon föll ihop mot trädet igen. ''Aaaaj...''
''Shit! Jag ska fan slå sönder han som gjort detta!'' det var Davids upprörda röst, Tove ryckte till.
''Gör det mycket ont?'' frågade han med vänligare röst.
''Mm...'' sa Tove tyst och gjorde en grimas. Hon försökte ställa sig upp. Men det gjorde för ont så hon satt kvar. Han satte sig jämte henne.
''Så, hur hände det?'' Tove satt tyst. Efter en stund började hon snyfta. David la armen om henne. ''Hur är det?'' frågade han.
''Vet inte...'' sa hon tyst.
''Det e ganska mörkt nu'' sa han efter ett tag. Tove kollade upp, klockan var elva nu och det var väldigt mörkt.
''Ska jag följa dig hem.'' frågade han
''Nej, de behövs inte...'' sa hon, sen ångrade hon sig. ''Eller, jo föresten, om du vill...''
''Ok, ska vi gå?'' sa han och hjälpte henne upp. Det gjorde ont i magen, men det gick. De var tysta under tiden de gick hem, när de kommit hem till henne sa hon 'tack' och gick in.
Tove vaknade morgonen därefter, hon hade huvudvärk, och ont i magen och underlivet. Hon kom smärtsamt ihåg vad som hänt igår. Tills han hade börjat slå henne, efter att hon svimmat var det bara svart.
Flashback!
Hon hade vaknat efter ett tag, hon såg Johan sitta på en bänk och ta kort på henne. Hon ställde sig snabbt upp, lite för snabbt, hon ramlade ihop igen. Hon ställde sig upp igen, saktare den här gången. Nu gick det bättre. Men det gjorde väldigt ont i magen. Hon skyndade sig ut, hon sprang ut från skolgården, det gjorde väldigt ont, men hon ville bort därifrån. När hon inte kunde se skolan längre föll hon ihop, hon började gråta igen.
'Bzz' 'Bzz' sms.
'Hej:)
Hur mår du?
Vad gör du?'
Det var David.
Tove orkade inte ljuga så hon skrev:
'Hej...
Skit. Dd?
Sitter på marken, lutat mot ett träd... Dd?'
Efter mindre än en minut fick hon svar tillbaka:
'Vad är det? :(
E du ute? E de inte kallt?
Jag mår bra.
Gör inget.'
Skulle hon säga?
Kallt? Ja, när hon tänkte efter var de det, väldigt kallt!
Klockan var 10 på kvällen, och det hade börjat duggregna, och mörkret började falla. Hon måste gå hem, hon ville inte sitta kvar när det var mörkt. Hon var mörkrädd, och hade blivit ännu räddare för mörker sen den där lördagen, när hon mötte på Johans andra sida för första gången.
Hon tänkte på David. Hans leende, han mörkt blåa ögon, kan hon lita på honom?
'Kan la lita på dej?'
'Ja!'
'Ok...
Jag, jag, det är en lång historia...
Vet inte om jag orkar berätta hela nu...
Men jag har sjukt ont i magen!
Blev... Slagen, sparkad...
Men berätta inte för någon!'
Efter att hon skickat det ångrade hon sig lite. Men nu kunde hon inte ändra sig. Det var skickat.
Någon minut senare fick hon ett svar tillbaka:
'Va?
Vem fan har gjort det?
Varför? :@
Jag finns här<3'
'Aww... Tack <3
Men... Jag kan inte säga vem...
Men du skulle inte trott mig iaf'
'Jag skulle visst tro dej!
E de nån jag känner?'
'Ja, men jag säger inte vem...'
'Ok.. Var är du?'
'Ute, vid stora eken.
Hurså?'
Efter fem minuter hade han fortfarande inte svarat.
Fan! Tänkte hon, sen såg hon hur mörkt det hunnit bli. Klockan var halv elva nu. Hon ställde sig upp för att börja gå hemmåt.
''Aj!'' Det gjorde skitont i magen, hon föll ihop mot trädet igen. ''Aaaaj...''
''Shit! Jag ska fan slå sönder han som gjort detta!'' det var Davids upprörda röst, Tove ryckte till.
''Gör det mycket ont?'' frågade han med vänligare röst.
''Mm...'' sa Tove tyst och gjorde en grimas. Hon försökte ställa sig upp. Men det gjorde för ont så hon satt kvar. Han satte sig jämte henne.
''Så, hur hände det?'' Tove satt tyst. Efter en stund började hon snyfta. David la armen om henne. ''Hur är det?'' frågade han.
''Vet inte...'' sa hon tyst.
''Det e ganska mörkt nu'' sa han efter ett tag. Tove kollade upp, klockan var elva nu och det var väldigt mörkt.
''Ska jag följa dig hem.'' frågade han
''Nej, de behövs inte...'' sa hon, sen ångrade hon sig. ''Eller, jo föresten, om du vill...''
''Ok, ska vi gå?'' sa han och hjälpte henne upp. Det gjorde ont i magen, men det gick. De var tysta under tiden de gick hem, när de kommit hem till henne sa hon 'tack' och gick in.
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/persempre/397257948/
Visa toppen
Show footer