Saturday 1 August 2009 photo 16/17
|
Sista delen nu.
Någon att lita på!
Del 16
''Hej Tove! Så, vad har du gjort? Med David!'' sa Sabine menande medan de kom fram mot henne. ''Haha, nej, inget sånt, bara gått en promenad...'' sa hon och log. ''Och hållit handen'' la hon till.
''Du e verkligen lyckligt lottad!'' sa Eva avundsjukt, men med den gälla rösten som alla tjejer har när de vill höra detaljer.
''Men han är nog inte intresserad, se så snabbt han stack nu'' sa hon med besviken min.
''Men hallå! De är klart han gillar dig! Killar beter sig lite konstigt när de är kära.'' sa Jonna. Tove log, men hon trodde inte ett ord på vad Jonna sa. Såklart kan ingen vara kär i henne, Tove. De gick tillbaka till discot. De dansade lite, Tove log, men hon var inte glad för det. Hon hade trott att han gillade henne. Men han var väl bara en bra person, som inte lämnar någon i sticket när de behöver hjälp. Egentligen var han ju för bra för mig, jag är inte värdig honom, tänkte hon. Discot var nästan slut nu, det var bara tio minuter kvar. Eva å Jonna hade redan åkt hem, och nu kom Sabines mamma också, så de kramades hej då, sen var Tove ensam. Hon satte sig på en bänk inne på discot och lyssnade på musiken. Hon kollade mot de tjugotal personer som var kvar, som dansade, hon märkte inte att någon satte sig bredvid henne.
''Hej'' hon ryckte till och tittade på den person som satt sig jämte henne; David. Hon ignorerade honom.
''Du. sorry att jag stack så snabbt innan. Men mina kompisar är så löjliga, skulle de se att jag var med dig skulle de börja fråga dig en massa konstiga frågor, helt urlöjliga saker'' sa han beklagande.
''Jag trodde inte du orkade med det nu. Eller?'' frågade han.
''Ne'' svarade Tove. Men hon tittade fortfarande på de som dansade. Förlåter du mig? Jaa vet att jag bar mig dumt åt. Men jag menar det jag sa innan. Du är vacker!'' sa han.
''Okej, jag förlåter dig'' sa hon. Dumma, dumma dig, de här kommer jag få ångra, tänkte hon. Han bara ljuger för dig!
''Ska vi dansa sista låten?'' frågade han.
''Visst'' sa Tove tveksamt.
''Fast om du inte vill...?'' sa han osäkert.
''Jo, jag vill'' svarade hon, lite för snabbt.
De ställde sig på dansgolvet, först då la Tove märke till att sista låten var en väldigt lugn låt, och att nästan alla dansade tryckare. David drog henne till sig, hon andades in hans doft, den var underbar. Allt med David var underbart.
''Du är den vackraste person jag träffat, det är konstigt, men jag märkte inte det förens den dagen du sprang rakt in i mig'' han skrattade lite åt minnet.
''Jag tror till och med att jag är kär i dig'' la han till i e viskning som knappt hördes. Hade hon hört rätt?
''Säg det igen'' sa hon tyst.
''Jag tror jag är kär i dig'' sa han lite högre. Nu var hon säker på vad han sagt.
''Jag tror jag är kär i dig också'' sa Tove tyst. De tittade på varandra, läpparna kom närmare, när e nuddade varandra ryckte Tove till, drog bort sitt ansikte från hans. Sen såg hon honom i ögonen, hon närmade sina läppar mot honom igen, de möttes. De kysstes. Nu visste Tove. Han var kär i henne, och hon i honom. Hon kunde lita på honom, han var inte som alla andra killar. Han skulle aldrig svika henne.
Slut~
''Hej Tove! Så, vad har du gjort? Med David!'' sa Sabine menande medan de kom fram mot henne. ''Haha, nej, inget sånt, bara gått en promenad...'' sa hon och log. ''Och hållit handen'' la hon till.
''Du e verkligen lyckligt lottad!'' sa Eva avundsjukt, men med den gälla rösten som alla tjejer har när de vill höra detaljer.
''Men han är nog inte intresserad, se så snabbt han stack nu'' sa hon med besviken min.
''Men hallå! De är klart han gillar dig! Killar beter sig lite konstigt när de är kära.'' sa Jonna. Tove log, men hon trodde inte ett ord på vad Jonna sa. Såklart kan ingen vara kär i henne, Tove. De gick tillbaka till discot. De dansade lite, Tove log, men hon var inte glad för det. Hon hade trott att han gillade henne. Men han var väl bara en bra person, som inte lämnar någon i sticket när de behöver hjälp. Egentligen var han ju för bra för mig, jag är inte värdig honom, tänkte hon. Discot var nästan slut nu, det var bara tio minuter kvar. Eva å Jonna hade redan åkt hem, och nu kom Sabines mamma också, så de kramades hej då, sen var Tove ensam. Hon satte sig på en bänk inne på discot och lyssnade på musiken. Hon kollade mot de tjugotal personer som var kvar, som dansade, hon märkte inte att någon satte sig bredvid henne.
