Thursday 14 January 2010 photo 3/3
|
Blizzard Van De Noordheuvel
"Berit" "Bubban" "Beirut"
Berit född 2001 belgiskt varmblod e. Prince De Revel
Berit köptes slutet på sommaren 2007 av Jacob Hellström. Vi hade letat häst hela sommaren utan att hitta något käckt. Vi åkte land och rike runt utan att hitta "the One". Så fixade Hanna så vi fick åka till Jacob. Så fort min syster hoppade upp på hästen visste man att detta var den hon skulle ha. Styrde runt en bana på 1,20 och det såg ut som de aldrig gjort annat tillsammans. Sara åkte upp ett par gånger till och provred, sen var det dags för besiktning och den gick hon igenom utan problem.
Papprena skrevs och sedan var Bibbi som hon där kallades Saras :-)
Vi kom hem till C, hon var lite tunn så det blev till att göda upp henne! Träningarna började även för systers del, till en början gick allt bra! Sen skulle det börjas hoppas. Hästen kom inte över en bom. Då tänkte vi ja men vi väntar lite till och stärker henne mer i dressyren eftersom hon vilat en period på sommaren innan vi fick hem henne.
Hoppningen blev inge bättre... C hoppade henne, bommar knäcktes och det var riktigt jobbigt att se hästen bli hoppad för det var inte så här det skulle se ut. Men vi visste att hästen kunde hoppa, provridning plus en avramling i paddocken vilket slutade med att Berit hoppade staketet från stillastående ut upp ut i skogen på vandringsleden... Så varför gjorde hon det inte med ryttaren här hemma!? Vi åkte till Jacob med henne och där gick det bättre.
Efter ett tag, rättare sagt i januari 2008 bestämde vi oss för att åka till en klinik och kolla upp hästen. Vi åkte till Åby där Calle Heimdhal tog emot oss. Böjprov, longering och röntgen. Ytterst liten hält vänster bak sa Calle men vi plåtade ändå. Fanns inget vad de såg men Carl-Henrik sa att han tycktes känna ett ärr insidan knät vänster bak. Han trodde att detta var efter en patellaoperation som inte riktigt blivit som den skulle och därför kände hon av detta när hon rörde sig. Då undrade vi oss, varför gick det då så bra hemma hos Jacob? Calle sa att vi antingen kunde behandla hästen och se OM det gick att få henne fullt frisk eller vad man ska säga, men han visste inte säkert. Vi åkte hem, behövde tänka. Allt rasade då för min syster. Berit ställdes av, Fick gå och käka gräs och tjocka sig inne varje dag. Varför rida en häst som var sjuk? Allt som vi planerat min syster och jag- alla tävlingar och träningar tillsammans förstördes på en dag.. Det var inte så här vi hade planerat. Ännu en häst skadat som det inte gick att göra något med (Bossita vart den andra). Berit stod fram till maj 2008 då min syster bestämde sig för att försöka sätta igång Berit igen då hon vilat. Rund och go som hon var sattes hon igång. Det blev bättre till en början men sen gick det ner igen. Vi tog kontakt med Jacob igen och vi bestämde att byta Berit, vi hade köpt en häst som inte gick att anväda så som det stod... Då hade min syster lagt hästarna på hyllan, det var till mig vi letade en häst nu. Vi har tittat på hästar som var från 1,50 höga till hästar som var tittiga men den hoppade som en gud. Ändå blev det inte något med någon häst och det var då ännu ett problem kom in i bilden vilket jag inte tar upp här. Massa papper och personer inblandade ialla fall, Eddi, Anjas pappa hjälpte oss med alla papper för att komma iordning. Så kom till slut svaret - AVSLAG. Där visste vi att nu måste vi göra oss av med hästen på annat sätt. Pratade om avelssto men visste inte hur stor roll patellaupphakningen spelade in. Syster hade flyttat till London hsten 2008 så jag hade ansvaret för Berit då. En dag, sent på året tror jag det var, nästan vinter bestämde jag mig i alla fall för att försöka sätta igång henne en tredje gång. I början gick det bra, skrittade henne jäättelänge etfersom hon stått så länge. Då började hon med en riktigt ful ovana. Hon började ställa sig så fort jag kom upp på ryggen. Jag med sämsta självförtroendet gav ju efter och till slut vågade jag inte sitta på henne. Hon visste att jag var så rädd att minsta lilla så hoppade jag av - hon hade vunnit!
