April
Thursday 14 January 2010 photo 2/3
|
Concorde II
"Bruno" "Pånk" "Herrn"
Kärt barn har många namn :-)
Bruno är ett sv halvblod född 1994 e. Electro
Bruno är en herre med mycket egen vilja, gillar att alltid springa lite för fort och vet precis hur han ska göra för att slippa undan arbete ibland. Men nä man väl får Bruno dit man vill, är känslan obeskrivlig. Speciellt så mycket som jag kämpat med denna man då vi inte alltid varit på samma sida.
Jag rider och tävlar både hoppning och dressyr. Han är inte direkt känd som den bästa rosettplockaren etfersom även här slår hans humör till ibland och då är det man själv som river bommarna medan Herrn står och tittar på en som ett fån. Jag skojar inte när jag tror att jag ramlat av honom kanske minst 50 gånger! Haha! I början vart jag alltid sur efteråt, jag hoppades ju alltid så himla mycket och satte upp för höga mål viljket gjorde mig besviken när vi inte nådde dem. Men jag har lärt mig med tiden att det är bara att skratta bort allt eftersom jag vet att bruno kommer alltid vara på sitt eget sätt :-)
Jag provred bruno i slutet på sommaren 2007. Första gången jag fick höra om honom satt jag, Sara (syster, Sara Erlandsson, Hanna och Christian i vår bil. Vi hade precis varit hos Jacob och tittat på hästar till syster. Då sa C att han hade en elev som skulle låna ut sin häst då hon skulle flytta till Flyinge. Han ringde men då var allt först nästan klart, ingen Bruno. Men så ringde hon (Sandra:-) ) upp C och sa att hon ångrat sig med den andra och frågade när jag kunde komma. Jag kommer för evigt vara tacksam för jag kommer ALDRIG, och då menar jag ALDRIG hitta en så underbar häst som Pånk! Det var kärlek vid första ögonkastet! Visst att han inte gick i form, han sprang lite som han ville och vi hoppade kanske max 30 cm men jag var så glad för han var "den rätta". Sen efter detta kom nervositeten - var Sandra nöjd eller skulle vi inte få hem honom...
Sen kom han! Jag kunde knappt rida honom i början. Brunmo har en vädligt stark käft och den är inte alltid att leka med och jag var så jävla dålig i ridningen då så det blev träning säkert 3-4 dar i veckan för C för att få till allt. Ett tag red jag med graman för då visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Det var inte det att jag drog ihop honom med den men det kändes som ett stöd för att han skulle kunna jobba ordentligt. Sen gick det bättre och bättre!
Sommaren 2008 i juli tror jag det var åkte Bruno hem igen... Det var hemskt! Kommer ihåg min då sista ridtur med honom, en underbar varm dag och vi bara myste!
Sen i augusti någon gång tror jag det var, ringde mamma mig på jobbet. Jag hade lunch och då frågade mamma mig "- Sandra undrar om vi vill ha Bruno ett år till?" . Blev jag glad? JA!
Sen jag fick tillbaka herrn efter det har allt gått så himla mycket bättre. Det var en svacka där på vårkanten där det inte var alsl kul att rida men jag gjorde det ändå. Jag har inte tvivlat på Bruno en sekund sen han kom tillbaka. Jag tror att den pausen var bra för både mig och älskling, för vi uppskattade varandra på ett annat sätt!
Sedan började jag träna för nya tränare och jag kan ärligt säga att Bruno är i så sjukt bra form så det är galet nu. Och alla muskler är så fina och ryggen känns bra! Hoppningen känns bättre, mkt rundare språng!
Jag måste säga tack till Sandra för hade inte hon lånat ut den här underbara hästen som älskas av alla i stallet så hade jag inte hållt på med hästar idag och gud vet vad jag hade hållt på med då. Mitt liv är förändrat av den här hästen och jag kommer ALDRIG glömma honom för han har betytt mer för mig än något annat här i livet! Snällare och mer underbar häst får man leta efter och jag skojar inte!
