January
Saturday 1 August 2009 photo 14/17
|
Någon att lita på!
Del 14
''Och var fan har du varit då?'' Toves mamma kom utrusandes ur tv-rummet med en ilsken blick i ansiktet.
''Hos e kompis'' sa Tove snabbt.
''Du måste berätta vart du går! Vi har varit oroliga! Ellinor kom hem klockan åtta, varför kan du inte vara som hon?'' sa hennes mamma ilsket. Det var droppen för Tove den kvällen
''Ska jag vara mer som Ellinor? Men varför gjorde ni inte då en klon av henne? Om du inte är nöjd över mig, kasta ut mig då! Så slipper jag er i alla fall!'' skrek hon och sprang in på sitt rum och låste dörren.
'Fan, fan fan!!
Mitt liv är ett helvete!
Det är inget med de jag berättade innan...
Det har jag aldrig vart med om innan, jag har aldrig blivit slagen så mkt...
Men hemma... Hon skriker varje dag, å jag orkar fan inte mer snart, och ingen bryr sej...'
'Jag bryr mig!
Jag förstår dig, min farsa är sådan...
Men jag finns här för dej<3'
'Det betyder otroligt mkt!
Du kan lita på mig och prata med mig också, glöm inte det!
Vi kan båda skriva av oss hos varandra, okej?
Alltså... Hon undrade vart jag varit? Jag sa kompis...
Hon skrek att de varit oroliga (vilket är bullshit), sen sa hon att jag borde vara mer som Ellinor, jag hatar när de jämför mig med henne! Jag får inte vara den jag vill vara!'
'De hade säkert varit oroliga! Hon kanske bara inte kan hantera det, och blir arg på dej isf...?
Jag vet inte... Men kanske...
De e som med min pappa...
Han verkar inte bry sej om vad jag tkr, å det känns som om han letar efter anledningar att börja skälla på mig, och allting gör jag fel...'
'Föräldrar är skit >.<'
Sen hade de fortsatt sms:a.
De hade slutat vid halv ett, Tove hade somnat tio minuter efter. Första natten på länge hade hon ett leende på läpparna när hon somnade. Men nu, morgonen efter kunde hon inte fatta varför... Visst, han var underbar och han gjorde henne glad, men hur kunde hon glömma det som hänt bara timmarna före!? Nu kom hon ihåg dem, de for in i henne. Allt kom på en gång och det kändes som en hård smäll i ansiktet. Allt om vad som hände igår, från att hon kommit in i skolan till att hon föll ihop vid trädet. Det gjorde ont bara att tänka på det, hon tog sig för magen. Det var inte bara minnena som gjorde ont. Hon hade verkligen ont i magen. Hon drog upp pyjamaströjan lite och drog efter andan. Hon hade stora blåmärken över hela magen.
Hon gick in i badrummet.
Måste duscha, tänkte hon. Duscha bort all smuts, allt äckel...
Hon drog av sig kläderna, hon hade blåmärken över hela kroppen, det gjorde ont när hon drog av dem. Vilket inte var så konstigt, med det skrämde henne att det gjorde så ont. Om någon skulle stöta till henne skulle det vara svårt att dölja smärtan. Efter duschen gick hon ner till köket, där satt Ellinor och hennes mamma.
''Ska du till discot ikväll eller?'' frågade Ellinor plötsligt.
Just det, det var disco ikväll, Tove visste inte om hon orkade, hon behövde väl tänka igenom allt som hänt. Hon skulle precis säga 'nej' när hon kom på att det var tänka hon inte behövde göra. Hon behövde glömma allt, och på discot skulle hon väl ändå inte hinna tänka så mycket på det.
''Ja'' svarade hon.
Klockan var nio och discot hade precis börjat, Tove satt på en bänk och lyssnade på musiken som strömmade ut ur högtalarna. Marre kunde inte komma, eftersom hon hade influensan, och fortfarande var sjuk. Tove satt där och hade tråkigt, och började tänka på vad som hänt igen, hon försökte tränga undan minnena och försökte lyssna på musiken istället. Sabine kom fram till henne och tog hennes hand och drog upp henne ur bänken och ut på dansgolvet. De dansade en lång stund, efter ett tag var de båda helt utmattade, de satte sig på bänken.
''Haha, fan va trött jag blev'' utropade Sabine.