I första veckan i februari 2009 åkte vi in till Jordhammar med Berit för att tömköra henne hos Mimmi. Då fick vi en kommentar på parkeringen av en människa som bettyt något för mig - Är det verkligen så bra att göra det med henne? - Då sa vi att Ja, varför inte. Du vet ändå inget om henne nu!
Det var då som vi fick höra efter Åby 2007, att Mimmi trodde inte alls att den här hästen hade ont. Calle hade ju sagt att han trodde att hon hade haft pattellaupphaking. Mimmi sa att hon var svag i vänster bak, inget annat. Där började vi på allvar att sätta igång Berit. Jag tömkörde henne hela februari innan det var dags att sitta upp på henne igen. Då skulle jag rida ut. Det var tävling hemma. Grusvägen fram skrittade vi och helt plötsligt fick hon sitt utbrott. Jag bled arg på Berit då, på ett sätt som jag inte blivit innan. Jag var dum mot henne när jag hoppat av. Då visste jag att vi skulle aldrig klara av detta själva. I stallet grät jag floder där jag stod och pratade med Catharina. Vi behövde en annan ryttare på hästen.
I slutet mars tror jag det var, var vi hos Malin Trollnäs för första gången med Berit. Hon gjorde ingenting. Berit gick som aldrig förr, dock väldigt tjock :-) Till slut sa Malin, sätt upp ett litet kryss. Då tänkte jag, det här kommer aldrig gå. Hästen fick nosa ett tag på krysset, tog ett steg fram, då sa Malin - klart, hon kommer att hoppa! OCh det gjorde Berit! Det var då ett nytt hopp växte inom både mig och mamma. På hemvägen svävade jag på moln :-) Älskling! I juli började Jennie Sandman rida Berit och det gick också så bra! Allt stämde med hästen. I höstas var vi inne och kollade Berit ännu en gång. Böjprov och ridprov. Ingenting på böjprov, Lotta kunde inte känna något fel på hästen. Dock var hon vädligt spändi ridningen. Vi fick smärtstillande i 10 dgr att rida på. Berit var som vanligt. Alltså hade hästen inte ont! Allt går bra, jag tränar för Mimmi. Hon säger att den här hästen är så illa inriden att hon inte har någon balans. OCh det stämmer. Därför är hästen så spänd! Koko var här i måndags, en equitherapeft (staving?) han kunde inte hitta ett enda fel på hästen förutom att sadeln nu låg fel men det är lätt fixat! Vi har alltså fått höra av flera personer att Berit är frisk. Vi har lärt oss att lyssna på oss själva och inte bara folk runt omrking oss vilket vi gjorde först. Berit går som aldrig förr, trivs med mig på ryggen (åtminstone bättre) och hon är mer stärkt än någonsin hos oss nu. På grund av Rätt Träning med bästa tränaren! Hästen är dominant och därför har hon varit som hon varit, hon lekte med oss!
Berit är en häst med inte bästa självförtroendet fastän hon har det dominanta. Osäker i boxen, gå aldrig fram och klappa hvudet, hon kommer till dig. Ryt inte åt henne för mycket, det klarar hon inte. En väldigt känslig häst att rida, väldigt speciell. Jag tror att Berit är på det här sättet med sina nerver på grund av sin bakgrund. Som 6-åring gick hon 1,30 tidigt på våren, då hade hon varit i Sverige ett halvår kanske. Vem vet vad hon fått stå ut med i Belgien. På ett jättestuteri med andra hästar där de behandlas som maskiner.
Jag är glad att vi satte igång Berit igen, att vi slutade lyssna på alla andra. Fick rätt hjälp och inte gav upp, fastän man många gånger tvivlat på henne. Målet med Berit är nu att hon ska kunne gå sina klasser i hopnning igen. Den som ska börja hoppa henne är Malin eftersom hon funkade vädligt bra med Berit.
Vi får se vart detta bär av men jag tror mer än nogonsin nu på den här hästen! Visst, hon och jag kanske inte kommer kunna gå de stora klasserna tillsammans men jag är Ok med det. Bara jag vet att hästen får en ärlig chans med rätt ryttare med mycket tålamod för utan det går det inte att sitta på den hästen.
Jag är så glad för hästen. Är inte redo att skiljas från henne än då vi fått ett band som inte fanns innan. Jag älskar Berit, hon är väldigt annorlunda Bruno. Har sina dagar då hon inte alls vill kela, står och glor in i väggen hela dan och bryr sig inte om att häsla ens :-) Men jag kan ta det för det är så älsklingen är.
Hon är världens finaste häst och vi vet att hon kan hoppa för det har vi ju sett!