Finaste raring, tack för du finns! <3
"Bruno" "Pånk" "Herrn"
Kärt barn har många namn :-)
Bruno är ett sv halvblod född 1994 e. Electro
Bruno är en herre med mycket egen vilja, gillar att alltid springa lite för fort och vet precis hur han ska göra för att slippa undan arbete ibland. Men nä man väl får Bruno dit man vill, är känslan obeskrivlig. Speciellt så mycket som jag kämpat med denna man då vi inte alltid varit på samma sida.
Jag rider och tävlar både hoppning och dressyr. Han är inte direkt känd som den bästa rosettplockaren etfersom även här slår hans humör till ibland och då är det man själv som river bommarna medan Herrn står och tittar på en som ett fån. Jag skojar inte när jag tror att jag ramlat av honom kanske minst 50 gånger! Haha! I början vart jag alltid sur efteråt, jag hoppades ju alltid så himla mycket och satte upp för höga mål viljket gjorde mig besviken när vi inte nådde dem. Men jag har lärt mig med tiden att det är bara att skratta bort allt eftersom jag vet att bruno kommer alltid vara på sitt eget sätt :-)
Jag provred bruno i slutet på sommaren 2007. Första gången jag fick höra om honom satt jag, Sara (syster, Sara Erlandsson, Hanna och Christian i vår bil. Vi hade precis varit hos Jacob och tittat på hästar till syster. Då sa C att han hade en elev som skulle låna ut sin häst då hon skulle flytta till Flyinge. Han ringde men då var allt först nästan klart, ingen Bruno. Men så ringde hon (Sandra:-) ) upp C och sa att hon ångrat sig med den andra och frågade när jag kunde komma. Jag kommer för evigt vara tacksam för jag kommer ALDRIG, och då menar jag ALDRIG hitta en så underbar häst som Pånk! Det var kärlek vid första ögonkastet! Visst att han inte gick i form, han sprang lite som han ville och vi hoppade kanske max 30 cm men jag var så glad för han var "den rätta". Sen efter detta kom nervositeten - var Sandra nöjd eller skulle vi inte få hem honom...
Sen kom han! Jag kunde knappt rida honom i början. Brunmo har en vädligt stark käft och den är inte alltid att leka med och jag var så jävla dålig i ridningen då så det blev träning säkert 3-4 dar i veckan för C för att få till allt. Ett tag red jag med graman för då visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Det var inte det att jag drog ihop honom med den men det kändes som ett stöd för att han skulle kunna jobba ordentligt. Sen gick det bättre och bättre!
Sommaren 2008 i juli tror jag det var åkte Bruno hem igen... Det var hemskt! Kommer ihåg min då sista ridtur med honom, en underbar varm dag och vi bara myste!
Sen i augusti någon gång tror jag det var, ringde mamma mig på jobbet. Jag hade lunch och då frågade mamma mig "- Sandra undrar om vi vill ha Bruno ett år till?" . Blev jag glad? JA!
Sen jag fick tillbaka herrn efter det har allt gått så himla mycket bättre. Det var en svacka där på vårkanten där det inte var alsl kul att rida men jag gjorde det ändå. Jag har inte tvivlat på Bruno en sekund sen han kom tillbaka. Jag tror att den pausen var bra för både mig och älskling, för vi uppskattade varandra på ett annat sätt!
Sedan började jag träna för nya tränare och jag kan ärligt säga att Bruno är i så sjukt bra form så det är galet nu. Och alla muskler är så fina och ryggen känns bra! Hoppningen känns bättre, mkt rundare språng!
Jag måste säga tack till Sandra för hade inte hon lånat ut den här underbara hästen som älskas av alla i stallet så hade jag inte hållt på med hästar idag och gud vet vad jag hade hållt på med då. Mitt liv är förändrat av den här hästen och jag kommer ALDRIG glömma honom för han har betytt mer för mig än något annat här i livet! Snällare och mer underbar häst får man leta efter och jag skojar inte!
Finaste raring, tack för du finns! <3
Visa toppen
Show footer