''Hej'' hon ryckte till och tittade på den person som satt sig jämte henne; David. Hon ignorerade honom.
''Du. sorry att jag stack så snabbt innan. Men mina kompisar är så löjliga, skulle de se att jag var med dig skulle de börja fråga dig en massa konstiga frågor, helt urlöjliga saker'' sa han beklagande.
''Jag trodde inte du orkade med det nu. Eller?'' frågade han.
''Ne'' svarade Tove. Men hon tittade fortfarande på de som dansade. Förlåter du mig? Jaa vet att jag bar mig dumt åt. Men jag menar det jag sa innan. Du är vacker!'' sa han.
''Okej, jag förlåter dig'' sa hon. Dumma, dumma dig, de här kommer jag få ångra, tänkte hon. Han bara ljuger för dig!
''Ska vi dansa sista låten?'' frågade han.
''Visst'' sa Tove tveksamt.
''Fast om du inte vill...?'' sa han osäkert.
''Jo, jag vill'' svarade hon, lite för snabbt.
De ställde sig på dansgolvet, först då la Tove märke till att sista låten var en väldigt lugn låt, och att nästan alla dansade tryckare. David drog henne till sig, hon andades in hans doft, den var underbar. Allt med David var underbart.
''Du är den vackraste person jag träffat, det är konstigt, men jag märkte inte det förens den dagen du sprang rakt in i mig'' han skrattade lite åt minnet.
''Jag tror till och med att jag är kär i dig'' la han till i e viskning som knappt hördes. Hade hon hört rätt?
''Säg det igen'' sa hon tyst.
''Jag tror jag är kär i dig'' sa han lite högre. Nu var hon säker på vad han sagt.
''Jag tror jag är kär i dig också'' sa Tove tyst. De tittade på varandra, läpparna kom närmare, när e nuddade varandra ryckte Tove till, drog bort sitt ansikte från hans. Sen såg hon honom i ögonen, hon närmade sina läppar mot honom igen, de möttes. De kysstes. Nu visste Tove. Han var kär i henne, och hon i honom. Hon kunde lita på honom, han var inte som alla andra killar. Han skulle aldrig svika henne.
Comment the photo
Håller nog med om allt som Agnes skrev.
Dessutom så slutade den lite för fort, om man säger så. Du skulle kunna förlänga den.
<br />
Men jo, jag håller oxå med om vad Agnes skrev xD<br />
Haha, tack (:
men....jag hade gärna velat veta vad som hände med johan...asså att han kanske kunde bli fångad i fängelset? xD
för annars så e den sjukt bra! :)<3
Taack (:
btw, du skriver otroligt bra!! :) <3
Finns två del 15, tehee.
Just so you know :D!
Men jag tycker du skriver jätte bra, och fängslande! :) Men ändå måste jag hålla med personen under, du borde verkligen inte skriva in massa slang som vi ungdomar använder oss av :P Det blir irriterande då även jag ibland tappar bort mig pga dom.
Men ändå! Keep up the good work! :D
Jo, Agnes är bäst på att ge kritik! ;D<br />
Hm, jo. Jag tänkte ha de i i SMS:en bara, eh. Men jag får väl skita i de i fortsättningen då ;D
jag ska inte vara elak. Jag är lite sur för jag skrev värsta superlånga texten och så funkade inte internet och så råkade jag kopiera en annan sak och så bla bla bla måste jag skriva om men jag känner att som en författarvän är jag skyldig dig lite hjälp, för jag tror att med lite hjälp så ska du klara dig finfint. (haha kanske ;D)
lalala vi börjar med att säga något snällt. Som hur mycket jag gillade handlingen. Den var väldigt bra. Inte så originell, tyvärr, men ändå bra. Jag, som många andra gillar att läsa om våld, haha för jag är en elaking, men du som många andra (inkl. mig själv) verkar gilla att skriva om våld hohoho, men vad vore en bra berättelse utan några knytnävsslag eller lite knullande? :D
Så storyn är bra. Här kommer det som du skulle behöva förbättra, för att texten skulle få högsta betyg av mig och många andra.
Först och främst din skrivstil. Den är inte heller så originell. Inte särskilt unik. Varje människa har en speciell stil, men det jag har läst här, tyder på att du inte har utvecklat den ännu, utan fortfarande är fast i samma spår som när man skriver uppgifter och noveller i skolan. Att utveckla ett eget unikt sätt att skriva på tar däremot tid, men det kommer naturligt medans man skriver. Som tex, kan jag rätt lätt känna igen en Isabel Alleende bok, bara genom att läsa ett kapitel, haha och så är det med många författare. Alla har ett speciellt sätt att skriva. Jag har det, Edison har det och du kommer utveckla det. För just nu är berättelsen lite opersonlig och... för att vara lite extra elak (som jag bara är för din skull) tråkig.