You'll be in my heart forever and ever <33
"Berit" "Bubban" "Beirut"
Berit född 2001 belgiskt varmblod e. Prince De Revel
Berit köptes slutet på sommaren 2007 av Jacob Hellström. Vi hade letat häst hela sommaren utan att hitta något käckt. Vi åkte land och rike runt utan att hitta "the One". Så fixade Hanna så vi fick åka till Jacob. Så fort min syster hoppade upp på hästen visste man att detta var den hon skulle ha. Styrde runt en bana på 1,20 och det såg ut som de aldrig gjort annat tillsammans. Sara åkte upp ett par gånger till och provred, sen var det dags för besiktning och den gick hon igenom utan problem.
Papprena skrevs och sedan var Bibbi som hon där kallades Saras :-)
Vi kom hem till C, hon var lite tunn så det blev till att göda upp henne! Träningarna började även för systers del, till en början gick allt bra! Sen skulle det börjas hoppas. Hästen kom inte över en bom. Då tänkte vi ja men vi väntar lite till och stärker henne mer i dressyren eftersom hon vilat en period på sommaren innan vi fick hem henne.
Hoppningen blev inge bättre... C hoppade henne, bommar knäcktes och det var riktigt jobbigt att se hästen bli hoppad för det var inte så här det skulle se ut. Men vi visste att hästen kunde hoppa, provridning plus en avramling i paddocken vilket slutade med att Berit hoppade staketet från stillastående ut upp ut i skogen på vandringsleden... Så varför gjorde hon det inte med ryttaren här hemma!? Vi åkte till Jacob med henne och där gick det bättre.
Efter ett tag, rättare sagt i januari 2008 bestämde vi oss för att åka till en klinik och kolla upp hästen. Vi åkte till Åby där Calle Heimdhal tog emot oss. Böjprov, longering och röntgen. Ytterst liten hält vänster bak sa Calle men vi plåtade ändå. Fanns inget vad de såg men Carl-Henrik sa att han tycktes känna ett ärr insidan knät vänster bak. Han trodde att detta var efter en patellaoperation som inte riktigt blivit som den skulle och därför kände hon av detta när hon rörde sig. Då undrade vi oss, varför gick det då så bra hemma hos Jacob? Calle sa att vi antingen kunde behandla hästen och se OM det gick att få henne fullt frisk eller vad man ska säga, men han visste inte säkert. Vi åkte hem, behövde tänka. Allt rasade då för min syster. Berit ställdes av, Fick gå och käka gräs och tjocka sig inne varje dag. Varför rida en häst som var sjuk? Allt som vi planerat min syster och jag- alla tävlingar och träningar tillsammans förstördes på en dag.. Det var inte så här vi hade planerat. Ännu en häst skadat som det inte gick att göra något med (Bossita vart den andra). Berit stod fram till maj 2008 då min syster bestämde sig för att försöka sätta igång Berit igen då hon vilat. Rund och go som hon var sattes hon igång. Det blev bättre till en början men sen gick det ner igen. Vi tog kontakt med Jacob igen och vi bestämde att byta Berit, vi hade köpt en häst som inte gick att anväda så som det stod... Då hade min syster lagt hästarna på hyllan, det var till mig vi letade en häst nu. Vi har tittat på hästar som var från 1,50 höga till hästar som var tittiga men den hoppade som en gud. Ändå blev det inte något med någon häst och det var då ännu ett problem kom in i bilden vilket jag inte tar upp här. Massa papper och personer inblandade ialla fall, Eddi, Anjas pappa hjälpte oss med alla papper för att komma iordning. Så kom till slut svaret - AVSLAG. Där visste vi att nu måste vi göra oss av med hästen på annat sätt. Pratade om avelssto men visste inte hur stor roll patellaupphakningen spelade in. Syster hade flyttat till London hsten 2008 så jag hade ansvaret för Berit då. En dag, sent på året tror jag det var, nästan vinter bestämde jag mig i alla fall för att försöka sätta igång henne en tredje gång. I början gick det bra, skrittade henne jäättelänge etfersom hon stått så länge. Då började hon med en riktigt ful ovana. Hon började ställa sig så fort jag kom upp på ryggen. Jag med sämsta självförtroendet gav ju efter och till slut vågade jag inte sitta på henne. Hon visste att jag var så rädd att minsta lilla så hoppade jag av - hon hade vunnit!
I första veckan i februari 2009 åkte vi in till Jordhammar med Berit för att tömköra henne hos Mimmi. Då fick vi en kommentar på parkeringen av en människa som bettyt något för mig - Är det verkligen så bra att göra det med henne? - Då sa vi att Ja, varför inte. Du vet ändå inget om henne nu!
