Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Jag och Nadia åkte tågforfree till huvudet. vi studerade flitigt hela vägen till vårat mål.
med plugga menas det att vi blåste bubblor gjorde på en förmögenhet av tuggummin(spiskummin?).
med tuggumminas hjälp flög vi vidare till medburgareplatsen och söderut.
nadia avancerar till dryg-och-svår-posen när vi förtärde föda, åt mat, tuggade och svalde, tog oss för, glufsade gommen, ja. ni förstår vart vi vill kom
den stora styggingen sa "ni får fan stå och frysa för ni kommer inte in än på tre timmar."
(jag vet vem som kommer säga "men ditt barn, stå och köa så
vädret var oförskämt kyligt emot oss en kväll som denna.
efter en stund som varade i x antal minuter och månader(mentalt) sa också vakterna "inga kameror får tas
long winters gitarrist får utmärkelsen "kvällens näsa".
tänk dig det som vardagsrum du.
Våran favorittjockis stod i ett fint ljus och sjöng the last time.
och jag blev alltför sentimental. emotionell. töntig. vacker.
till textraderna
You fall on me for anything
mina kamerabatterier ville inte väl en kväll som denna, så jag hetsklickade kort på tom chaplin, därav motivet. såbranuvetvidetnugårvi
neråt.
det enda so
Det lille barnet sjöng visor för mitt hjärta.
och han var helt vild och hoppade omkring som om att dansa var det sista han gjorde i livet.
han har fan english tea party-potential, de
en liten lustig dans kanske hade varit på plats?
den jäveln. han slängde sig ut i publikens armar. på båda sidorna. men! inte i mitten! vi fick med andra ord inte kän
det var faktiskt en utav de finaste konserter jag har sett i hela mitt liv och allt var så.
perfekt.
vi sprang tills vi spottade blod och tappade skor och armar men vi hann inte med sista bussen till örebro, halv elva på kvällen.
så vi satte oss ner och grinade à la min