''Haha, ja, jag med. We own this place!'' sa Tove och båda började skratta. Efter ett tag ville Sabine dansa igen, men Tove var fortfarande trött, så hon satt kvar. Hon började få ont i magen igen också. Det gjorde ont att dansa, men det kunde hon förtärnga. På andra sidan dansgolvet, vid ingången, såg hon David och hans kompis gäng. David kollade mot hennes håll, och såg henne. Han log mot henne, hon log tillbaka. De tittade varandra i ögonen, så fina ögon han hade, de var långt mellanrum mellan dem nu, men hon kom ihåg hur hans ögon såg ut, hans varma leende. Han var den första killen som verkligen brytt sig om henne. Hans kompis sa något till honom och blicken bröts, han svarade sin kompis och de gick iväg. David la en sista blick på henne och log igen, hon log än en gång tillbaka. Så var han borta, hon satt och log för sig själv ett tag, tittade på honom när han stod och snackade med sina polare. En varm känsla bubblade upp inom henne. Vänta nu, tänkte hon. Vad är det här? Hon var väl inte kär? Nej, jag kan inte vara kär i en av skolans snyggaste killar! Jag får tycka han är snygg, men jag kan inte vara kär! Jag kommer aldrig få honom i vilket fall som helst, tänkte hon. Men ändå kände hon den varma sköna känslan i kroppen. Hon kunde inte tränga tillbaka leendet som spred sig över hennes läppar när hon såg honom.
''Dröm vidare, Tove. Han tar inte vem som helst. Jag menar inte att du är ful, men se så få han varit ihop med, han måste visst bli riktigt kär...'' sa Sabine till henne. Hon stod framför henne, tillsammans med två andra tjejer.
''Kom nu!'' sa hon och drog ut henne på dansgolvet. De började dansa.
''Detta är Eva'' sa Sabine och pekade på en brunhårig tjej som var ungefär lika lång som Tove med kvinnliga former.
''-Och det här är Jonna'' sa hon och pekade på en ganska lång ljushårig tjej som var smal och väldigt vacker.
''Hej'' sa Tove glatt.
''Detta är då Tove'' sa hon till dem. De fortsatte dansa. Efter en stund var de helt utmattade, och väldigt törstiga, de betalade varsin femma och delade på två läsk, vilka blev urdruckna på nolltid. Tove, som hade ont i magen efter blåmärkena satte sig på en bänk, de andra började dansa igen, och Tove lovade att komma senare. Eva och Jonna var riktigt schyssta och alla fyra hade blivit riktigt bra vänner. De onda hade gått över, och Tove satt och njöt av musiken och stämningen på discot när hon kände en hand på sin axel, hon kollade upp, det var David.
''Hej, hur mår du?'' frågade han vänligt.
''Bättre, du då?'' svarade Tove.
''Jo, jag mår bra... har du lust å dansa?'' frågade han.
''Visst'' svarade Tove och log. De gick upp på dansgolvet och började dansa. Efter två låtar hörde de DJ:ns röst.
''Vi har många söta par som dansar här nu, så vi tar en lugn låt nu tycker jag.'' Han satte på en lugn låt och David drog henne till sig. Hon kramade om honom och de började dansa tryckare. Eva hade sett henne och hon såg hur hon visade de andra vad hon gjorde. De började skratta och sen gav de henne tumme upp. Tove kände hur hon blev röd i ansiktet, men inte för att hon skämdes. Hon borrade ner huvudet mot hans axel och bara njöt av hans doft och värmen från hans kropp, och tryggheten hon kände av honom, som hon inte känt hos någon annan innan. Efter dansen tittade de varandra djupt i ögonen, hans fina ögon.
''David, där är du ju!'' utropade hans kompis och kom fram till dem.
''Hej'' sa han kort till Tove och sen fortsatte han vänd mot David
''alltså, vi har letat efter dej!'' sa han och drog iväg med honom. Eva, Sabine och Jonna kom fram till Tove.
''Va fan va de där?! När började du umgås med honom? Hallå!? Svara nu Tove!'' nästan hysteriskt skrek de till henne.
''Ne, vi träffades i skolan på en tyska-lektion, så började vi prata lite bara.'' svarade Tove lyckligt. ''Nu dansar vi!'' sa hon och började dansa. De andra skrattade och hängde på.