Lite tips.
Skriv låttexter, flashback (istället för att skriva flashback över), sms och sånt med kursiv text, så att det skiljer sig mer från resten av texten. Du kan även sätta texten i mitten om du vill. Det är alltid kul att läsa texter när det är lite snyggt också, med avdelnigar och kursiv och fet text där det bör vara. Så kommer man även in i berättelsen mer.
Ännu ett tips. Det skiljer sig otroligt mycket på språket man använder när man skriver, så att folk ska förstå och tycka om det, och när man skriver på chatter, sms eller tom pratar irl. Så slang är deffinitivt FÖRBJUDET och typ avskytt när det gäller riktigt skrivande. Ingen vettig person vill läsa en bok med "aa," "typ", "meh", "jaa vet," och "isf." i. Det skulle bara leda till massa irritation. Hoho jag vet vad jag talar om (erfarenhet ftw -.-) . lala tänk även på att § är en symbol som inte anvnänds i normala sammanhang, bara mellan ungdomar som förstår vad den betyder (och även mellan dem kan det bli bråk då den ibland betyder olika saker) så när de tex. smsar så tänk på att även där skriva ordentligt och noggrant, trots att du säkert aldrig skulle ha gjort så irl. Det låter så jävla mycket bättre då. Även när de pratar så skriv ordentligt med hela ord och ingen slang, för det är läsa vi ska göra, inte spela upp någon pjäs. (fast även i teater måste man prata ordenlitgt så att folk förstår kom jag på nu xD)
Det är liksom mycket lättare att leva sig in i berättelsen om man inte behöver läsa massa förkortningar eller slang för sånt är så JÄVLANS irriterande (ledsen haha men sant) hihi. Så tänk på det.
Och innan du postar tänk på att (och detta är jobbigt men viktigt) läsa igen flera gånger, läsa högt för dig själv och sedan din familj/vänner. Det gör så mycket skillnad. Tex när man läser tyst så har man allt för sig. Deras röster, utseenden, hur dramatiskt allt ska låta. Men när man istället läser högt är det bara ens egen röst man hör och då kan man lättare se felen osv. Läser man även för någon annan, så måste man läsa ännu nogrannare och även leva sig in i texten så att man inte bara pratar på som en robot utan också försöker få de andra att leva sig in i berättelsen, för inget är väl häftigare än att för en kort stund försvinna in i någon annans värld. *hihi drömma sig bort hihihi* . när man läser för andra kan även de rätta en och ge tips och sånt. det är viktigt viktigt för berättelsen är ju inte bara för dig (om du ska dela med dig av den till andra dvs. vissa skriver faktiskt sånt som ingen annan får se, men det borde ju kallas dagbok istället xD men men anyway) utan för en massa andra med och i deras huvuden måste det låta bra med. Därför, inga slang, skriv ordentligt SOM FAN för det lönar sig. Allt blir så jävla mycket bättre. Ursäka att jag tjatar men det var lite för många "Det e", "Jaa vet" och "hur e de?" i den här berättelsen för mitt eget bästa. Fortsätter det så måste jag nog banka huvudet riktigt hårt i en Terry Goodkind bok tills det går över xD (skämt åsido)
om du tycker att jag överdriver så BRA, för när det gäller sånt här (som för mig är blodigt allvar) kan man aldrig rätta för mycket eller läsa om för många gånger. Haha, nu är jag färdig. Ville bara säga också att trots dess brist på originalitet så kunde jag leva mig in i berättelsen och någorlunda förstå hur personerna kände (även om det skulle behöva vara lite mer realistiskt) och jag tyckte inte illa om novellen. (titta noga, detta var nämligen en komplimang)
det är nog allt det positiva du får ut ur mig för jag är lite för kräsen haha för att vara snäll med mina lovord :D (fast jag är egentligen snäll men schhh säg inte till någon *fniss*)
hoppas du kan lära dig något utav det här, och om inte så har iaf jag gjort det för jag lär mig alltid nya saker av mig själv som jag inte ens visste att jag visste :D hahahaha puss på sötsak <3
Jag vet att du gillar att få sådan här kritik, och de gör jag med! Precis så här ville jag ha de! Haha, du är bäst, tack! <3<br />
Jag kan iaf säga att de me kursiv stil på låttexterna, det hade jag, när jag skrev de i Open office, de var också i mitten då. Men de ändrades när jag kopierade in dem på bdb -.-' Så jag hade faktiskt det så. Och okej. Haha, tac iaf. Jag ska tänka på't! :D<br />
<br />
Puss på sötare<3
<br />
Tack anyway (:
24 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/persempre/397577444/