Det var då som vi fick höra efter Åby 2007, att Mimmi trodde inte alls att den här hästen hade ont. Calle hade ju sagt att han trodde att hon hade haft pattellaupphaking. Mimmi sa att hon var svag i vänster bak, inget annat. Där började vi på allvar att sätta igång Berit. Jag tömkörde henne hela februari innan det var dags att sitta upp på henne igen. Då skulle jag rida ut. Det var tävling hemma. Grusvägen fram skrittade vi och helt plötsligt fick hon sitt utbrott. Jag bled arg på Berit då, på ett sätt som jag inte blivit innan. Jag var dum mot henne när jag hoppat av. Då visste jag att vi skulle aldrig klara av detta själva. I stallet grät jag floder där jag stod och pratade med Catharina. Vi behövde en annan ryttare på hästen.
I slutet mars tror jag det var, var vi hos Malin Trollnäs för första gången med Berit. Hon gjorde ingenting. Berit gick som aldrig förr, dock väldigt tjock :-) Till slut sa Malin, sätt upp ett litet kryss. Då tänkte jag, det här kommer aldrig gå. Hästen fick nosa ett tag på krysset, tog ett steg fram, då sa Malin - klart, hon kommer att hoppa! OCh det gjorde Berit! Det var då ett nytt hopp växte inom både mig och mamma. På hemvägen svävade jag på moln :-) Älskling! I juli började Jennie Sandman rida Berit och det gick också så bra! Allt stämde med hästen. I höstas var vi inne och kollade Berit ännu en gång. Böjprov och ridprov. Ingenting på böjprov, Lotta kunde inte känna något fel på hästen. Dock var hon vädligt spändi ridningen. Vi fick smärtstillande i 10 dgr att rida på. Berit var som vanligt. Alltså hade hästen inte ont! Allt går bra, jag tränar för Mimmi. Hon säger att den här hästen är så illa inriden att hon inte har någon balans. OCh det stämmer. Därför är hästen så spänd! Koko var här i måndags, en equitherapeft (staving?) han kunde inte hitta ett enda fel på hästen förutom att sadeln nu låg fel men det är lätt fixat! Vi har alltså fått höra av flera personer att Berit är frisk. Vi har lärt oss att lyssna på oss själva och inte bara folk runt omrking oss vilket vi gjorde först. Berit går som aldrig förr, trivs med mig på ryggen (åtminstone bättre) och hon är mer stärkt än någonsin hos oss nu. På grund av Rätt Träning med bästa tränaren! Hästen är dominant och därför har hon varit som hon varit, hon lekte med oss!
Berit är en häst med inte bästa självförtroendet fastän hon har det dominanta. Osäker i boxen, gå aldrig fram och klappa hvudet, hon kommer till dig. Ryt inte åt henne för mycket, det klarar hon inte. En väldigt känslig häst att rida, väldigt speciell. Jag tror att Berit är på det här sättet med sina nerver på grund av sin bakgrund. Som 6-åring gick hon 1,30 tidigt på våren, då hade hon varit i Sverige ett halvår kanske. Vem vet vad hon fått stå ut med i Belgien. På ett jättestuteri med andra hästar där de behandlas som maskiner.
Jag är glad att vi satte igång Berit igen, att vi slutade lyssna på alla andra. Fick rätt hjälp och inte gav upp, fastän man många gånger tvivlat på henne. Målet med Berit är nu att hon ska kunne gå sina klasser i hopnning igen. Den som ska börja hoppa henne är Malin eftersom hon funkade vädligt bra med Berit.
Vi får se vart detta bär av men jag tror mer än nogonsin nu på den här hästen! Visst, hon och jag kanske inte kommer kunna gå de stora klasserna tillsammans men jag är Ok med det. Bara jag vet att hästen får en ärlig chans med rätt ryttare med mycket tålamod för utan det går det inte att sitta på den hästen.
Jag är så glad för hästen. Är inte redo att skiljas från henne än då vi fått ett band som inte fanns innan. Jag älskar Berit, hon är väldigt annorlunda Bruno. Har sina dagar då hon inte alls vill kela, står och glor in i väggen hela dan och bryr sig inte om att häsla ens :-) Men jag kan ta det för det är så älsklingen är.
Hon är världens finaste häst och vi vet att hon kan hoppa för det har vi ju sett!
You'll be in my heart forever and ever <33
Comment the photo
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/perrajevel/437382021/