''Och var fan har du varit då?'' Toves mamma kom utrusandes ur tv-rummet med en ilsken blick i ansiktet.
''Hos e kompis'' sa Tove snabbt.
''Du måste berätta vart du går! Vi har varit oroliga! Ellinor kom hem klockan åtta, varför kan du inte vara som hon?'' sa hennes mamma ilsket. Det var droppen för Tove den kvällen
''Ska jag vara mer som Ellinor? Men varför gjorde ni inte då en klon av henne? Om du inte är nöjd över mig, kasta ut mig då! Så slipper jag er i alla fall!'' skrek hon och sprang in på sitt rum och låste dörren.
'Fan, fan fan!!
Mitt liv är ett helvete!
Det är inget med de jag berättade innan...
Det har jag aldrig vart med om innan, jag har aldrig blivit slagen så mkt...
Men hemma... Hon skriker varje dag, å jag orkar fan inte mer snart, och ingen bryr sej...'
'Jag bryr mig!
Jag förstår dig, min farsa är sådan...
Men jag finns här för dej<3'
'Det betyder otroligt mkt!
Du kan lita på mig och prata med mig också, glöm inte det!
Vi kan båda skriva av oss hos varandra, okej?
Alltså... Hon undrade vart jag varit? Jag sa kompis...
Hon skrek att de varit oroliga (vilket är bullshit), sen sa hon att jag borde vara mer som Ellinor, jag hatar när de jämför mig med henne! Jag får inte vara den jag vill vara!'
'De hade säkert varit oroliga! Hon kanske bara inte kan hantera det, och blir arg på dej isf...?
Jag vet inte... Men kanske...
De e som med min pappa...
Han verkar inte bry sej om vad jag tkr, å det känns som om han letar efter anledningar att börja skälla på mig, och allting gör jag fel...'
'Föräldrar är skit >.<'
Sen hade de fortsatt sms:a.
De hade slutat vid halv ett, Tove hade somnat tio minuter efter. Första natten på länge hade hon ett leende på läpparna när hon somnade. Men nu, morgonen efter kunde hon inte fatta varför... Visst, han var underbar och han gjorde henne glad, men hur kunde hon glömma det som hänt bara timmarna före!? Nu kom hon ihåg dem, de for in i henne. Allt kom på en gång och det kändes som en hård smäll i ansiktet. Allt om vad som hände igår, från att hon kommit in i skolan till att hon föll ihop vid trädet. Det gjorde ont bara att tänka på det, hon tog sig för magen. Det var inte bara minnena som gjorde ont. Hon hade verkligen ont i magen. Hon drog upp pyjamaströjan lite och drog efter andan. Hon hade stora blåmärken över hela magen.
Hon gick in i badrummet.
Måste duscha, tänkte hon. Duscha bort all smuts, allt äckel...
Hon drog av sig kläderna, hon hade blåmärken över hela kroppen, det gjorde ont när hon drog av dem. Vilket inte var så konstigt, med det skrämde henne att det gjorde så ont. Om någon skulle stöta till henne skulle det vara svårt att dölja smärtan. Efter duschen gick hon ner till köket, där satt Ellinor och hennes mamma.
''Ska du till discot ikväll eller?'' frågade Ellinor plötsligt.
Just det, det var disco ikväll, Tove visste inte om hon orkade, hon behövde väl tänka igenom allt som hänt. Hon skulle precis säga 'nej' när hon kom på att det var tänka hon inte behövde göra. Hon behövde glömma allt, och på discot skulle hon väl ändå inte hinna tänka så mycket på det.
''Ja'' svarade hon.
Klockan var nio och discot hade precis börjat, Tove satt på en bänk och lyssnade på musiken som strömmade ut ur högtalarna. Marre kunde inte komma, eftersom hon hade influensan, och fortfarande var sjuk. Tove satt där och hade tråkigt, och började tänka på vad som hänt igen, hon försökte tränga undan minnena och försökte lyssna på musiken istället. Sabine kom fram till henne och tog hennes hand och drog upp henne ur bänken och ut på dansgolvet. De dansade en lång stund, efter ett tag var de båda helt utmattade, de satte sig på bänken.
''Haha, fan va trött jag blev'' utropade Sabine.
