Jag har insett att nästa allt som skrivits om kärlek är sant. Shakespeare sa: "Resor leder till kärleksmöten." Vilken märkvärdig tanke! Personligen har jag ingen erfarenhet av något sådant. Men det hade säkerligen Shakespeare. Jag tänker nog mer på kärlek än vad man borde. Jag är ständigt fascinerad av dess kraft att ändra och definiera våra liv. Det var Shakespeare som sa: "Kärleken är blind." Det är något som jag vet är sant. För somliga, helt oförklarligt, falnar kärleken. För andra är den helt enkelt förlorad. Men återigen, kärleken kan också hittas. Om än bara för en kväll. Så finns det är annan slags kärlek..den grymmaste sorten. Den som nästan dödar sina offer. Den kallas obesvarad kärlek. På den är jag expert. De flesta kärleksberättelser handlar om folk som blir kära i varandra. Men resten av oss? Hur är det med våra berättelser? Vi som blir kära på egen hand. Vi är offer i en ensidig kärleksaffär. Vi är de som förbannas av de älskade. Vi är de oälskade. De skadade som står upp. De handikappade utan handikapparkering. Jag är en sådan person. The Holiday (:

JAG VERKLIGEN ÄLSKAR DEN FILMEN<3 den bästa som gjorts på länge..