''Haha, ja, jag med. We own this place!'' sa Tove och båda började skratta. Efter ett tag ville Sabine dansa igen, men Tove var fortfarande trött, så hon satt kvar. Hon började få ont i magen igen också. Det gjorde ont att dansa, men det kunde hon förtärnga. På andra sidan dansgolvet, vid ingången, såg hon David och hans kompis gäng. David kollade mot hennes håll, och såg henne. Han log mot henne, hon log tillbaka. De tittade varandra i ögonen, så fina ögon han hade, de var långt mellanrum mellan dem nu, men hon kom ihåg hur hans ögon såg ut, hans varma leende. Han var den första killen som verkligen brytt sig om henne. Hans kompis sa något till honom och blicken bröts, han svarade sin kompis och de gick iväg. David la en sista blick på henne och log igen, hon log än en gång tillbaka. Så var han borta, hon satt och log för sig själv ett tag, tittade på honom när han stod och snackade med sina polare. En varm känsla bubblade upp inom henne. Vänta nu, tänkte hon. Vad är det här? Hon var väl inte kär? Nej, jag kan inte vara kär i en av skolans snyggaste killar! Jag får tycka han är snygg, men jag kan inte vara kär! Jag kommer aldrig få honom i vilket fall som helst, tänkte hon. Men ändå kände hon den varma sköna känslan i kroppen. Hon kunde inte tränga tillbaka leendet som spred sig över hennes läppar när hon såg honom.
''Dröm vidare, Tove. Han tar inte vem som helst. Jag menar inte att du är ful, men se så få han varit ihop med, han måste visst bli riktigt kär...'' sa Sabine till henne. Hon stod framför henne, tillsammans med två andra tjejer.
''Kom nu!'' sa hon och drog ut henne på dansgolvet. De började dansa.
''Detta är Eva'' sa Sabine och pekade på en brunhårig tjej som var ungefär lika lång som Tove med kvinnliga former.
''-Och det här är Jonna'' sa hon och pekade på en ganska lång ljushårig tjej som var smal och väldigt vacker.
''Hej'' sa Tove glatt.
''Detta är då Tove'' sa hon till dem. De fortsatte dansa. Efter en stund var de helt utmattade, och väldigt törstiga, de betalade varsin femma och delade på två läsk, vilka blev urdruckna på nolltid. Tove, som hade ont i magen efter blåmärkena satte sig på en bänk, de andra började dansa igen, och Tove lovade att komma senare. Eva och Jonna var riktigt schyssta och alla fyra hade blivit riktigt bra vänner. De onda hade gått över, och Tove satt och njöt av musiken och stämningen på discot när hon kände en hand på sin axel, hon kollade upp, det var David.
''Hej, hur mår du?'' frågade han vänligt.
''Bättre, du då?'' svarade Tove.
''Jo, jag mår bra... har du lust å dansa?'' frågade han.
''Visst'' svarade Tove och log. De gick upp på dansgolvet och började dansa. Efter två låtar hörde de DJ:ns röst.
''Vi har många söta par som dansar här nu, så vi tar en lugn låt nu tycker jag.'' Han satte på en lugn låt och David drog henne till sig. Hon kramade om honom och de började dansa tryckare. Eva hade sett henne och hon såg hur hon visade de andra vad hon gjorde. De började skratta och sen gav de henne tumme upp. Tove kände hur hon blev röd i ansiktet, men inte för att hon skämdes. Hon borrade ner huvudet mot hans axel och bara njöt av hans doft och värmen från hans kropp, och tryggheten hon kände av honom, som hon inte känt hos någon annan innan. Efter dansen tittade de varandra djupt i ögonen, hans fina ögon.
''David, där är du ju!'' utropade hans kompis och kom fram till dem.
''Hej'' sa han kort till Tove och sen fortsatte han vänd mot David
''alltså, vi har letat efter dej!'' sa han och drog iväg med honom. Eva, Sabine och Jonna kom fram till Tove.
''Va fan va de där?! När började du umgås med honom? Hallå!? Svara nu Tove!'' nästan hysteriskt skrek de till henne.
''Ne, vi träffades i skolan på en tyska-lektion, så började vi prata lite bara.'' svarade Tove lyckligt. ''Nu dansar vi!'' sa hon och började dansa. De andra skrattade och hängde på.
Visa toppen
Show footer